Kommentarer på Dag 26: Utah!


Vi denna skylt har jag hoppat flera gånger, kan inte hålla räkningen på alla. Utah ser jag som den vackraste delstaten i hård konkurrens med Oregon. Men ingen stans finns det så hjälpsamma människor, tacka mormonerna för det!

Dags för lunchpaus i det fria vid en av avfarterna på motorvägen Foto båda bilderna; Waldemar Hansson,

Äntligen Utah, en av mina favoritstater. Vackert, bergigt och en extremt hjälpsam befolkning.

En tuff dag i stekande sol på motorvägen.  Jag har kommit till Snowville i Utah, ett samhälle stort som Malta, det vill säga under 200 invånare. Här finns i stort sett inget mer än ett truckstop, två matställen (båda stängda idag och imorgon) och ett motell. Samhällen som det här fungerar ändå som små  oaser, utan dem skulle det mesta vara ren ödemark.

Känner fortfarande av den höga höjden men ögat verkar ha lugnat ner sig, svider inte lika mycket. Idag skaffade jag också ögondroppar, något jag aldrig prövat. Så en del verkar nu gå i rätt riktning. Mest lättad blev jag ändå av att en extremt teknikkunnig person lyckades fixa mitt trådlösa tangentbord. Det är just krånglande tekniska prylar som oroar mig, inte löpningen i sig.

-Do you need any help? frågade mormonen  Michael Moody, som kom direkt ifrån kyrkan. Och jag behövde hjälp- vatten för att skölja mitt svidande öga. Michael var som 17-åring missionär i Kållered utanfför Göteborg.

Keep on running!

 



Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Peter M - 2025-05-26 09:31:18

Hallå Björn! Jag saxar ju gärna från alla dina fyra tidigare Oregonlopp, men denna gång hittade jag en beskrivning från loppet 2007, efter 26 dagars löpning, som jag tycker på ett fantastiskt sätt beskriver både de glädjeämnen och strapatser du råkar ut för. Det måste ha varit två av de mer händelserika dygnen i något lopp.

2007-07-07: Nu har jag fått vittring på Wyoming. Jag ser den mäktiga bergskedjan Tetons med toppar på 9 700 feet (ca 3 000 meter). Jag pustar ut i den lilla gränsstaden Victor. Men att komma hit var en pärs; mycket bergsklättring och därmed också mycket gång på serpentinvägarna. Igår föll också faktiskt det första regnet. När jag sent på kvällen sprang in i Victor råkade jag ut för ett häftigt regn och hagel, den första nederbörden dom haft här på två månader.

FULLBOKAT, MEN...
Situationen här var något kaotisk eftersom det enda motellet, så kallade cabins, var fullbokat. Men chefen på en campingplats ställde upp och upplät sitt kontor för övernattning. Dom bjöd också på frukost och gjorde allt för att jag skulle trivas.

INGET VANDRARHEM
Under löpningen råkade jag av misstag ramla in i en stor släktträff ute på en gård i ödemarken. Trodde det var ett vandrarhem eller liknande där jag kunde få något att dricka. Där blev jag också mottagen med öppna famnen och erbjuden att närvara men tackade nej. Däremot blev det en lång och mycket trevlig pratstund med släktöverhuvudet, en 83 årig dam från Idaho Falls.

ÄNNU EN UTENATT
Igår kämpade jag hela natten mot myggen eftersom jag tvingades ligga ute. Jag avskyr camping och det är motell som gäller, men det går inte alltid att hitta. Allt går fortsatt mycket bra, jag känner mig stark, har inga skador, utrustningen fungerar och alla jag möter är så hjälpsamma. Dagens etapp var 62 km. I övermorgon väntar Yellowstone. Det lär säkert bjuda på tuff löpning?

OCH TUFFT BLEV DET?
2007-07-08 Västerbron är jobbig för löparna i Stockholm Marathon. Men vad är Västerbron, Klevaliden i Husqvarna, Mölndals Kråka i Mölndal eller Oringebacken utanför Härnösand mot Teton Pass på gränsen mellan Idaho och Wyoming? Vi talar om Klippiga Bergen, Rockey Mountains. Det var den värsta långbacke jag någonsin varit med om, 8 kilometer uppför och 8 kilometer nerför och alla 16 kilometrarna med 10 procents lutning, dessutom på 2570 meters höjd (8431 feet) så luften var väl ganska tunn, förmodar jag.

MÖRDARBACKE
Att det skulle vara omöjligt att springa uppför Teton Pass hade jag förstått. Men att det nästan skulle vara omöjligt att gå uppför denna mördarbacke överraskade. Jag orkade gå 50-100 meter, sedan fick jag stanna och pusta ut. Så där höll jag på nästan hela dagen, kändes det som. Och det var ingen större befrielse att ha nått toppen, att gå i nerförsbacken var också ett långt lidande, fast utsikten var ju fantastisk, med lätt snöklädda toppar i fjärran. Till råga på allt var det stekande hett och mängder av bromsar och stickflugor.

FULLBOKAT, IGEN...
En annan utmaning var att hitta ett motellrum i Jackson. I denna turistfälla vimlar det av motell men alla var fullbokade på grund av närheten till Yellowstone. Dessutom var rumspriserna svindlande. På motellkedjan Super 8 tog man dock emot mig med öppna famnen, trots att det var fullbokat. Redan i entrén utbrast man: You must be a long distance runner, wow! Chefen ordnade fram ett rum, gav kraftig rabatt men dyrt blev det ändå.

ÄR DU BJÖRN SUNESON?
Strax utanför motellet blev jag hejdad av en bil. - Är du Björn Suneson från Sverige? frågade en för mig helt okänd kvinna på klingande svenska. Det visade sig vara en svensk familj som firade semester i Jackson. Det blev en trevlig pratstund med paret Eva Trane och Lars Lindberg och barnen Victor och Nicklas. De hade läst om mig på SvD-bloggen och förstod att jag skulle vara i området.

Keep up the good work! :-) /Peter

#2 John - 2025-05-26 11:02:10

Redan en fjärdedel avklarat! Kul!

#3 Mats - 2025-05-26 12:06:48

Äntligen så kom ett hopp
under detta långa lopp
detta är en trevlig ruta
staten här är känd som Utah

Skylten den är positiv
här så levs ett upplyft liv
folk är vänliga och bra
kanske bäst i USA.

Missionär i Kållered
hjälpte till när ögat sved
avklarat 25 procent
utav denna kontinent!

#4 Klas-Peter Suneson - 2025-05-26 14:24:26

26 dagar och Du är i Utah! Det betyder att det går enligt plan. Bara det är en trygghetsfaktor. Lunchpaus i det fria tillsammans med fotografen Waldemar, är också en positiv signal om att Du springer mil efter mil och känner av en hjälpsam liten befolkning. Jag tror att när man bor så få på så stora ytor, blir det ganska naturligt att den enskilde ser den som skulle kunna ha behov av stöd/hjälp. Men visst är man mormon dess utom, är det självklart att hjälpa sin nästa.
Bra att höra att Du tagit dig tid att skaffa något som kan hjälpa ett irriterat öga. Kul att Du stöter på en missionär som i sin ungdoms iver förkunnade för de för honom exotiska Kållereds bor till den tro som Michael hävdar är den rätta.
På Vättern utanför Motala var det 103 Laser segel som under två dagar och fem race gjorde upp om SM. Kallt, växlande vind från sydost. I bakgrunden Fjuk. Ossian f.05 fick placering 16 och Viggo f. 07 fick placering 21. Farfar hävdar att det är en bra placering för dem båda, vid deras första SM-tävling.
Keep on running

#5 Bernt - 2025-05-26 20:58:54

Heja Björn! Bara man tar sig ut händer det saker. Kul läsning!

#6 Björn - 2025-05-27 15:04:29

#Peter: Ja, min första tur in in i Wyoming över Tetons var hemsk, den här gången något lättare. Men ödsliga Wyoming är den svåraste staten att besegra.