Kyliie Tisdale klistrade upp min svenska tjuga med Astrid Lindgren på butiksfönstret. Ovanför henne hänger en mängd utländska sedlar hon fått av turister.
Sverige är obekant för många amerikaner. Men Astrid Lindgren och Pippi Långström verkar alla känna till, även långt ute på landsbygden.
Efter att ha sprungit 57 km på I80 svänger jag av motorvägen vid Wanship, ett litet samhälle uppe i bergen i Utah på 1800 meters höjd. Wanship har 400 invånare, en Sinclair-mack och en massa fisketurister. Jag är kaffesugen och är nyfiken på vad som kan dölja sig innanför denna märkliga stationsbyggnad.
Här inne finns allt man kan behöva.
Bakom disken träffar jag 20-åriga Kylie Tisdale,som berättar att hon jobbat fem år på macken och är lycklig över att ha kunnat få ett jobb där hon bor. Vi kommer in på att jag är från Sverige. Vet hon var det ligger? Hon fnissar, nej det har hon aldrig hört talas om, ej heller Danmark, Finland, Norge eller Skandinavium. Hon gick ändå tolv år i skolan i Coalville.
Jag ser att på fönstret bakom henne och högt upp på väggen hänger en massa utländska sedlar. Finns det kanske någon svensk? Nej. Jag tar då upp en tjuga och visar henne. Pekar på Astrid Lindgren, jo henne har hon hör talas om och framför allt Pippi Långstrump. Hon blir jätteintresserad av sedeln så nu hänger den där på fönstret och minner om att även en svensk tyckte det var värt att stanna till Wanship.
I80 slingrar vackert mellan dalgångarna och backen upp till toppen på 2 138 meter (7 016 feet) var långt över en mil. Jag sprang nästa hela vägen utan att stanna.
Dagen blev kanske inte fullt lika tuff som jag räknat med. Formen höll i sig men distansen blev egentligen alldeles för lång. Men så blir det när det är glest mellan motellen. Och morgondagen till Evanston i Wyoming kan bli ännu besvärligare- nu finns inga samhällen där jag kan stanna till för att äta, jag får motvind och det kommer att vara 7 grader. Ska jag klara de 66 km? Ja, det måste gå! Synd bara att det blir tidig utcheckning från Best Western här i Coalville, jag bor i en jättesvit men hinner inte njuta så mycket av den.
Dagens distans: 68 km
Keep on running!
#1 sverker - 2016-05-17 10:38:55
Nu ska det gå ett lopp över Pyreneerna från Medelhavet till Atlanten - 89 mil. högsta topparna ligger över 3000 meter och stigningarna kanske är brantare på sina håll?
5 svenskar anmälda, däribland Marathon-Mia. Vad har du för vindar - riktning och styrka?
#2 Sten-Ã?ke o Pia - 2016-05-17 10:49:42
Detta är en fantastik utmaning , och är mycket intressant att följa dig . Lycka till idag
#3 Ragnar Suneson - 2016-05-17 10:57:43
Tur för dig att det inte är någon snö trots den ganska höga höjden. Det var väl i de här trakterna du under ett tidigare coast to coast tvingades lifta med en snöskoter? Jag tror din rutt då var på mindre vägar och lite längre norrut (över Huntsville?).
#4 Björn - 2016-05-17 15:07:55
# Sverker: Vindarna är tyvärr inte med mig idag- nordostliga och 4-7 m/sek vilket innebär motvind. Pyreneeutmaningen hade jag inte klarat- i alla fall inte med kärra och all packbining . . .
# Sten-Ã?ke, Pia: tack!
# Ragnar: Stämmer. Och bergen i Hunstsville var 400 meter högre.
#5 Klas-Peter Suneson - 2016-05-17 19:29:29
Om Du sprang 68 km i dag, så är morgondagens sträcka två km kortare. En positiv faktor att ta till sig. Inser att två sådana sträckor i rad, hade knäckt mången elitsoldat. I Karlsborg får elitsoldaten årligen genomföra Ã?rnmarschen 60 km marsch med en 10 km lång linjeorientering som skall avverkas på 24 timmar. Elda inte för mycket under pannorna. Låt lågväxeln hjälpa dig.
Keep on running!
#6 sverker - 2016-05-17 22:38:02
karolinerna var kända för sina ilmarscher på 7 mil per dygn och med packning. om vi nu ska snacka prestationer................på soldatprovet gör man 3 mils linjeorientering - kunde en gång lyfta bort ena trampdynan - lustigt nog gjorde det inte ont....
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg