Kommentarer på Dag 28: Ã?ntligen Wyoming!
Ett glädjehopp framför välkomstskylten till Wyoming. Bilden tagen utanför staden Evanston (12 000 invånare). Här har jag varit två gånger tidigare.
Kalifornien, Nevada, Utah och nu Wyoming. Jag följer exakt det uppgjorda körschemat. Det här går ju som en dans!
Kalifornien var den klart lättaste staten för mig. Nevada och Utah var betydligt tuffare men tack vare Jans insats som följebilschaufför gick det ändå relativt smidigt. Wyoming däremot kan bli den stora utmaningen. Jag vet, för alla mina coast to coast har gått genom denna, som jag uppfattar det, "vilda västern-stat".
Det är i Wyoming jag ska upp på de högsta höjderna (2 633 meter). Och I Wyoming får jag motellproblem och riskerar att tvingas sova ute minst två nätter. Sonderingar pågår och jag har förhoppningar om att greja några "Stevar" (d v s transport till/från motellenI).
Dagens löpning till Evanston, WY, blev besvärlig; stark motvind och bara sju grader. Landskapet däremot vackert; orangeröda berg, grönklädda sluttningar, godståg som slingrar sig fram i dalgångarna och även högt uppe i bergen- otroligt att man kunnat dra fram järnväg här.
Echo Reservoir, Coalville, Utah.
Innan jag börjar springa de dryga sex milen till Evanston passar jag på att köpa en stor klase röda vindruvor hos Summit Merc, Coalvilles äldsta livsmedelsaffär som också säljer kläder, verktyg med mera.
Jim Blonqvist, 64, äger affären som öppnade 1908. Han är tredje generationen "Blonqvistare". Trots det svenska rötterna har han inte besökt Sverige.
Sverige har satt stor prägel på lilla Coalville. Bröderna Axel och Alfred Blomqvist, födda i Sverige 1864 resp 1861, drev en stor fårfarm, var bankmän i stan, borgmästare, affärsidikare och hade ett finger med i det mesta. De bytte senare namn till Blonqvist och Axel ändrade stavningen till Axcel. Även motellet i stan heter Blonqvist.
I kassan pratar jag med Frankie Jean Chappell. Jag frågar henne om när kolgruvan stängde och om det finns några arbetare kvar i livet man kan intervjua. Nej, inga. Den sista kolgruvan stängde 1972.
-Min farbror omkom i ett ras 1968. Jag var fem år då och jag minns det än idag.
Dagens distans: 63km
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 Klas-Peter Suneson - 2016-05-18 07:18:38
När jag i min ungdom jobbade som lumber-jack i British Columbia, Canada, pratade de hårda grabbarna ofta om "Long legged women from Wyoming!" Har Du tur, så kanske Du kan få mental draghjälp av en sådan Amazon.
Keep on running
#2 bureborn - 2016-05-18 08:29:11
Efter en tids bloggfrånvaro läser jag ikapp och njuter av dina härliga inlägg. Tack, Björn! Och varmt lycka till på färden genom tuffa Wyoming, som jag tycker ser oerhört mycket roligare ut en ändlösa saltöknar. Huga!
#3 Erik - 2016-05-18 10:34:40
Du tuffar på som tåget, starkt jobbat!
Keep on running!
#4 Klas-Peter Suneson - 2016-05-18 16:53:22
Du har nu sprungit en sträcka som här hemma, skulle bli sträckan Malmö - Luleå, på 28 dagar, - fantastiskt!!
#5 sverker - 2016-05-18 21:11:52
jag tycker man ser på Blonqvist att han är svensk? 3,5 % i staten Wyoming är svenskar.
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg