Kommentarer på Bland dom sista men ändå bland dom första


Marathonsällskapet och Apladalens LK stod bakom årets upplaga av Vintermarathon till Jan Linds minne. Det blev bara en halvmara för mig- satsar på en mara senare i månaden. 

På dagens Vintermarathon i Värnamo kom jag fjärde sist i halvmaratonloppet. Ändå är jag rätt nöjd.

Målet var relativt högt satt; att springa på 1.45. Det skulle placera mig som som nummer två på årsbästalistan i M70. Nu blev det 1.48. Med tanke på att min varvtid på VSM-maran rätt nyligen var 1.57 var det kanske ingen katastrof. 

Värre var väl placeringen i loppet. Vi var bara 19 manliga löpare på halvmaran och plats nummer 16 är inget man jublar över. Med mina 73 år var jag äldst, näst äldst var löparkompisen Hans Eriksson tävlandes för Eksjö Södra, någon månad yngre. Men vi kände oss ändå rätt nöjda när vi denna gråmulna och lite kylslagna dag med regnet hängande i luften lämnade Apladalen i Värnamo. Vi var ju som sagt gamlingarna.

På väg mot tåget nynnade jag Tore Skogmans slagdänga:

Sexton och fem på hundra meter
Två och tjusex i stav
Jag blir nog aldrig någon stjärna jag
Fast jag tränat som en slav
Nitton och tre på korta häcken
En och tjufem i höjd
Jag blir nog aldrig någon stjärna, jag
Nej, i botten är jag förtöjd

Herregud, man är en fossil. Tänk, det var 51 år sedan jag jobbade i Värnamo. På Värnamotidningen (nu nerlagd) var jag under några sommarmånader 1970 volontär, tjänade 950 kronor i månaden. Milersättningen för mina reportageresor i bygden på en Lambretta inbringade nästan lika "mycket" som själva lönen. När jag nu gick genom stan för att ta tåget hem till Stockholm spanade jag efter huset där redaktionen låg. Rivet naturligtvis . . .

Först på Krösatåget hem insåg jag att varken min eller Hans insats (han slog mig med 1 minut) inte alls var så dålig. Jag kom 4:a, Hans 3:a och en 58-åring vid namn Anders Hansson, Solvikingarna 2:a och "vann" gjorde loppets 3:a, 50-årige Jonas Almarsson från SK Gral. Ja, så skulle resultatlistan kunnat se ut om den åldersomräknats. Vi gamlingar har alltså presterat bra till vår ålder och då bleknar lite segertiden på 1.18 för en 35-åring.

Inför loppet hade jag tränat bra- många långa och tuffa intervaller på löpbandet på gymmet. Och mängdträningen kan jag heller inte klaga på. Dessutom sprang jag i karbonskor.  

-Vi är inte snabbare än så här. Bara naturligt, det har med åldern att göra, sa Hans tröstande.

Och ska jag fortsätta att trixa med resultaten till vår fördel kan sägas att på en motsvarande asfaltbana hade vi förmodligen gjort några minuter bättre. Nu var det grus, visserligen hårt packat, men på sådant underlag kommer karabonskor inte till sin fulla rätt..

Keep on running! 




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Linda - 2021-11-14 02:14:51

You did great!!! Congratulations!

#2 Jan-Olof - 2021-11-14 15:37:03

Bra blogg! Roligt att läsa om din historia på olika tidningar runt om i landet. Verkar ha varit många. Thore Skogmans slagdänga har också fastnat i mitt huvud, fast jag har svårt att komma ihåg resultaten i detalj. Första gången jag hörde den på TV sjöng Thore: ?Jag kommer inte med till Tokyo, fast jag tränat som en slav.? Borde således ha varit 1964. Sedan fick den en mer allmän text. Grattis till ett bra halv-marathon!

#3 Helene - 2021-11-14 16:09:52

Bra sprunget Björn. Jag bodde i Värnamo för 28 år sedan

#4 Patrick - 2021-11-16 12:11:33

Det låter som svåra grenar för oss! Och sexton och fem på hundra meter är ju ett mördande tempo för en maratonlöpare.

#5 Jan-Olof - 2021-11-16 14:43:01

Ja, 16,5 på 100 m blir 1 timme 56 minuter på maran, om jag räknar rätt. Inte ens Kipchoge klarar detta mördande tempo

#6 Björn - 2021-11-18 09:35:58

Rolig jämförelse. Och visst blir det 1 timme och 56 minuter på maran. 19,3 på korta häcken (110 m) gör 2.03 på maran.