Gary Hodge, 77 år, tillhör tredje generationen svenskar i Amerika. Han kom för att träffa mig i Hoopeston, friska upp sin svenska och berätta minnen från sitt besök i Sverige 2007. Innanför jackan bar han ett vapen. Varför? "Om jag skulle bli hotad", svarade han. Kolla vad som står på hans keps!
Bilar tutar, folk skakar hand med mig, gör tummen upp, vill bli fotograferade tillsammans med mig och Chamber of Commerce bjuder på välkomstmiddag och logi. I Hoopeston minns man mig och jag blir hyllad närmast som en hjälte.
Drömmer jag eller är det här sant? Nej, det är ingen dröm, mitt tredje besök i Hoopeston, Illinois blir ett minne för livet. Hoopeston (5 000 invånare) är en stad som under senare år drabbats hårt av att tre stora industrier lagts ner. Få amerikaner och förmodligen knappast någon svensk har hört talas om stan. Men för mig betyder den något, ungefär som Gothenburg i Nebraska.
Carol Hicks. Efter att vi ätit i bowlinghallen bjöd hon mig på en rundtur i bil och jag fick se alla intressanta byggnader i stan och fick Hoopestons historia berättad för mig. Carol är historiskt intresserad och arbetar nu med sin andra fotobok med gamla bilder från trakten.
All denna uppståndelse berodde främst på att Chamber of Commerce (motsvarigheten till Handelskammaren i Sverige) på Facebook flaggat för min entré. Bakom det hela låg Carol Hicks, en tidigare journalist på lokaltidningen och som nu jobbar för Chamber. Vi hade mycket att prata om och på något sätt måste jag återgälda denna generositet. Kanske kan jag bli medlem i stans löparklubb om dom nu har någon.
Även idag tuffa löpförhållanden med ihållande regn. Flera bilar stannade och man undrade om jag behövde hjälp. Det behövde jag inte.
Dagens distans: 63 km
Keep on running!
#1 Christer Hansson - 2019-04-26 07:47:03
Kul läsning sm vanligt. Brukar inte ha chansen att läsa din inlägg från helgerna så jag passar på att önska trevlig helg. / Christer Hansson Huddinge ais
#2 sverker - 2019-04-26 08:15:29
nåt så sexigt som majskonserver! till detta känd för sina många kyrkor
och nykterhet. Varifrån kom Garys farfar? från ett helvete till ett annat!
Samma etablissemang satt och väntade med fällan gillrad! Undrar om
nybyggarna visste att det inte regnade på Prärien? Bajs från 66 miljoner
bufflar räckte ett tag som bränsle - bullshit som man säjer.....
#3 Klas-Peter Suneson - 2019-04-26 08:52:03
Dag 70 och 75% av löpet ligger bakom dig. I snitt håller du nästan 5,5 mil om dagen, det innebär att det handlar om 24 ? 25 dagar kvar. Kanske blir det tisdagen den 21 maj 2019 som Atlanten sköljer bort allt vägdamm från de 5124 kilometrarna genom USA. Det känns bra att Du får den uppmärksamhet som Du så väl är värd. Här hemma i Sverige, finns det få notiser om din bedrift. Ingen blir profet på hemmaplan! Men på din blogg har du bevis på att några följer dig med stort intresse!
Keep on running.
#4 Pontus - 2019-04-26 15:33:56
Som vanligt otroligt intressant att följa dig Björn, dun insats är bortom makalös, sprang själv 8 km i vackra Stockholm och det kändes tungt, du springer 5-6 mil om dagen i hundra dagar. Kul också hur du beskriver amerikanerna, hur de stannar och frågar om de kan hjälpa dig etc, vi svenskar har mycket att lära där
#5 Jan Suneson - 2019-04-27 01:14:20
Lyckades du med airbnb eller blev det Carol Hicks? Glöm inte plånboken på Mc Donalds den här gången. Även jag känner mig hemma i Hoopeston trots att jag aldrig har varit där fysiskt utan bara letat och ringt efter det nedlagda motellet
Hoppas att de 76 km till Lafayette gick bra. Någon form av Steve med Pine Village och en dag längre hade kanske varit bättre.
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg