Kommentarer på Morfar den okände löparen


Morfar tillsammans med mina bröder Jan och Ragnar på en fiskebåt på väg ut till Brännö i Göteborgs skärgård där min mammas fastrar hade ett sommarställe. Bilden är tagen 1947 och morfar är 68 år.

Det är inte bara det röda håret jag har gemensamt med min morfar Carl Grevillius. Jag kom också att dela idrottsintresset med honom. Men att han för över 100 år sedan ägnade sig åt långdistanslöpning kommer som en sensation.

Några år innan min mamma gick bort gav hon mig en påse med diverse idrottspriser, ordnar och plaketter, som tillhört hennes pappa Carl Grevillius. Tanken var att jag skulle gå till ett antikvariat i Stockholm och få sakerna värderade. Men påsen glömdes bort i 30 år och det är först i julhelgen jag nu tittat närmare på samlingen.

Min morfar var född 1879 och och dog 1972, 93 år gammal. Han var yrkesofficer och slutade sin militäriska bana som överstelöjtnant. Jag minns morfar som en rakryggad person, både bildlikt och bokstavligt. Han verkade lite sträng, rökte cigarr och hans hår var stubbat, rött i början och mot slutet grått. Han var barnkär berättar en av mina kusiner men själv vågade jag aldrig sitta i hans knä när familjen firade jularna på Burgårdsgatan i Göteborg.

Jag visste att han var en baddare på fäktning och pistol och tagit många medaljer, bland annat SM i florett 1922. Senare när jag flyttat till Stockholm förstod jag också att morfar tjänstgjort på Kungliga Krigsskolan Karlberg där min mammas syster Inga föddes 1910. Morfar var idrottslärare på Karlberg, världens äldsta krigsskola i sitt slag, som bara ligger ett stenkast ifrån där jag själv bor. Jag är ibland och tränar i Karlbergsparken och det var alltså här morfar var och sprang och exicerade 100 år före mig. Tanken svindlar. Tänk om man hade fått ta en joggingtur med morfar!

Att det inte bara var rena militärgrenar han praktiserade i förstår jag när jag går igenom medaljsamlingen. Jag hittar också några löparmedaljer, tyvärr icke daterade men troligtvis från 1910-talet och Karlbergstiden.

Morfars löparplaketter från Kungliga Krigsskolan. Den första gäller 400 meter, den andra 1 000 meter och den tredje 10 000 meter. Bak på den senare står tiden ingraverad; 48 1/2 minut. Klicka på bilden för större storlek!

10 000-metersmedaljen är den klart intressantaste för mig. Tiden, 48,5 minuter, är absolut ingen topptid. Jag skulle slå den tiden ganska lätt idag. Men ändå, att han sprang så långt för över 100 år sedan förvånar. Var ägde loppet rum och under vilka omständigheter? Tyvärr får jag nog aldrig veta. Men grattis morfar, du imponerar!

Keep on running!

 

 



Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Jan Suneson - 2015-01-03 22:39:41

Mycket intressant för mig

#2 Björn - 2015-01-04 20:04:52

Har du några minnen från när bilden togs?

#3 Jan - 2015-01-09 18:46:56

Ragnar och jag var klädda i nya monty dressar uppkallade av Bernard Montgomery, ökenräven. Jag har svaga minnen av resan med Styrsöbåtarna tillsammans med morfar och troligen faster Berta. Varför vi inte åkte med Charles båtarna vet jag inte men jag tror att det var en eftergift till Ragnar och mig. Jag vet att det här var min enda resa med ångbåten som förövrigt utgick från Lasse Dahlquists Dans på Brännö brygga.

Jan

#4 sverker - 2015-01-18 14:18:22

om jag fattat rätt hade krigsskolan karlberg med 300 kadetter i en dagbladsstafett ( den gamla ut till Djursholm mede många sträckor dock).

Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg