Kommentarer på Tio små negerpojkar
Totalat var vi närmare ett 50-tal ultralöpare, som här från Slussen klockan 08.30 startade vår 6 mil långa löpning. Men ju längre färden gick desto färre blev vi i tätgruppen . . .
...och här vid Mälaren söder om Hässelby efter cirka 45 kilometers löpning är vi plötsligt bara sju stycken (inklusive fotografen). Och när vi väl nådde målet efter 63 kilometer var det bara jag, Fredrik Elinder (längst till vänster på bild), Johan Fridlund (2:a från vänster) och Mats Liljegren (längst till höger)som var kvar. De andra valde att ta det lite lugnare men de flesta nådde målet.
Ungefär som Tio små negerpojkar. Idag var jag ute och skubbade med ett stort gäng ultralöpare och ju längre resan framskred desto färre blev vi.
Sex mils löpning hade utlovats. Bakom det här lyckade arrangemanget stod Peter och Ulla Lembke. På deras hemsida hade de lockat oss till "Årets sista långpass". Peter tog hand om den stora gruppen, som valde att ta det piano och Ulla, också ultralöpare, svarade för markservicen idag. Smörgåsar, cola, varm buljong, chips, kaffe och massor av andra godsaker bjöds vi på från bagagageluckan vid de två depåstoppen.
Det som slog mig direkt vid starten var att det var ovanligt mycket kvinnor. Jag som trodde ultra var något mest för kraftkarlar. Den andra reflektionen var: hur skall jag klara det här lugna tempot (6-7.30 min/km), jag har ingen vana vid att springa så långsamt och fruktade att löpsteget skulle bli konstigt och trötta ut mig.
Ändå bestämde jag mig för att ta det lugnt. Jag vill snacka med så många som möjligt men redan på Strandvägen började gruppen att splittras och dom längst där fram hade nu ökat till 5-minuterstempo. Lite mot min vilja började jag springa fortare för att komma i kapp. Och när jag väl var där framme fanns ingen återvändo- jag såg ingen bakom mig och utan kartläsare skulle jag vara förlorad.
Det var bara att gilla läget och hänga på elitlöparna, t ex Johan Fridlund, en hårding som laddar inför Western States eller Fredrik Elinder, som trippade så lätt idag och hade krafter att snacka under hela rundan. Säkert tog de lite hänsyn till mig gamle man och slog av på takten.
Hur gick det då? Jo, alldels utmärkt. Med två stopp på Mc Donalds (Barkarby och Brommplan) och med Ullas läckerheter fanns det faktiskt lite krafter kvar i en snart 61-årig kropp. Göra om det? Ja, kanske men närmast väntar Bore Cup, som nu framstår som rena sprintertävlingen.
Under ett av stoppen blev vi intervjuade av ABC Nytt. Inslaget, där bland annat jag intervjuas, kan du se på denna länk (i slutet av sändningen):
http://svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?a=1358617&d=35807
Denna vecka totalt 149 kilometer.
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 Jan Suneson - 2008-12-29 00:47:50
Hej
Intressant läsning. Vi gjorde ju några sex milare i USA så du har ju vanan inne. Vad blev tiden?
Ändra på länken. Den går via en mailserver på svd som kräver inloggning.
http://svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?a=1358617%26d=35807
#2 Björn - 2008-12-29 10:44:07
Jag var ute 7 timmar och 30 minuter inklusive matstoppen. Hade jag valt den lågsammare gruppen hade jag kommit 2 timmar senare.
Känner mig väldigt fräsch i benen nu dagen efter.
#3 Fredrika - 2008-12-29 12:44:40
Hej Björn! Då var det dig jag såg på Slussen, jag tyckte det var ett bekant ansikte men kunde inte riktigt placera det - vad synd, jag hade gärna hälsat för din USA-blogg följde jag med stort nöje.
Kul att du tyckte det var roligt att springa med ultrafolket, för även om du ser dig själv som marathonlöpare är du ju närmast en ikon i ultrasammanhang :-) Och som du ser springer ju inte alla bara runt runt i snigeltempo jämt ;-)
/Fredrika (7:30-ankaret)
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg