Kommentarer på *** Bildextra Vikingarännet ***


Full fart på isen. Att springa med babyjogger är perfekt- du får med dig allt du behöver. Här var isen skrovlig men inte ens på blankis var det halt-dubbarna på skorna gav bra grepp..

Det fräser som om någon steker bacon. Dubbarna greppar i den sträva isen som ger ifrån sig det säregna ljudet. Annars är det tyst frånsett att det knakar till i isen då och då där jag springer helt ensamöver isvidderna söder om Sigtuna.

Jag är ute på minäventyr, springer Vikingarännet och har gett mig upp i ottan. Jag älskar de här lite småtokiga löpningrna. Strax innan 06.30 anländer jag med buss till ett helt kolsvart Sigtuna, inte en kotte

ser jag när jag letar mig ner i gränderna mot Mälaren. Faktiskt lite kusligt, där ute ligger ödsliga isar och väntar på mig. Vågar jag mig ut, jag har ingen isvana men israpporten som jag läst på morgonen lät betryggande och jag har ju ändå isdubbar. Om drygt en timma smäller startskottet i Uppsala för eliten, de ska åka 8 mil, själv ska jag bara springa 35 km till målet i Hässelby.

Jag ser den skottade banan 50 meter ut från land. Inte en människa i sikte och där står jag vilsen med min kompass i handen. Jag börjar springa men inser efter någon kilomter att jag är på väg norrut- motUppsala. . .

Det ljusnar snabbt och när jag når 33-kilomtersskylten råder ingen tevkan om att jag är på rätt spår. Jag får upp värmen och passar på att bytatill dubbat. Det är en hel del snö på isen och det fräser om dubben. Jag skulle mycket väl kunna springa odubbat men jag misstänker att det blir mindre snö och halare söderut.

Löpningen flyter på bra, jag har lätt medvind men att springa på is är egentligen ingen höjdare. Det känns hårdare och tyngre än asfalt. Och mina 35 kilomter kommer att kännas som en mara. Jag hör senare att flera skridskoåkare stupat i sprickorna men dessa har jag som löpare inga problem med. Springer du med vagn är det dessutom omöjligt att snubbla.

Här vid Roparudden måste jag ta till vänster och springa upp på land- i det smala sundet till höger på bild är det öppet vatten. Fortafarnde möter jag inga människor, det börjar kännas lite enhanda och solen vill inte bryta igenom.

Efter två timmars maklig löpning tar jag paus. Den varma blåbärssoppan smakar underbart där ute mitt på isen. Forfarande inte en människa i sikte. Jag hör planen från Arlanda och västerut skott från regementet i Kungsängen. Konstigt, kan inte militären ta ledigt en söndag? Längs stranden sitter gula plakat fastspikade på träden och varnar besökarnaför farligheter på marken.

Vid Kungsängen passerar jag andra landspassagen. Ännu så länge har inga tävlingsåkare hunnit ikapp mig. En sysslolös funktionär ropar att jag ska hålla mig på min kant eftersom skrinnarna snart kommer. Det hela känns lite fåningt, isbanan är bred som en motorväg och hela Stockholm skulle få plats här.

Neråt Jakobsberg börjar det dyka upp lite motionsskrinnnare som inte är med i tävlingen. Och plötsligt korsar en isjakt banan. Men jag väntar fortfarande på de första tävlingsåkarna. Kanske ska jag hinna före dem i mål ändå? Isen blir dessto bättre ju närmare Stockholm jag kommer. Fem kilomter från mål, när jag varit ute i cirka 3.30 kommer två tävlingsåkare. De ligger tätt tätt intill varandra och jag får sedan höra att det skiljde 1 sekund i mål mellan dem. Ytterligare några åkare passerar men sedan är det dött igen. När första i motionseliten passerar strax före mål är det ett helt annat tempo.

Själv gör jag mina 35 kilometer på cirka 4 timmar. Då har jag tagit det riktigt lugnt med flera mat- och fotostopp men är ändå ganska trött. Eliten går i mål på cirka 2.33 -fantastiskt att skrinna 8 mil på den tiden, nästan dubbelt så snabbt som en maratonlöpare springer.

När det återstår några kilometer dyker två skorstenar upp i fjärran. Värmeverket i Hässelby får mig att associera till till någon öststat. Tänk vad fint Hässelby skulle vara utan detta hemska kraftverk som är placerat mitt i bebyggelsen ett stenkast från Mälaren där också målet för Vikiningarännet förlagts.

Strax före målskynket viker jag av till vänster. En fotograf knäpper en bild och folk undrar nog vad det var för galning som kom springande. Det känns underbart att tappa upp termos nummer två och hugga in på mackorna. Snabbt lämnar jag området medan skorstenarna sprider ut sin rök över Mälaren.

Göra om det här? Nej, varför springa på is när det finns vägar?

Denna vecka 144 km.

Keep on running!



Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Jan Suneson - 2009-02-15 23:58:00

Intressant och bra bilder. Tyvärr kan man inte åka på is med inlines. Ett enda blött höstlöv kan fälla den bäste.

#2 Oliver Sture - 2009-02-16 09:11:07

Härligt bildreportage! Visste inte att isen bar så långt söderut.

#3 S och M - runordie.blogg.se - 2009-02-16 22:41:19

Du är stenhård! Du är den största inspirationskällan för oss i träningssammanhang.

Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg