Kommentarer på Varför?
Längs Interstate 70 i mellersta Utah. Här var en av de mest ödsliga partierna under mitt coast to coast. Vad får någon att springa just här där det var nära 20 mil till närmaste civilisation?
Varför? Varför springer du tvärs över USA? Det är den absolut vanligaste frågan jag får men inte den lättaste att besvara.
Jag fick frågan igen under ett företagsevent där jag idag var föredragshållare. Och under senaste coast to coast ställdes frågan "Why?" nästan dagligen. Amerikanerna ville naturligtvis veta vad det var för galning de hade att göra med. Ofta besvarade de själva frågan med "because you can".
Främsta orsaken till att jag nu sprungit fyra gånger över USA är naturligtvis inte för att jag kan. Tänk vad många andra saker man kan men inte gör. Nej, det måste vara något helt annat.
Tidigare var det lättare att besvara frågan med ett enda ord; frihet! Som anställd, visserligen med ett fritt och bra jobb, kände jag mig aldrig riktigt fri. Det var alltid någon annan som kunde bestämma, en chef t ex. Men under ett USA-löp var det jag själv som bestämde det mesta.
Nu är jag är pensionär och har den frihet jag tidigare sökte. Så nu måste det till andra drivkrafter. Men vad? Ja, det var precis det åhörarna undrade över idag under anförandet. De fick inget enkelt och rakt svar men jag tror det är detta som får mig att genomföra långa ensamlöp, särskilt i USA:
* Friheten är fortfarande mycket viktig. Jag är en ensamvarg.
* Kombinationen att springa och blogga passar mig perfekt.
* Mötena med alla människor längs vägen. USA har den mest uppmuntrande befolkning jag någonsin mött- alltid ett vänligt ord till en ensam löpare.
* Naturupplevelserna. Få länder har så varierad och storslagen natur som USA.
* Bra vägar, gott om motell, säkert, inga språkproblem och ett relativt billigt turistland talar också för USA.
Men är det allt? Nej, nu när jag fått lite perspektiv på alla löpen vet jag var det är som verkligen driver mig under ett långt ensamlöp. Det är belöningen jag får när löpet är över. Under varje USA-löp har jag fått den belöningen under 100 dagar; när löpdagen är slut har jag fått vila, duscha, lyxa till det på ett fint motell och formligen frossa i mat. Det är ofta just detta jag haft i tankarna där ute på vägarna. Jag såg aldrig längre fram än till timman då löpet var slut för dagen. Lyx i all enkelhet, det passade mig.
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 lelle - 2014-08-22 16:33:43
När vi tror att vi reser till något, så visar det sig att vi i själva verket reser ifrån något har jag märkt. För att uppleva något vi redan har inom oss någonstans, lite djupt kanske..
#2 Arnold - 2014-08-22 19:53:13
det verkar vara "resan" som är målet Björn - jag ställde dig frågan varför du springer CtC en gång i MIK-stugan då svarade du: "jag vill vara ensam" - sedan gäller det att ha en förstående familj ffa hustru....
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg