Kommentarer på I väntan på årets sista långpass
Klarblå himmel och någon minusgrad på årets mörkaste dag. I termosen fanns en liter varm blåbärssoppa och det blev tre tankningar under mina 15 varv runt Karolinska Institutet.
Vad är det som händer? Hemska tanke, är jag marathonlöpare på väg att bli en ultralöpare? Nej, det får bara inte ske!
I 28 år har jag tävlat på marathondistansen, aldrig längre. Det har blivit 1-2 lopp om året och jag har inte missat ett enda år. Däremellan har det blivit nästan lika många halvmaror. Egentligen är jag bättre på halvmarorna men det har jag aldrig riktigtigt velat erkänna. Det är marorna som räknas.
Nu märker jag att jag sakta är på väg att glida över till de längre distanserna. Att tappa 1 minut varje år på Göteborgsvarvet är inte så kul- snart har jag problem att gå under 1.30. Och på milloppen har jag gubbarna flåsande bak i nacken och några är om mig redan. På maran kan jag forfarande hålla dem stången men det är en tidsfråga även där. Måste jag då upp på ultradistanserna, alltså längre än 42 kilometer, för att springa in bland de bästa veteranerna? Ja, kanske men ännu har jag inte ställt upp i något ultralopp.
Jag har länge betraktat ultralöparna som några "kufar". Gubbar och gummor som "bara" kan springa långt men inte särskilt snabbt. Och är dom riktigt vettiga, kuta runt och tävla timmavis på rundbanor som inte är längre än några hundra meter?
Visst har jag fått en försmak av ultralöpningen när jag kutat i USA. Men det har ändå inte handlat om tävling eller att springa sig dödstrött, snarare om en känsla av frihet, att själv få bestämma allt utan att ha någon yttre press. Men vem vet, om något år står jag säkert på startlinjen till ett ultralopp.
Idag årets mörkaste dag var det lite av ultralöpning. På cykelbanor och trottoararer på en tämlingen kuperad bana sprang jag 15 varv runt Karolinska Institutet. Jag startade som ultralöparna gör i ett lustempo för att spara krafterna men efetrsom jag är ovan vid att springa riktigt långsamt kändes det bara jobbigt. Det gick mycket lättare när jag gick upp i ett mera normalt tempo. Nu blev inte distansen längre än ca 28 kilometer och ska jag springa ett 6-timmars, ja då lär det inte hålla att springa 5-minuterstempo. Idag hade jag ställt en termos med varm blåbärssoppa vid varvningen- nu fick jag ny energi efter var 9:e kilometer- toppen!
Aprpropå ultralöpning. Den 28 december förenar jag mig med ett 40-tal andra tokstollar som ska ut och springa en runda på cirka 6 mil. Vi startar från Slussen klockan 8.30. Du som läser detta och blir sugen- häng med! Mera info om detta årets sista långpass kan du läsa på:
Denna vecka 102 km
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 Jan Suneson - 2008-12-21 23:42:19
Hej
Vill bara önska dig och de dina en God Jul och kanske fresta med en intressant löpning Houston - Graceland (Memphis) 900 km Jag fyller min gamla spelare med Elvis för hela sträckan.
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg