'Bankiren" (om ensamheten pa vagarna m m) Jovisst kan det kannas ensamt ibland. Sarskilt galler det nar dagen narmar sig sitt och det borjar bli morkt. Det finns inte en manniska ute om man behover fraga efter vagen, att stoppa en bil eller knacka pa i en stuga ar omojligt. "Runners high" har inte lycksaliggjort mig annu men visst finns det lyckliga stunder- t ex nar det spelas nagon bra bit pa radion, nar lopningen kanns ovanligt latt eller nar det dyker upp ett vattentorn i fjarran- dessa stalbubblor pa giraffben- da vet man att det vankas mat och vatten. Sammanfattningsvis kanns det nog anda inte sa ensamt, man traffar en massa manniskor och alla ar intresserade av vad man haller pa med.
Peter M ( det mest minnesvarda) Det ar naturligtvis den enornma gastfrihet och vanlighet som visas mig overallt jag kommer. Alla onskar mig lycka till, "be careful" sager t o m poliserna. Det som jag formodligen ocksa kommer att minnas ar att man faktiskt orkar mycket mera an man tror. Och att aldern inte verkar spela sa stor roll nar det handlar om uthallighet.
Erik B (om framtida fardvag) Skall i dag till Bells, en liten stad cirka 4 mil sydost om Milan dar jag just nu ar. Skall forsoka undvika Memphis, som jag nu borjar narma mig, utan halla mig lite utanfor for att sedan komma ut pa vag 51 som blir min foljeslagare under en stor del under min tid i Mississippi. Denna delstat lar nog bli ganska besvarlig att forcera, varmen och langa avstand ar knackande.
"Pulsaren" (om att lata att langlopare springa ihop)
Later ju trevligt. Men jag tror inte riktigt pa iden efetrsom vi ar sa olika, nar en ar trott ar den andre pigg etc. Annars har jag nog sjalv tankt pa detta. Men hela grejen ar just att gora det ensam.
#1 Rune Larsson - 2005-06-21 23:22:28
Finns "koordinatsystemet" av småvägar i den delen av USA? Och vad har du för kartor?
#2 Bankiren - 2005-06-22 16:03:46
Kanske är det här en lite för tidig fråga, men när du kommer hem - hur tror du att det kommer kännas då; trots allt har du varit helt ensam på vägarna och det finns inte många, om någon, som kan känna igen sig i dina upplevelser... eller är det kanske så att den här bedriften är något du helst av allt bär med dig själv, längst in i hjärtat? Min andra fråga är av helt annan karaktär - har du fått någon mediauppmärksamhet under din resa? Nog för att det är USA du är i och att allt där är stort, vackrast och häftigast, men det kan väl inte vara varje dag någon korsar landet?
/M.
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg