Kommentarer på Dag 58: Villfarelser


Det är inte själva löpningen, den rent fysiska prestationen som är svårast. I alla fall inte för mig, jag har andra problem som är större.Bilden tagen idag på hwy 30 mellan Lodgepol och Sidney, Nebraska.

Få amerikaner försår vad jag jag håller på med. Och skulle dom göra det tänker dom bara på den fysiska prestationen, mina dryga fem mil per dag under 100 dagar.

-Jag orkar inte ens springa till toaletten, är en vanlig kommentar.

Men det är inte själva löpningen som är besvärligast. Har du sprungit fem mil om dagen under några veckor kan du göra det i princip hur läng som helst. Visst, du måste vara vältränad och hållit på flera år för att inte bli skadad.

Nej, det är så mycket annat som suger kraften ur mig. Jag tänker då främst på administrationen av löpet. Det är ett jättelikt logistiskt pussel som ska läggas varje dag trots att jag har en färdig rutt. Jag har t ex överraskats ett par gånger av att motell lagts ner, senast idag då jag fick veta att motellet i Pine Bluff, Wyoming upphört. En smärre katastrof, krävdes flera timmar att reda upp. Och alla dessa Stevar- det är synnerligen tidsödande att få till. Ibland är det strategiskt viktiga matställen som lagts ner. Krånglande kreditkort, teknisk utrustning som inte fungerar, felbokade motell, vägarbeten med åtföljande omvägar, ja det är tusen saker som kan sinka eller stoppa mig.

Som du föstår är jag ingen fena på administration. Jag skulle behöva en heltidsanställd sekreterare och en följebil (fast följebil vill jag egentligen inte ha, förstör lite av frihetskänslan). Nu får jag en hel del hjälp av mina bröder Jan och Ragnar. Men jag vill ändå hålla i det mesta själv.  Ger en viss trygghet.

Min eventuella styrka tror jag snarare ligger på det mentala planet. Jag gilar ensamheten, känner mig aldrig ensam eller har hemlängtan. Jag vet några kust till kust löpare som mer eller mindre knäckts mentalt.

Halvvägs in i löpet brukar jag byta skor. Idag råkade jag köra över en orm men jag tror att den var död innan. Vad kan det vara för orm. Klicka för större bild!

Åter till amerikanens syn på mig. Jag har förstått att det jag gör är närmast ofattbart för gemene man. "Ingen" springer ju här, definitivt inte flera mil på landsvägarna. Så här brukar jag presentera mig

-I´m a Swedish long distance runner, jogging coast to coast, from Boston to Oregon, 100 days and my average is 33 miles a day.

Och vad blir reaktionen?

-Fantastiskt att cykla så långt.

-Hur orkar du gå så långt?

Få kan alltså föreställa sig att det går att springa kust till kust.

De som ändå försöker leva sig in i det jag gör brukar fråga:

-Hur många skor sliter du ut?

Dagens distans: 52 km

Keep on running!



Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Jan Suneson - 2018-06-13 11:31:26

Du är nog den siste som kan göra ett Kust till Kust utan följebil. Det är sorgligt att höra att de små viktiga motellen måste slänga in sina sketna handdukar, nu senast det strategiska Gators Traveling Motel. Det var lättare på Runes tid även om det var skotthål i väggarna

#2 Andre? Sinclair - 2018-06-13 13:38:40

Hej Björn!
Fantastisk(!) resa och spänbande läsning.
Kan airbnb vara alternativ som boende för dig?

God tur!

mvh
Ansre?

#3 Bjöfn - 2018-06-13 15:08:11

Absolut, airbnb har räddat mg några gånger.

#4 Swempa - 2018-06-13 17:11:43

Man kan inte annat än beundra dig. Ska du inte sammanfatta allt du noterat
och få till en bok..

#5 Larry - 2018-06-13 18:01:35

Garter snake, kan man ju alltid gissa på.
Burr, själv har jag en sån löjlig orm fobi att det i sig skulle få mig ge upp ett coast to coast om jag stötte på för många. Vill minnas att du mött ett par under andra lopp.

#6 sverker - 2018-06-13 19:50:47

ser ut som en variant av strumpebandssnok - träffade Bengt Lindgren på gymmet - vi pratade om Dej - ett levande bevis på att man utan vidare kan käka gott och onyttigt när man idrottar!? Förmodar Du sett filmen Psyko - loppmotellet är typiskt för USA. Det vimlar av spökhus som man kan köpa billigt!

#7 Peter Malmqvist - 2018-06-13 21:44:26

Björn! Det är inte bara amerikaner som blir häpna. Jag berättar för alla jag känner om dig och ditt luffande, men för att de verkligen skall förstå prestationen, måste jag börja med: "Jag känner en jäkla galning som håller på och springer tvärs över hela USA. Det är 500 mil. Tar 100 dar". Då tittar alltid kompisen på mig, som om orden "springa" och "500 mil", liksom inte hör ihop. " Va' sa' ru? USA? 500 mil? Men va' fasen, det är ju mer än en mara per dag?" Och då svarar jag, för att understryka att detta är verklighet: "Jupp, jag sa ju att han var galen...". Därefter går jag in för den verkliga nocken: "Och det är sjätte gången...". Om personen ifråga fortfarande står upp, dräper jag till med: "Och han är sjuttio år...". Jag har nog bidragit med en och annan följare... :-) Keep up the good work!!

#8 Olle - 2018-06-14 00:28:11

Löpning är en mental sport. Lite smågalen måste man vara.

#9 Björn - 2018-06-14 07:12:57

#Swempa: Nej, inga planer på en bok. Bloggen får räcka.
#Larry: Ja, väldigt många Bull Snake i Wyoming (största omen men inte giftig). Vad detta vr ör orm har jag ingen aning om men den såg inte ofarlig ut.
#Peter: Och om personen fortfarande står upp får du drämma till med att ingen har sprungit så många gånger över USA . . .
#Olle: Ja, i alla fall den här typen av löpning

#10 sverker - 2018-06-14 09:56:07

men hur är det med skallerormar?

#11 Pontus - 2018-06-14 12:46:23

Har följt dig under alla din löpningar. Måste säga att du är en fantastisk inspirationskälla. Tänkte på dig under årets Stockholm marathon när det var sjukt varmt, detta gör Björn varje dag 100 dar i rad. Hjälpte mig mycket, keep on running

#12 Björn - 2018-06-15 09:18:18

Det var roligt att höra!

#13 Gunilla Franzén - 2018-06-15 09:38:06

Hej Björn! Vill bara kolla om jag kommer in, vilket jag inte gjorde förra gången då jag skrivit en hel del

#14 Gunilla Franzén - 2018-06-15 09:46:35

Jo, nu kom jag in. Får önska dig lycka till på din fortsatta färd. Här hemma har vi ju haft Stockholm maraton. Leif gjorde sin 31 och var helt slut pga värmen. Vi seglade upp och låg härligt i Vasahamnen, nära till det mesta. Dagen efter är det brunch på Stadion för oss månglöpare. Väldigt trevligt, där får du vara med och berätta om dina äventyr nästa år. I år berättade Ståhl om sina bedrifter. Roligt att träffa alla gamla löpare. Nu ska jag strax gå med min Trille till Oxelösund. Härligt och praktiskt sätt att ta sig fram.

Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg