"Florence, OR-Virginia Beach, VA. 5 000 km på 95 dagar 2007. MIK:s pris för en makalös prestation. Björn Marathonmannen Suneson". Så står det på på inskriptionen till denna jättebuckla jag fick från min löparklubb, Majornas IK. Foto.: Sigrid Suneson
I helgen var jag nere i Göteborg och sprang Finalloppet, Göteborgs svar på Lidingöloppet i Stockholm. Det är en härlig tävling på 18,8 km, mera renodlad terränglöpning där banan till stora delar går på gyttjiga stigar, över stenar och rötter, hala bergknallar och på spångar över sugande myrar. Det är här orienterarna får glänsa, själv var jag chanslös. Att springa terräng är både styrka och teknik, det senare behärskar jag inte alls. Men roligt var det och min tid på cirka 1.24 var något bättre än för sex år sedan då jag senast var här så kanske hade jag ändå lite nytta av alla mina mil på de amerikanska landsvägarna.
I min klubb, Majornas IK, har vi en intern tävling kallad Grand Prix där resultaten räknas om efter ett handikappsystem där man tar hänsyn till åldern (Wava). Då blir plötsligt min prestation "bättre" än motsvarande från klubbens 35-åriga fartfantomer som springer på 1.13-1.20. Tänk vad lite som behövs för att glädja gammal man!
Roligast var ändå den jättelika pokalen styrelsen överlämnade efter genomfört USA-löp. Tingesten är så tung att medaljhyllan ovanför sängen hemma riskerar att falla ner i huvudet. Så kanske blir detta de sista raderna du läser från mig . . .
Keep on running!
#1 Jan Suneson - 2007-11-06 19:02:16
Läser det här i ett av de stora löparländerna, Marocko. Den långa sandstranden här i Agadir fick nästa mig att börja jogga. Vi glädjs med dig och bucklan.
#2 Pelle - 2007-11-14 11:57:52
skulle det inte skrivas varje söndag? Är så trevlig läsning!
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg