Kommentarer på Med vilja kommer man långt


Pernilla Otto i mål efter 37 mil och bara några timmars orolig sömn under tre nätter. Foto: Fredrik Forsström.

Spännade läsning om en ultralöpares vedermödor- och glädjeämnen.

Nej, det räcker inte bara med vilja. Men med järnvilja kommer man långt. Pernilla Otto kom 37 mil på 3 dagar, Scott Jurek kom tio gånger längre men på 46 dagar. Och båda slog rekord.

Går det att jämföra en av världens bästa ultralöpare med en glad svensk motionär inom samma gebit? Ja, det tycker jag. Likheterna mellan Scott Jurek och Pernilla Otto finns där även om Pernilla aldrig skulle drömma om att bli jämförd med denne ikon inom ultralöpning.

Samtidigt som Pernilla sprang Mälaren runt och ville slå sitt personliga mängdrekord på 100 miles läste jag boken om Scott Jureks försök att slå hastighetsrekordet på Appalacherleden.  Boken gavs ut ifjol och är väldigt spännande. Man får veta det mesta om vad som driver en ultralöpare till att nära ta kål på sig själv, något som  för de flesta (även mig) är obegripligt.

Jag följde Pernillas rekordförsök på Facebook där hon och coachen/följebilschauffören Fredrik Forsström la ut videosnuttar och rapporterade hur det gick. I mina ögon har Pernilla utfört en bragd. Hon gav sig sjutton på att springa minst 200 miles (32 mil). Hon klarade det på 61 timmar och 37 minuter. När hon vid midnatt i söndags knäppte av klockan på Gullmarsplan hade den stannat på 66 timmar och 31 minuter. Hennes tur runt Mälaren inklusive några felspringningar blev ca 37 mil. Hennes distansrekord på 20 mil och 30 timmar var slaget.

En golgatavandring? Nej, men inte problemfritt. Pernilla har rapporterat om magproblem, lite sömn, svettningar under natten, en felspringning men annars varit vid gott mod. Mycket vad hon beskriver känns igen från Scott Jureks resa som dock var i en annan division, Han hade t ex inga asfaltvägar utan fick ta sig fram i eländig terräng, upp och ner i det ena bergsmassivet efter det andra. Denne magre löpare, tillika vegan tappade hela åtta kilo. Måste vara mer än 10 procent av kroppsvikten, låter farligt.

Jag tror Pernilla fått en och annan långlöpare att fundera; skulle inte jag kunna göra något liknande? Själv har jag blivit sugen på att springa Mälaren runt (jag gjorde det 2013 på sex dagar och utan suport). Skulle jag också kunna göra det på tre dagar? Tveksamt, har aldrig sprungit längre än drygt åtta mil på en dag. Men så är det det där med viljan . . . 

HÄR kan du läsa hennes racerapport.

Keep on running!    




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Erik H - 2020-04-21 13:54:17

Fake news! Skulle Pernilla ha sprungit sista 50km under 6 min/km.
Lite bättre fakta kontroll tack!
Grattis Pernilla till en stark prestation,( om du läser Björns blogg).

#2 Björn - 2020-04-21 16:47:13

De officiella siffrorna är:
200 miles (322 km) på 61,37 timmar
Mål 345 km på 66,31 timmar
Omräknat innebär detta att hon hållit ett tempo på drygt 11 min/km.
















#3 Kristoffer i Bromma - 2020-04-21 20:26:39

Kul projekt att springa igenom hela stadsdelar. Men när fortsätter du genom Bromma? Du får ju inte missa Norra och Södra Ängby, Blackeberg och Beckomberga.

#4 sverker - 2020-04-21 22:12:58

de frågade Stålfarfar hur han höll sig i form - han svarade: blodet
ska hela tiden strömma genom kroppen - han brukade sticka iväg
fyra på mornarna - blev 102 år. Undrar hur mycket en kropp tål?
Mycket tror jag? Maten är viktig - kanske? Han käkade rå potatis
till frukost. Vilken prakttjej!

#5 Björn - 2020-04-21 22:15:25

#Sverker: Ja, stålfarfar var ett original. Men inte är väl jag lik honom? Jag cyklar ju inte, har inget skägg och äter inte rå potatis. . .
#Kristoffer: "Brommaprojektet" pågår och imorgon (onsdag) är jag nog klar med Norra Ängby för att fortsätta med Blackeberg och Södra Ängby. Bromma stadsdelsområde är långt större än jag räknat med- handlar om drygt 500 gator/vägar och kommer att kräva cirka 15 hel/halvdagar att beta av. Hoppas bli klar denna vecka.

#6 sverker - 2020-04-22 01:02:06

nej men det här med att blodet ska strömma i kroppen som han pratade
om - keep on running.

#7 M - 2020-04-22 08:01:04

Varför kallas detta för "springa" = 11 min/km.

det är ju fan inte ens jogg...

... årets värsta inflations benämning

#8 Erik H - 2020-04-22 08:53:07

32 mil på 61tim 37 min
37 mil på 66 tim 31 min
Det blir med enkel matematik , sista 5milen sprang hon på 4 tim och 54 min
dvs under 6min/km. Inte så troligt!
Någonting är konstigt!!

#9 Björn - 2020-04-22 18:51:25

#M: Ja, hennes snittempo motsvarar normal promenadtakt. Men betänk att det tempot har hon hållit i snitt hela tiden, under nära tre dagar och 34,5 mil. Även sovtiden, måltider och alla småstopp är inräknade. Det mesta har dessutom varit löpning. Få skulle klara detta. Försök själv!
#Erik H: Du räknar på fel siffror, tror jag. Hennes tempo låg på cirka 11 min/km, även mot slutet. Så här skriver "banchefen" Fredrik Forsström på FB;
När dammet lagt sig runt Pernillas fötter så är det dax att börja analysera löpningen i siffror. Det första är huvudbryet med distansen: i AllTrails mättes den upp till 345 km innan, men GPS:en visade 370. Det är en ganska stor skillnad, har hon sprungit 25 km fel eller vad är det frågan om?

Det finns framför allt 2 faktorer som påverkar (förutom felspring): 1) Felmätning pga av dålig satelitsignal (studsandesignaler)
2) Tolerans i mätningen, även under optimala förhållanden så mäter en GPS-fel.

Felmätning: Bara på CP1 och CP2 lade klockan på nästan 10 km fast Pernilla var stilla, det ser man redan i Garmins analysprogram ( https://connect.garmin.com/modern/activity/4811866508 ). AllTrails (som rutten planerandes i) har en importfunktion "Smooth GPX". Den tar hänsyn till topografisk kartdata och identifierar studsande signaler och jämnar ut spåret. Importerar jag filen dit blir den nya, utjämnade distansen 360,24 km, den stämmer alltså väldigt bra med den felmätning man kan se med blotta ögat i Garmins program.

Tolerans: Klockan som användes var en Garmin Fenix3, en äldre premiumklocka. Typisk tolerans är 1-2% fel för GPS-klockor, dvs på 10 km så kan det diffa så mycket som +/-200 m. Räknar jag med 1% fel så motsvarar det 3,6 km.

Då är distansen nere på 356-357 km, vilket lämnar 12 km till felspring. vilket är fullt rimligt.

Bilden nedan visar start och stopp på rundan, vilket är exakt samma stolpe på Gullmarsplan, trots det så är punkterna registrerade några meter från varandra.

#10 M - 2020-04-23 09:06:11

Inte min avsikt att kränka någon(men vi lever i de lättkränktas tidevarv dock) utan påpekar det rimliga: att 11min/km är absolut inte att springa!

Men Björn förklara varför ni envisas med denna, enligt min ödmjuka uppfattning, beskrivning?

Hoppas att du förstår inflations kopplingen ;)

Kommer ihåg att det engång var uppe att maror längre än 4.30 skulle inte finnas, minns jag fel. Sverker vet säkert något !

#11 M - 2020-04-23 09:09:39

Sorry läste erbarmligt dåligt
"Även sovtiden, måltider och alla småstopp är inräknade" förändrar ju bilden rejält.

Men joggat är kanske då den mest rimliga beskrivningen, eller är jag en gammal stofil som lever kvar i den tid då folket verkligen hade fart i bena.

#12 sverker - 2020-04-23 15:40:29

i början av 50-talet var hälften av världens 1500-meterslöpare
under 3.50 svenskar - en sträcka som passar oss mentalt?
Klubbrekordet i Fredrikshof är 3.40 men det var en amerikan -
Dyrol Burleson - sedermera USA:s lagledare i OS. Allt under
5000 är ju USA? Kanske de enorma vidderna (som ju Björn
känner till in på millimetern) drar opp farten? (Jag gillar den
här tjejen.)

#13 sverker - 2020-04-23 17:51:33

Gunder Häggs 80 dagar (1942) - han slog då 10 världsrekord på olika sträckor -
3.45,8 på 1500 stod sig i 9 år......

#14 sverker - 2020-04-24 09:30:09

Rättelse: 3.43,0. Drömmilen 4,01,4 - stod sig i 9 år tills Bannister var den förste
under 4 minuter. I Rio var det antiklimax 3.50 för guldet men i kvalet var han
nere på 3.32 ! Mycket bus i klungan kanske?