Kommentarer på Dag 37: Rutinen min räddning


Kansas! Men egentligen inget glädjehopp. Delstaten tillhör inte mina favoriter.

Idag sprangs en rekorddistans under detta coast to coast- lika många kilometrar som min ålder i siffror. Och så korsade jag gränsen till Kansas.

När amerikaner ställer frågor om mitt löp brukar de mot slutet lite diskret undra hur gammal farbror är. Då blir mitt svar:

-71 but the age doesn’t matter so much in long distance running.

Lite överdrivet men ändå ganska sant. För visst klarar vi gubbar mycket längre distanser än de flesta kan föreställa sig. Har du en bra träningsbakgrund så går det. Jag vågar nästan påstå att det är lika lätt/svårt nu som under mitt första coast to coast då jag var 59 år.

Hur kan det vara möjligt? Själv tycker jag att det borde vara omöjligt men nu när det är möjligt, ja då blir jag så glad och stolt. Och då går ju allt så mycket lättare. Visst springer jag långsammare än tidigare (men då sprang jag kanske istället för fort) och visst klarar jag kanske inte dryga åtta mil som förr. Men dagsdistanserna har inte minskat, snarare ligger jag nu på ett något högre genomsnitt.

Det som jag ändå tror är det mest avgörande är rutinen. Jag lever på den. De flesta problem som nu dyker upp (ingen dag är problemfri) har jag haft tidigare. Jag har alltså en hum om hur jag kan lösa problemet. Och jag vet att det mesta ändå brukar ordna sig till sist.

Min svit på Comfort Inn& Suites i staden Liberal (21 000 invånare) i Kansas.

Dagen var lång och tämligen händelsefattig. Hwy 54, en dubbelfilig väg med ganska lite trafik, är trist men ganska lättlöpt. Oklahoma och nu Kansas tillhör inte precis de mest natursköna delstaterna. Nej, ska jag kora några delstater som trista så är det just dessa två. Jan på rolerblades och jag springande avverkade OK och KS för några år sedan. Det luktade mest koskit, inget att se och under ett tidigare löp genom Kansas City slogs jag av fattigdomen, kriminaliteten och vakter i varenda butik. Jans och mina minnen från Oklamhoma City är en ful stad med enormt mycket trafik och inget att se.

Ja, som du förstår vill jag snabbt ut från Kansas. Jag längatr till sköna gröna Nebraska. Fast hotellet jag bor på här i Liberal, Comfort Inn och Suites, är bland de lyxigare ag bott på. Mitt rum är stort som en modern tvårummare och badrummet som en liten etta.

Dagens distans: 71 km

Keep on running!



Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 sverker - 2019-03-25 07:46:36

artros är alltså inte en förslitningsskada utan en sjukdom har jag förstått? Visst är det
så att du äter glukosamin? men inget annat - järn t.ex.? Kansas mitt på Prärien!
Dom odlar åtminstone jorden och så såg jag att Garmin ligger här. Det var värre på
30-talet - då körde dom Keynes och New Deal (inte Friedman och Hayek som jag anser ha orsakat dagens stagnation) - idag ska jag gå på Liberala Ekonomklubben ämnet: Brexit.). För övrigt anses Gustav Cassel ha räddat USA-börsen med sina teorier köpkraftsparitetsteoremet - vad anser Du?
Tornadon för två år sen i Alabama röjde upp en 10 km bred och 40 km lång gata - den rör sig alltså framåt - hastighet?

#2 Klas-Peter Suneson - 2019-03-25 08:51:44

Du är lycklig och glad!
På Kansas välkomst skylt står;
AD ASTRA ASPERA.
Betyder: Genom svårigheter till stjärnorna, dvs. till framgång!
Keep on running!!

#3 Kenneth Alexandersson - 2019-03-25 14:11:51

Hoppas du hinner njuta tillräckligt av hotellyxen. Du är fantastisk och ger hopp åt alla oss lite åldrande löpare. Tycker du har bra fart på dina lopp också. Du är fortfarande snabb.
Våffeldagen idag, unna dig några rejäla amerikanska våfflor eller pannkakor idag!

#4 Björn - 2019-03-25 15:05:15

Tack. Ja, det blev våfflor idag i frukostmatsalen.

#5 Patrick - 2019-03-25 17:21:14

Det finns flera städer som ligger på gränsen mellan två delstater och som har namn som kombinerar dessa. På min studieresa i Kansas 1970 besökte jag bl a den lilla hålan Kanorado. Redan då höll landsbygden på att avfolkas. Minskande antal bönder och av bönderna bodde en del s k suitcase farmers i städer. Men även småstäderna krympte. I min uppsats skrev jag att jag undrade om det fortfarande skulle bo folk där 2020, ofattbart långt framåt i tiden. En avgörande faktor var att jordbruket var beroende av konstbevattning och att de underjordiska vattenreservoarerna inte ansågs vara outtömliga.

Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg