Kommentarer på Dag 21: Hyllas som en hjälte


Ett äpple och ett kort med några vänliga rader. Vi svenskar har en del att lära oss av hur man bemöter främlingar. Jag  får stor uppmuntran från vanliga amerikaner.

Varför alla dessa löpningar över Amerika? Kunde det inte räcka med bara ”några gånger”, åtta verkar ju hysrteriskt? Här får du svaret på varför jag återvänder år efter år till denna kontinent.

Det är inte Amerika som nation jag gillar. Snarare är det attityden hos vanliga amerikaner. Här gillar man galningar som jag. Vissa dagar får jag känna mig som en superhjälte. Lastbilarna tutar uppmuntrande på mig motorvägarna, folk kommer fram och pratar med mig, folk sticker till mig pengar, man är nyfiken och jag tycker nog att jag för varje år blir allt bättre bemött. Det är inte så att amerikanen är särskilt intresserad av löpning, snarare tvvärtom. Men man gillar personer som gör något till 100 procent, oavsett vad det är.

Ett litet exempel. Häromdagen kör en bil upp intill mig utanför Mountain Home när jag springer på en glest trafikerad landsväg.

-Why? frågar kvinnan bakom ratten.

Vi börjar prata, hon får mitt visitkort och en halvtimma senare återvänder hon med ett litet äpple och ett tryckt kort med några vänligt handskrivna rader på baksidan. Rörande!

Ett annat exempel från idag: på en resta area kommer en äldre kvinna fram och pratar. Spontant erbjuder hon mig husrum. Och när hon ser att också jag har hörapparat, ja då har vi mycket att prata om.

Svensken är generellt inte alls sådär öppen mot främlingar. När jag ifjol sprang från söder till norr i Sverige, en sträcka som motsvarar ett halvt coast to coast, var det knappt en människa som brydde sig. Tyvärr är vi för tillknäppta, blasé och har mycket att lära av amerikanen.  Ett vänligt ord kan betyda så mycket.

De enda som skäller på mig är hundarna, fast inte just den här. Vad kan det vara för ras? Bilden från en bensinstation i Hagerman.

Tidigare har jag varit mycket kritisk mot polisen i Amerika. Här verkar det ha skett en attitydförändring. Visst, jag har blivit stoppad flera gånger (händer aldrig i Sverige). Senast idag hände det på  Interstate 84 mellan Glenns Ferry och Hagerman. Men polisen ville bara kolla att allt vad bra med mig. Och även nu blev jag hyllad som en hjälte.

Snake River har varit mitt sällskap de senaste dagarna.

Dagens distans till Hagerman, ID: 47 km

Keep on running!




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Klas-Peter Suneson - 2023-05-26 10:16:39

God morgon Björn!
Visst är det många som undra och ställer frågan; Varför 8 långa löp över USA?
Ditt svar blir filosofiskt livsåskådning. Ett sätt att vara, att leva, att registrera omgivningen, att fylla livet med det som stimulerar. Jag vill gärna jämföra det med en pilgrimsvandring. Frihet, enkelhet, tystnad, bekymmerslöshet, långsamhet, andlighet, och delande. Ditt sätt stimulerar i tysthet många! Det får Du ta till dig som en uppmuntran från den beundrande massan.

naviga?re nece?sse e?st, vi?vere no?n est nece?sse
När man seglar, är det resan som är huvudsaken, målet blir något som kommer i andra hand.
Hade målet varit huvudsaken, hade vi valt ett annat sätt att resa. Övertygad om att vi då hade missat mycket av det väsentliga.
Keep on running!

#2 Maths - 2023-05-26 14:41:15

Rörande läsning!

#3 Lennart - 2023-05-26 17:37:15

Folk i USA verkar har mera empati . Här i Sverige är jantelagen som gäller.
Vi är nog för bortskämda?

#4 Lennart M - 2023-05-28 18:34:49

Jag är naturligtvis mäkta stolt över att vara ett undantag när det gäller att bry sig om en äldre herre som kommer springande med en baby jogger vid Överjärva gård. Jag fick mitt livs största löpupplevelse. Jag berättar om den för nästan alla jag springer med vilket nu rör sig om ett hundratal olika personer. Min tanke är inte att skryta utan att folk ska förstå att inleda samtal med främlingar kan leda till härliga upplevelser. För lite mer än ett år sedan träffade jag Torbjörn S från Gotland när vi sprang backyard ultra och han hann först att berätta att han träffat dig ute på de gotländska vägarna när du var där och sprang och jag berättade naturligtvis om mitt möte med dig. Man träffar helt enkelt en massa härliga människor genom löpningen.


Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg