Kommentarer på Dag 8: Trampar på klassisk mark


Exakt där jag står inträffade Sveriges svåraste tågolycka, Getåolyckan 1918 då minst 40 personer miste livet. Långvarigt regnande hade underminerat banvallen och bara minuter innan tåget skulle passera brast allt och stora lermassor gled ut i Bråviken.

Varje gång jag passerar Getå utanför Norrköping stannar jag till. Det är något skrämmande och samtidigt fascinerande över platsen.

Högt ovanför den slingrande vägen längs vackra Bråviken går järnvägen, idag kallad Nyköpingsbanan. Nere vid vägen står en minnessten som berättar om den hemska händelsen 1 oktober 1918 då det toppmoderna snälltåget F 1200 i full fart drog ner sju vagnar i gropen som bildats efter raset. Mer än 100 år efter olyckan är nyfikenheten fortfarande stor- i branten bland buskarna har en stig trampats upp till olycksplatsen.

Trots att jag vet att man aldrig ska beträda järnvägsspår kunde jag inte heller denna gång låta bli. Det här får bli sista gången!

Vi löpare får se mycket som många andra turister missar. Vi är ute på vägar som bilisterna sällan färdas, livet går lite i slow motion och inget går oss förbi; t ex alla historiska platser, plötsligt dyker de bara upp. Som idag strax innan Getå när jag genade över fälten och passeradee byn Björsnäs. På den lilla grusvägen genom gårdstunet stod en skylt som berättade att här kanske kungar färdats på sina eriksgator .Den nästan osynliga lilla stenbron jag passerade var från vikingatid, samma med den vackra hällristningen i form av en orm en bit bort.

Senare mötte jag en vandrare, en ung man i vidbrättad hatt. Inte ofta man ser vandrare, de om några får uppleva omgivningarna. Han berättade att han gick från Nyköping och var på väg till Berlin och att detta var hans fjärde dag (oj vad långsam han måste gå och varför bära all packning på ryggen när det finns joggingvagn? tänkte jag lite malligt).

"Harde och Sigrev lät hugga denna häll och gjorde denna bro efter Nan sin broder".

Det gick dock tungt idag under mina 64 km från Norrköping till Nyköping. Ja, hela "äventyret" (hittills ca 44 mil under 8 löpdagar) har känts ganska slitigt, har haft träningssvärk. Normalt brukar jag återhämta mig bättre. Kylan håller i sig och jag har inte haft en enda varm dag. Jag har till och med frusit på hotellen. Det kan också vara förklaringen.

Mina Brooks Adrenaline är utslitna och kastades i Nyköping. Jag hade med mig två uppsättningar. Under USA-löpen brukar jag variera med tre par av lite olika modeller.

 Imorgon lördag blir min sista löpdag och jag "fuskar" med att ta pendeln hem från Gnesta.

Keep on running!



Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Tomas - 2021-05-08 10:16:08

Intressant när du berättar om dessa mindre sedda områden som flertalet missar då de färdas bilburna .
Du kanske inte fick någon chans till välgörande varmt bad på hotellen.
Det ger avkoppling och befrämjar kroppen på flera sätt.
Lite synd att du inte klämmer hela sträckan tillbaka till fots jag skulle inte lila lätt svälja att jag ? fuskade ? resten till Stan då jag avverkat så lång sträcka redan .
Skulle gå på ren envishet och känna mer välbehag som slutresultat.

#2 Skor - 2021-05-08 18:36:29

Tycker du inte dom slitna är tråkiga att springa i. Nya känns mycket behagligare tycker jag. Det handlar ju inte om pengar för ett par skor.

#3 Björn - 2021-05-08 21:11:33

#Tomas: Att jag inte sprang hela vägen hem utan tog pendeln från Gnesta bekymrar mig inte.Det handlade inte om att utföra en prestation utan att det skulle vara roligt och njutbart. Vädret satte stopp för det. Sträckan Sthlm-Gnesta har jag dessutom sprungit några gånger tidigare. Tyvärr är badkaren borta från hotellen så det blev långdusch istället (nästan dåligt samvete för vattenslöseriet).
#Skor: Skorna på bilden må se slitna ut men så mycket sämre än motsvarande nya var dom inte varför jag säkert skulle kunna springa längre i dem.

#4 Tomas - 2021-05-09 09:17:41

Jo det förstår jag och respekterar självfallet det är bara den känsla jag skulle känna om jag kortade ner ett på förhand uppsatt mål.
Ja du var i alla fall ärlig med beskrivningen av hur löpet upplevdes och det var helt enkelt det som ibland inträffar och sänker en mentalt lite eller mycket.
Du kommer igen med det jävlar anamma du har och så ska det vara inget går alltid på räls.
Nu ör det dags för behaglig värme .

Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg