Kommentarer på Dag 57: Play it again Bill!


88-årige Bill Gilbert, spelar piano 3-4 gånger i veckan för lunchgästerna på Classic Café i Malvern, Iowa.

Skylten wifi och pionospel får mig att stanna till utanför en restaurang i den lilla staden Malvern (1 100 invånare). Innanför fönstret sitter en äldre herre och spelar gamla slagdängor för lunchgästerna.

Jag stiger in och sätter mig i ett av båsen och beställer in samma mat man äter vid grannbordet. Det är sådan härlig stämning därinne. Pianospelet bidrar och när det tystnar för ett ögonblick går jag fram och pratar med den äldre mannen. Han heter Bill Gilbert, är 88 år, och har varit musiklärare för låg och mellanstadiet i hela sitt vuxna liv. Vid 83 gick han i pension men fortsatte med att några dagar i veckan spela piano för lunchgästerna på Classic Café.

- Det får mig att känna mig ung, skrattar han.

Pianospelet verkar mycket uppskattat. Stamgästerna applåderar inte men det gör ett medelålders par som liksom jag är tillfälliga besökare. Bill spelar efter noter och på pianot ligger en tjock bunt. Han berättar att han växte upp på en gård i Kansas. Det var depression och även lantbrukarna hade det svårt. I Malvern har han bott cirka 50 år och är lite av stadens kändis. Bill är religiös, är lutheran, och varje söndag besöker han och hans hustru den Lutherska församlingen i Omaha. Självklart kör Bill bilen, en resa på drygt 40 miles, lite längre än vad jag brukar springa.

Tungsprunget och besvärligt på den gamla banvallen.

Förbi Malvern passerar Wabash Trace Nature Trail, en gammal järnvägslinje från 1878. Banvallen används idag som cykel- och promenadväg. Jag sprang dryga två mil på den, till Imogene och där blev det stopp för middag. Just gamla banvaller har jag sprugit på tidigare. Den här var dock i dåligt skick, massor av grenar och nerfallna träd. Det blev mycket  tunglöpt, rena tortyren  för kärran och dess förare.

Veckan har bjudit på ganska tuff löpning. Och i morgon blir det ännu en lång dag, dryga sex mil till Bedford. Just nu är jag i staden Shenandoah (5 100 invånare) och här tror jag att jag varit under alla mina coast to coast. Först nu är jag i fas med min ursprunliga rutt. Översvämningarna i Nebraska tvingade mig att ändra rutten.

Fick en tjejkompis när jag kom till Imogene. Hunden pussade mig och ville springa med men jag lät mig inte luras denna gång utan slank in på ett café.

Dagens distan 60km

Keep on  running!




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Elisabeth - 2019-04-13 12:30:48

Tack för alla trevliga små inblickar i vardagslivet längs din väg. Så roligt att ta del av.
Lycka till med resten av löpet!

#2 sverker - 2019-04-13 21:12:02

för fanns det nåt som kallades upptäcktsresande och så pratade man om apostla-
hästarna - alltså att vandra - detta känns som något liknande men dessa hundar -
hur nyttigt är det? just att bara dyka upp och kika in - sånt är nog amerikanarna
vana vid - gästfria - de brukar alltid berätta om sig själva och bjuda hem en -
hur vanligt är det i det shizofrena Europa som de lämnade?

#3 Johan - 2019-04-14 05:28:01

Jag instämmer helt med #1, att läsa din trevliga berättelse är fullkomligt beroendeframkallande. Så intressant att ta del av ett annat USA än det som i allmänhet rapporteras om i media. Banvalls trailen verkar ju inte vara särskilt hårt utnyttjad med tanke på sitt skick!