Kommentarer på Kändes som jag skulle dö
.jpg)
Troligen var det ett plötsligt blodtrycksfall kort efter avslutat lopp som fick mig att tuppa av. Ambulans tillkallades och här tar man just blodtrycket på mig. Jag slapp att åka med ambulansen men löparklubben ordnade transport tillbaka till mitt hotell och tog väl hand om mig.
Distansrekord och en delad tredjeplats i helgens backyard ultra i Hultsfred. Men det var ett lopp med ambulans och näradödenupplevelse.
Allt gick så bra och tiden bara rann iväg. Den 6,7 km långa grusbanan längs sjön Hulingen var vacker och lättlöpt. I ett backyard ska varven klaras under timman, gemensam start varje heltimma och klarar man inte tidsgränsen är man ute. Alltså ett rent uthållningslopp och lite tjuv- och rackarspel.
På grusvägarna låg fågelspillning från gässen. Allt efter varven förflöt blev visitkorten allt plattare av våra löparskor. När skymningen kom smygande slog vitsipporna ihop sig, små svarta sniglar dök upp och när gatlyktorna tändes dök bruna bamsiga diton upp. Inte ens hundägarna hade vett att vara ute då. Som du hör, man gör inga djupsinnigare reflektioner under ett ultra. . .
Mina fötter trummade på oavbrutet. De första 8-10 timmarna kände jag ingen trötthet vilket förvånade. Några löpare gick kortare bitar men själv tog jag knappt ett gångsteg under denna min andra backyard ultra. Förbannade varje gång att varven egentligen gick lite för snabbt- hade vid varje varvning drygt tio minuter för vila och påfyllning av energi. Det är en konst att springa riktigt långsamt.
.jpg)
Klart för start! Många kvinnor och påfallande många lite äldre löpare i startfältet. HÄR resultatlistan.
Gunilla Franzén, 77, och som sprungit många ultralopp, kämpade sig runt 3 varv. Hon gillade den gemytliga och lite familjära stämningen runt loppet.
Vi var 44 startande, rekord för arrangerade Hultsfreds LK. Ultralöpning är på kraftig frammarsch i Sverige och diciplinen lockar inte minst kvinnor. Banrekordet i Hultsfred är just 15 varv och vid ett tillfälle slank det ur mig:
-Jag ska springa 15 varv.
Och kanske, kanske hade jag mäktat med det om inte ... I Göteborg, någon månad innan, hade jag gjort 12 varv, nu var siktet att springa lite längre.
Efter varv 13, ett varv jag sprang med lånad pannlampa, hade jag bara 6-7 minuter för vila i depån.Föga anade jag då att katastrofen snart skulle inträffa. Vid varv 14 var vi fyra kvar och jag kom in som trea och hade bara 3-4 minuter för vila. Tänkte bryta men gick ut till starten för ett 15:e varv. Blev dock upplyst om att den ende återstående mannen i loppet, han som legat efter mig hela tiden, var kapabel för flera varv till.
Sagt och gjort, jag bröt. Ett klokt beslut eftersom jag knappast skulle klara varvet under timman. Katastrofen skulle inträffa 10 minuter senare.
I depån i klubbhuset kändes allt ändå ganska bra. Det här var ju nytt distansrekord för mig. Som 74-åring får jag vara nöjd med att ha sprungit nästan tio mil. Det här var också första gången jag vågade testa gränserna. Men efter att ha suttit stilla på en stol i tio minuter började jag plötsligt må illa. Arrangörerna hämtade en papperskorg jag kunde kräkas i. Jag kräktes dock inte men var nära att svimma.
-Du var inte nära, du var helt borta, likblek, munnen var vidöppen, vi var jätteoroliga och tillkallade ambulans, berättar Karin, en av funktonärerna. Hon pysslade om mig, körde mig tillbaka till hotellet och lämnade mig inte förrän jag var inne på rummet.
Så här efteråt är jag tacksam för att arrangörerna tog saken på så stort allvar. Själv skämdes jag nästan för att ambulans behövt tillkallas och skämtade bort det när jag piggnat till. Har senare förstått att det inte är helt ovanligt med blodtrycksfall inom ultralöpning men att det sällan är farligt.
Kurt Gustavsson hade ett finger med i allt och sprang också några varv.
Dagen efteråt, på tåget hem mot Stockholm, ringer telefonen.
-Björn, hur mår du?
Det är arrangören Kurt Gustafsson, som undrar. Han har själv råkat ut för samma sak men då under löpning, inte efter avslutat lopp. Efter ett sådant samtal kan man inte annat än må bra!
När jag någon dag senare kollar resultatlistan från DUV, en organisation som med tysk precision för statistik över ultralopp världen över, ser jag att jag faktiskt "vann" loppet. Ja, åldersomräknat naturligtvis. MIna faktiskt sprungna 93,833 km blir då 133,396 km, längst av alla.
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 Patrick - 2022-05-09 17:22:53
Tio mil - nästan - är i alla fall rätt imponerande. Även ett maratonlopp kan vara ansträngande i den här åldern, tänker jag som hamnade i sjukvårdstältet efter målgången i Stockholm i höstas. Men skam den som ger sig ...
#2 Lennart - 2022-05-09 18:57:23
Det var inte kul. Kanske du hade för lite näring i kroppen. Det var ju en extrem prestation du gjorde.
#3 Rene Skree Jensen - 2022-05-10 08:14:56
Godt at høre, at du er ok igen.
Venlig hilsen
René
#4 John Jensen - 2022-05-10 11:07:28
Riktigt gott att det gick bra. Både loppet och efterspelet. Ska själv springa mitt första Ultra tävling på Jernbruket. Men räknar inte med att slå dina fantastiska 9 mil. 5 varv är min plan eller kanske, kanske slå PB på +5 mil. Höften och fötterna får bestämma. Hoppas du inte följer #1 Löparvän råd att inte springa Sverige-turen. Och lycka till med Cost to Cost nästa år.
#5 Jan-Olof - 2022-05-10 11:41:21
Otrevlig upplevelse. Det är nog inte alltför ovanligt i sådana ultralopp, men när man är +70, så kanske man ska vara lite försiktig. Roligt att du återhämtade sig snabbt. Lycka till med Sverigeloppet, om det fortfarande är aktuellt.
#6 Pontus - 2022-05-10 19:43:47
Otroligt skönt att du återhämtade dig Björn, 10 mil är fantastiskt bra, men det kan nog vara klokt att lyssna på sin kropp. Du är min och många andras förebild även om du ?bara? springer 4,2 mil. Ta hand om dig
#7 Helene - 2022-05-11 06:36:25
Mycket spännande läsning Björn och väldigt bra kämpat.Jag har själv råkat ut för detta.Fint att du skriver om Gunilla ,en förebild liksom du.
#8 Lars L - 2022-05-12 13:38:57
Hej Björn!
Jag har läst att det är ganska vanligt efter långlopp att deltagare faller ihop. Orsaken uppges vara att venpumpen slutar pumpa tillbaka blodet när benen slutar springa, därför rasar blodtrycket, precis som du misstänkte. Åtgärden är att lägga löparen på rygg med fötterna högt så kommer blodet småningom upp i huvudet igen. Det tar typiskt 10 minuter. Något sött om vederbörande är vid medvetande för att få upp blodsockret är också bra. Lycka till med Sverigeloppet!
#9 Björn - 2022-05-12 15:11:29
#Patrick, Jan-Olof och Pontus: Tror inte åldern spelar någon större om en ung eller gammal löpare ska kollapsa. Men visst, följdverkningarna kan säkert bli värre för den äldre. Vad råkade du ut för under maran, Patrick? Sverigelöpet är aktuellt, start den 23 maj.
#Lars: Ja, jag har blivit alltmer övertygad om att det var ett plötsligt blodtrycksfall.jag råkade ut för. Felet jag gjorde var att jag satte mig ner, jag skulle ha hållit mig i rörelse hela tiden eller som du säger ha benen i högläge. Drack/åt möjligen också för lite även om vätskeintaget av främst söt Pepsi var stort. Har lärt mig något nu men har inte blivit avskräckt. Hoppas vi ses på något lopp framöver. Planerar att springa någon mara/halvmara under sensommaren eller hösten. Hör av dig så kanske vi kan göra sällskap.
#10 Ed. - 2022-05-15 18:30:04
Det finns en tumregel (not: individuella undantag finns såklart) om att om en löpare kollapsar _före_ mållinjen har det en medicinsk orsak (värmeslag, hyponatremi etc) och om löparen kollapsar _efter_ mållinjen har det en fysiologisk orsak (blodet stannar i benen när benen inte längre rör på sig).
Således: om löparen kollapsar _efter_ mållinjen, kolla medvetande och andning, lägg löparen ned på ett liggunderlag och sätt benen på en stol. Stegvis var femte minut ändra till liggandes rakt, sedan sitta upp på marken, sedan sitta på en stol.
The Running Doc?s Training Recommendations by
Dr. Lewis Maharam.
https://books.google.se/books?id=Z52IBwAAQBAJ&pg=PT57&lpg=PT57&dq=running+doc%27s+20-minute+protocol+lewis+maharan&source=bl&ots=98x07Q4_cI&sig=ACfU3U2OBHtSSJND1KrkPCxFTQNEuGjStw&hl=sv&sa=X&ved=2ahUKEwj7xYK99OH3AhVjpYsKHQtRD_UQ6AF6BAgSEAM#v=onepage&q=running%20doc's%2020-minute%20protocol%20lewis%20maharan&f=false
#11 Lennart - 2022-05-16 08:34:36
Det innebär att problemet uppkommit före mål. Men visar symptom efter en stund i stillhet. Låter inte bra.
#12 Patrick - 2022-05-16 18:59:46
Björn, det är en åkomma som har drabbat mig först nu vid 76 års ålder, att jag får problem med balansen efter 35 - 37 km. Det har hänt mig förr att jag har gått in i väggen efter 30 km och behövt varva lätt joggning med promenad sista biten. Men detta att behöva stanna och ta stöd mot någon husvägg, räcke eller stolpe är något nytt. Värst i Stockholm i höstas, lindrigare igår i Köpenhamn, som har en trevlig, flack bana. Borde inte bero på vätskebrist eftersom jag dricker vid alla vätskestationer. Kanske skulle det hjälpa om jag tränade längre sträckor, mitt snitt ligger bara på 6 - 7 km per dag. Eller så nöjer jag mig med halvmaror i fortsättningen.
#13 Björn - 2022-05-20 09:34:20
Tråkigt att höra. Känner inte igen problemet och har inte läst om andra som upplevt samma. Försämrad balans i största allmänhet har jag dock, är jag på väg att snubbla kan det vara svårt att stoppa fallet. Och som alla äldre är jag hopplöst dålig på att gå på balansbandet hos F&S.
#14 Patrick - 2022-05-20 11:08:05
Björn, det positiva i sammanhanget var att jag i Köpenhamn i söndags lyckades skjuta upp eländet till efter 37 - 38 km. Sen tog jag det väldigt lugnt, satte mig ner en liten stund. Jag vacklade in i mål på 4.06.26, en tid som väl står sig rätt bra i klass M75. Nästan som en dröm, kändes det som i det fina vädret, i vackra Köpenhamn.
#15 Lennart M - 2022-05-20 14:50:39
Jag var med i mitt första backyard ultra i Vinterviken 14:e maj. Det var riktigt roligt faktiskt. Det blir ju en helt annan grej än ett marathon. Man hinner göra nya bekantskaper och får testa sina gränser. Sju varv orkade jag med, sen började det göra för ont i låren.
Jag brukar också råka ut för en liten stund av yrsel när jag gått i mål efter en mara eller ett längre långpass. Oftast räcker det med att jag sätter mig ner på huk i några sekunder så går yrseln bort.
#16 Björn - 2022-05-20 15:47:03
#Patrick: Det är ju en jättebra tid, grattis! Du blir svår för mig nästa år då jag går in i klass M75. Ifjol hade din tid från Köpenhamn gett en 2:a plats i åldersgruppen.
#Lennart: Ja, jag såg att du sprang i Vinterviken. Visst är backyard en trevlig tävlingsform, mindre stressande än ett maratonlopp där man inte "får" ta några pauser. Ska pröva det där med att sitta på huk.
#17 Ed. - 2022-05-20 16:39:40
Balans är en färskvara. En pensionär får inte dålig balans pga ålder, utan pga att den inte har tränat balans på ett tag. Goda nyheter! Balans kan tränas upp, oavsett ålder! Finns balansövningar på 1177 mfl. Googla balansträning eller sök på Youtube.
#18 Björn - 2022-05-20 16:58:02
Det visste jag inte. Intressant!
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg