Kommentarer på Veteranerna var bättre förr
Erik Östbye, här på Slottsskogsvallen med barnbarnet Klas i samband med Göteborgs Marathon 2005. Erik är en av Sveriges främsta veteranlöpare genom tiderna. Som 56-åring sprang han en mara på 2.27, ingen är i närheten av alla hans åldersrekord. Erik blev 90 år och gick bort 2010. Foto: Stefan Litzén.
"Är dagens äldre löpare rappare än dom på 80-talet?", frågade signaturen Bengt här på bloggen. Nej, veteranlöparna idag är generellt betydligt långsammare med undantag för de yngsta veteranerna.
Förr fanns inga karbonskor, avancerade träningsklockar, internet, knappt heller träningsprogram, löpartidningar eller löpargrupper. Ändå gjorde maratonlöparna på 80-talet och tidigare fantastiska prestationer trots att gruppen inte var särskilt stor. Varför?
Jag har inget bra svar. Själv sprang jag mitt första maraton 1982, några år tidigare hade joggingvågen redan rullat in i Sverige. Då var tider, resultat och hur många mil man sprang i veckan viktigare även bland vanliga motionärer. Kanske var det en del av förklaringen? Knappt någon talade om friskvård även om de flesta av oss hade på känn att löpning nog var bra.
Det är förvånande hur många av de gamla åldersrekorden som forfarande står sig. Några av Kjell-Erik Ståhls rekord har slagits men förklaringen där ligger mycket i de nya karbonskorna. Förstår att Stålet känner viss bitterhet.
Jag har gjort en djupdykning i statistiken och finner att det är egentligen bara i de yngre veteranklasserna (35-40 år) som det satts nya åldersrekord under de senaste fem åren. I övriga åldersgrupper står man och stampar med några lysande undantag. Därför undrar jag om Erik Östbyes alla åldersrekord eller Bibbi Linds (3.36 i K70) någonsin kommer att slås.
Tabellen nedan visar att det ofta skiljer 10-30 minuter till åldersrekorden när man jämför resultaten från 2024 med 2014. Samma om man går ytterligare några år tillbaka- dystert.
.jpeg)
.jpeg)
Men det finns en svag tendens till att veteraneliten ändå sakta är på väg uppåt. Det gäller dock inte klasseerna M45, M50, M55 och M60 där tiderna står och stampar.
Karin Schön, IF Kville- ljuset i mörkret bland veteraneliten. Foto: Kenneth Gysing
Karin Schön, Maria Dasler, Mustafa Mohammed, Hanna Lindholm är några av dagens veteraner som ändå visar att det går att slå åldersrekorden. Och en comming man är en jämnårig med mig- Bo Persson i Örebro AIK. Han är överlägsen i M75 och nästa år ska han börja springa maraton. Kanske kan ha rent av slå en av dagens äldsta och bästa veteraner, Anders Hansson från Vilsta IK.
Det är inte bara veteraneliten som blivit långsammare. Det gäller i än högre grad den breda massan maratonlöpare. Stockholm Marathon har anordnats sedan 1979 och idag är mediantiderna cirka 30 minuter långsammare än under de fem första åren. Och det gäller både män och kvinnor.
Så här har utvecklingen varit för medianlöparen i Stockholm Marathon (löparen som placerar sig i mitten i resultatlistan):
Män Kvinnor
1979-1985 3.42 4.08
1986-1990 3.42 4.04
1991-1995 3.52 4.14
1996-2000 4.05 4.29
2001-2005 4.08 4.34
2006-2010 4.14 4.38
2011-2015 3.58 4.25
2016-2020 4.06 4.30
2021-2024 4.16 4.34
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 Ed. - 2024-12-03 09:48:48
Om du på marathon jämför mediantid, antal under 3h, och tid för plats 100 (motionär, elitmotionär, elit) med andel svenskar i arbete, så har du en statistisk signifikant korrelation.
Alltså: när svensken har ett arbete att gå till, så kan hon planera sin fritid, träna och tävla. Har hon inget arbete, så upptar hela hennes liv kampen för att få ett arbete, dygnet runt, och då blir träningen lidande.
Det tar ett par år att tappa konditionen när du blir utan arbete, och flera år att komma in i tävlingsform igen när du åter har fått ett arbete.
Man kan tro att en arbetslös har all tid att träna, men det är faktiskt tvärtom. En arbetslös försakar allt, inkl träning, för att få ett jobb.
Ser du trenden i stort har vi en hög andel i arbete fram till 90-talet, samtidigt som många springer fort på marathon. Efter 90-talskrisen återhämtar sig aldrig andel svenskar i arbete, inte heller återhämtar sig mängden svenskar som springer fort.
I detalj kan du söka siffror på andel i arbete från SCB och jämföra med Sthlm marathons resultatlistor, göra en statistisk analys och du får ut en statistisk signifikant korrelation.
#2 Björn - 2024-12-06 16:04:36
Att arbetslösheten idag är högre än på 80- och 90-talet tror jag bara har marginell betydelse för att resultaten på maraton har dalat för elitmotionärer och motionärer. Resultatförsämringen tror jag snarare handlar om att tider och resultat idag inte är lika viktiga som förr, alltså en attitydförändring.
#3 Ed. - 2024-12-06 16:27:39
Att andel i arbete korrelerar med marathonresultaten är bevisat (R2>0.50). Det går också att göra motsvarande studie i grannländerna, då arbetsmarknaden skiljer sig åt markant mellan länderna. Se till exempel Helsingfors marathon och finsk statistik, Oslo marathon och norsk statistik. Köpenhamn marathon har många svenska löpare, vilket gör statistiken skev. Större lopp har fler utländska löpare, men det går att jämföra Hamburg, Rotterdam, etc. Har du samma korrelation även utomlands, är andel i arbete troligen en kausalitet.
Notera: mät andel i arbete, inte den öppna arbetslösheten. De är inte direkt inversa.
Det skulle förvåna mig om en attitydändring är en kausalitet, snarare är attitydförändringen en confounding factor (dvs färre har ett jobb att gå till, vilket leder till sämre tävlingsresultat samt en ändrad attityd).
Kausaliteten tror jag är minskad andel i arbete.
#4 Jan-Olof - 2024-12-07 10:21:49
Tror också att mediantiden påverkas av att maxtiden för Stockholm Marathon ökat från 5 timmar till 6 1/2 timmar. Det gör att många fler långsamma löpare kan delta. Det vore kanske bättre att jämföra tiden för löparna på t.ex plats 1000 för att se utvecklingen.
#5 Tor - 2024-12-07 18:27:22
Världsrekordet för damer är också bättre än Kjell-Eriks Ståhls gamla pers, så man kan nog inte enbart skylla på skorna.
#6 Ed. - 2024-12-07 20:15:51
Trenden är lika för plats 100, som antal under 3h, som mediantid. Alla tre måtten följer varandra, detta opåverkat av maxtidens förlängning.
#7 Björn - 2024-12-08 14:21:56
#Jan-Olof:Verkar logiskt. Ska kolla.
#8 Björn - 2024-12-09 13:29:56
#Jan-Olof: Har nu kollat Trenden står sig; maratonlöparna under 2000-talet presterar betydligt sämre än löparna under 80- och 90-talet oavsett var ribban läggs. De 1 000 bästa idag är dock "bara" 10-15 minuter långsammare än de 1 000 bästa på 80- och 90-talet. Men på 80- och 90-talet sprang 10-15 % av männen under 3 timmar mot idag 2-4 %. Nedgången kan till viss del förklaras med att deltagarantalet ökat men huvudförklaringen är att gemene man är långsammare idag. Rekordåren med 14 % under 3 timmar var första året på Sthlm M, 1979, samt 1983. De riktiga bottenåren var 2018 och 2024 med 1,6 resp 1,8 % av männen under 3 timmar..
#9 Ed. - 2024-12-09 17:12:32
Ser man till antal män under 3h på Sthlm marathon är det relativt stabilt från 1996 till idag, omkring 250 män/år. Denna period toppar år 2015 (10 grader varnt) på 460 män. Lägst antal år 2007 på 124 st (30 grader varmt, jag var en av dem som sprang under 3h detta år) och 2018 (27 grader varmt) på 161 män.
Andel män under 3h likaså lägst solskensåren 2007 på 1,3% och 2018 på 1,58%. Högst andel, räknat från 1996 var det pandemiåret 2022 med hälften så många deltagare som normalt, på 6,02%.
Åren 1979-1991 var det enbart ett år 1982 med 31 grader varmt som hade så liten andel under 3h, 4,26%, annars var andelen klart högre, när det var hög sysselsättning på arbetsmarknaden än efter 90-talskrisen.
Extremvärden kommer vid extremväder (eller pandemi). Däremot är den långsiktiga trenden densamma som sysselsättningsgraden.
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg