Kommentarer på Dag 2: Ett problem vi inte kunde lösa
Bernt, bordet och Laurel Wilber.
Bordet var 61 inches brett och skulle ut genom en dörr. Men dörröppningen var bara 59 inches. Hur löser man det problemet?
Ja, det är verkligen märkliga situationer man kan hamna i under ett coast to coast-löp. Det hela började med att bokstäverna med texten Coast to Coast på min skylt på kärran höll på att ramla av. Då såg jag plötsligt en liten affär för kontorsmateriel vid vägen som kanske skulle kunna lösa mitt skyltproblem. Istället fick jag ett annat ”problem” på halsen.
Väl inne i butiken, som nu visade sig vara en tygaffär, träffade vi Laurel Wilber. Nej, hon kunde tyvärr inte hjälpa mig med att laminera skylten så att bokstäverna skulle sitta fast. Men kanske skulle vi kunna hjälpa henne med ett litet problem?
-Kom här, sa hon och gick till ett angränsande rum där det stod ett stort gammalt bord för tillskärning av tyger. Har ni någon idé om hur jag ska få ut bordet genom dörröppningen?
Den enorma pjäsen var alltså 2 inches för bred (1 inches är 2,54 cm). Den hade en gång satts dit när rummet hade en större dörr och skulle nu flyttas till en anna del av lokalen. Kvinnan såg vädjande på mig och min löpkamrat Bernt.
-Skruva av skivan och ta ut den på tvären, rådde vi
Jo, den lösningen hade hon nog försökt. Men problemet var att skruvarna satt fast som berget.
-Försök då att baxa ut hel bordet på tvären.
-Det går inte, det väger minst ett ton.
En annan lösning skulle kunna vara att riva hela väggen eller skära upp några skåror i dörrkarmen, föreslog vi. Men inte heller det förslaget nappade hon på.
Bordsproblemet kvarstod alltså men skyltproblemet fick vi faktiskt löst. Laurel tipsade om en kontorsmaterialaffär en halvmil bort. Där köpte jag lite specialtejp så nu sitter bokstävarna förhoppningsvis fast.
Bernt Hedlund sprang Bostonmaran och följer med mig två dagar under mitt 100 dagar långa löp. Våren har inte kommit till Massachusetts och idag var det kallt och blåsigt men regnet slapp vi dessbättre.
Dagens etapp till Sturbridge blev 50 km.
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 Jan Suneson - 2018-04-18 08:42:55
Trevlig morgonläsning men hur hade bordet kommit in?
#2 sverker - 2018-04-18 11:18:01
man ser i USA hur el- och teleledningar hänger och dinglar på trästolpar - de har alltså inte grävt ner kablar? Hur är det med bredbanddito? Alltså en marmorskiva - varför skulle hon ha ut bordet? Trevligt i USA med sån spontan hjälp - så var det hos oss för på landet.
#3 Björn - 2018-04-18 12:50:44
#Jan: Innan huset byggdes om och fick en smalare dörr.
#Sverker: Jo, det ser ofta ganska risigt ut med dessa hängande tele- och elledningar. Ständigt möter man stegbilar som är ute och reparerar. Vet inte hur långt man kommit med bredbandsutbyggnaden på landsbygden. Ang bordet; butiken hade bytt lokal i huset.
#4 Helene - 2018-04-18 13:24:12
Ååh vad kul att du har sällskap.Du skriver så bra.Tacksam att jag får följa.Keep on running
#5 stig - 2018-04-18 16:41:22
Man skulle kunna luta bordet/skivan ca 15 grader. då skulle skivan få plats i öppningen
#6 Maria - 2018-04-18 19:09:15
Heja dej! Jag sprang också Boston marathon i måndags. Det var förfärligt! Jag skyndade mig hem efteråt och promenerade ingenting på kvällen eftersom det fortfarande regnade. Igår cyklade jag och idag försökte jag springa, men lårmusklerna ville verkligen inte. Jag är helt imponerad av att du kan springa så långa sträckor direkt efter måndagens otroliga prestation! Du är grym, som ungdomarna säger!
#7 Björn - 2018-04-20 02:27:14
#Maria:Ja, det värsta var när man kommit i mål och skulle köa för att hämta sin klädpåse. Jag frös som en hund och skakade i hela kroppen. Jag hade långt till mitt hotell men man hade ordnat ett "warming center" i en biograf inte långt från målgången. Där blev vi fint ompysslade.
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg