Kommentarer på Dag 71: Indiana!
Indiana blev min tionde delstat.
Hamburgaren servitrisen på Windy Mill Restaurant i Pine Village (200 invånare) i Indiana sätter ner på mitt bord är den största jag sett. Bönderna vid grannbordet, tittar nyfiket. När jag frågar om hon inte glömt pommes frites, sätter de nästan kaffet i vrångstrupen.
Det är lätt att få igång en konversation. Jag behöver aldrig inleda. Jag är alltid en udda person. Och min kärra parkerad utanför med skylten Coast to Coast är en bra dörröppnare.
-You must be hungry. . . ?
Pine Village 2019
.JPG)
Pine Village 2018
Och så är snacket igång. Jag bombarderas med frågor. Jag visar dem bilder jag tog ifjol då jag också var här. Och så frågar jag om allt vatten, ja små sjöar, på åkerfälten. Det måste vara svårt att plantera något med så vattensjuka marker?
-Ja, omöjligt. I år är det värre än vanligt men det lär snart torka upp.
När de går önskar de mig lycka till. Men att de betalat min lunch säger de inget om. Den upplysningen får jag av servitrisen. Så hon får rusa efter bönderna och skrika:
-Svensken tackar för maten!
Några timmar tidigare, på McDonalds i Hoopeston, fick jag min frukostmat betald av en matgäst.
-Fem dollar, inte mycket, tyckte den vänlige givaren.
Det är lite svårt att veta hur jag ska hantera penninggåvor och de fria lucherna. Ibland när det är uppenbart att personen är fattig har jag tackat och lämnat tillbaka pengarna. Men att inte ta emot kan också uppfattas som oartigt.
Will Clayton, Hoopeston, gav mig sin första cd med kristen musik. Jag mötte honom och hans fru Katie under fjoårets löp och blev mycket förtjust i deras musik.
Jag är nu i Indiana. Landskapet har ändrat karaktär, mer kuperat och mycket träd. Vackert! Och vackrare blir det när träden snart är utslagna.
Idag kraftig medvind/sidvind och soligt och runt 20 grader. Bra löpförhållanden alltså. Men två timmar efter hamburgaren började jag må illa. Så då försökte jag ta en powernap vid sidan av vägen. Dock lättare sagt än gjort, jag blir alltid väckt av omtänksamma bilister.
-Is everything OK?
Dessbättre spökade inte hamburgaren så länge, illamåendet försvann. Jag har förresten aldrig blivit matförgiftad i Amerika, bara i Sverige.
Dagens distans till den vackra universitetsstaden Lafayette (72 000 invånare): 64 km
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 sverker - 2019-04-27 09:38:43
Indiana: 3,23% rak inkomstskatt, 7 % moms - mat och mediciner undantagna,
starka fackföreningar och lägre arbetslöshet än Sverige! Jimmy Hoffa var
härifrån. 1 meter regn på ett dygn i Mozambique! Cyklonen Kenneth.
Täckdikning finns det något som heter - man lägger ner små korta tegelrör
i åkrarna - undrar om dina bondkompisar orkat fixa detta? De får kritik på
nätet att de stör matgästerna på Windy Mill!
#2 sverker - 2019-04-27 10:04:30
Bakläxa: läser att redan 1851 blev bönderna skyldiga att dika ut och dränera
sina åkrar i Indiana. Min store idol Nicola Teslas första jobb i USA var att
gräva diken. (Han med växelströmmen och mycket annat.) På överresan
satt han vid aktern och hoppades på att nån skulle trilla i så att han kunde
hoppa ner och rädda denne...?)
#3 Nils H Persson - 2019-04-27 12:31:00
Björn, jag följer dig bara sporadiskt, men är enormt imponerad över dina dagsetapper. Förstår inte hur du klarar det dag efter dag. Fortsätt kämpa!
#4 Björn - 2019-04-27 14:48:24
#Nils: Hur går det med dina parkruns? Den löpning jag nu utför gör mig långsammare men kanske kan jag ge dig en match i höst på något parkrun eller halvmara.
#5 sverker - 2019-04-28 14:52:12
det mest typiska USA förutom Kalle Anka, MAD, Jerry Lewis, Hollywood, hamburgare är bilarna - denna cheva-lastbil är störtskön...
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg