Kommentarer på Besöker mina räddare i nöden


Grizzlybjörnen kännetecknas av att den har en puckel mellan skulderbladen. Jag har inte sett några vilda björnar varken i Amerika eller Sverige, bara i fångenskap.

Efter Texas är Montana den mest vidsträckta delstaten av alla i Amerika. I Montana blev ett björnpar min räddning för tio år sedan. På nästa coast to coast ska jag besöka parets släktingar.

Under mitt andra USA-löp 2010 överraskades jag av kraftigt snöfall på Interstate 90 mellan Bozeman och Livingston i Montana. Hade inte räknat med att det skulle snöa i maj och eftersom det var synnerligen backigt och inga städer eller annan bebyggelse fanns i närheten var jag rätt illa ute. Polisen stoppade mig och undrade om jag behövde hjälp. Jag avböjde och siktade in mig på att lunchen fick bli på stående fot under en motorvägsbro.

Överraskades av snöfall den 6 maj 2010.

Det var då jag såg skylten om ett björnhägn. Det fanns ett "zoo" mitt ute i ödemarken,  jag knackade på men räknade inte med att någon skulle öppna eftersom anläggningen var stängd. Paret Ami och Bill Testa släppte in mig och jag kunde äta mina mackor inne i värmen hos grizzlybjörnan Brutus, 8 år och Sheena, 24 år.

I juni kommer jag att besöka björnhägnet igen- tyvärr finns inte Brutus och Sheena kvar men flera av deras släktingar. Min rutt genom Montana blir närmast identisk med den jag sprang för tio år sedan. Totalt blir det 80 mils motorvägslöpning, lite mera än förra gången eftersom jag nu tänker springa lite i North Dakota, en ny delstat för mig.

Motorvägslöpning låter kanske tråkigt men så är det inte. Motorvägarna utanför de storta städerna är inte särskilt hårt trafikerade, de har breda vägrenar och här känner jag mig säker. I Montana får man springa på Interstate eftersom det knappast finns andra alternativ. Jag är dock tämligen ensam i skaran av kontinentlöpare om att gilla motorvägarna. Just i Montana blir det dock mycket löpning på Frontage Road, asfalterade servicevägar som löper parallellt med motorvägarna .

Jag är långtifrån klar med min rutt. Toligen blir det målgång i Delawere, också en ny delstat för mig.

Keep on running!




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Anders Fåglefelt Fåglum - 2020-01-21 22:28:44

Kolla Johan Pronz staty ! Min förfader .

#2 Anders Fåglefelt Fåglum - 2020-01-21 22:29:37

Skall vara Johan Prinz .

#3 Björn - 2020-01-22 08:30:59

Förstår inte. Vad har han för koppling till det jag skrev om?

#4 sverker - 2020-01-22 09:37:03

En av Nya Sverigegänget i Delaware under stormaktstiden. Prästson
från Småland - Bottnaryd. Holländarna petade bort dem - kan ha att
göra med att de betalade Älvsborgs Lösen åt oss?

#5 sverker - 2020-01-22 09:44:55

det var i Amerika tobaken fanns och indianerna rökte denna i pipor. Så det
stora affärsprojektet var tobaksodling. Detta sysslade president Bush värmländska
förfäder med i Delaware. Printz var rund som en boll - kallades fettbuken - så
han följde sin kungs KarlXGustavs exempel. De tog södra storcirkeln och
firade jul på Antiqua. På den tiden var svenska flottan världens största. (1643)

#6 k - 2020-01-22 09:45:57

https://sv.wikipedia.org/wiki/Nya_Sverige

#7 sverker - 2020-01-22 09:59:33

Måns Andersson från Sillerud - kom med Calmare Nyckel 1640. Odlade tobak på
sin farm Silleryd. (Hitta gården vid Din rutt?) Släkten Bush tillhör det riktigt gamla etablissemanget. Senior började med olja i Texas efter att ha blivit krigshjälte.

#8 Hasse - 2020-01-22 12:37:13

Indianerna tycke även om att jaga kanin och rådjur, woodcrest park har många bevis och historia om detta. Arten europeisk kanin (Oryctolagus cuniculus) kallas ofta i vardagligt tal bara för kanin eller vildkanin. Vildkaniner har också varit ett stort problem, bland annat i Australien. Efter att engelsmännen släppte ut kaniner i landet började de snabbt föröka sig och äta upp delar av skördarna.