Gammal är äldst. Idag var det Jan som var starkast, själv var jag en halvfigur. Bilden från Engeltofta utanför Gävle där vi undfängnades god mat.
Normalt borde en lugn löprunda på 38 km vara en ganska enkel match. Men 30-milaveckorna i USA har sugit musten ur mig.
Att löpformen var dålig visste jag. Men att den var så usel kom som en överraskning. Jans och min traditionella Bönanrunda (Gävle-Hille-Björke-Bönan-Engeltofta-Gävle) är en naturskön och perfekt runda, särskilt när den ene springer och den andre hjular. En grusväg mitt i rundan gör att löparen hinner ikapp rullskridskoåkaren, som måste gå på grusvägen.
Fast idag var det med nöd och näppe jag hann ikapp Jan. Han var stark och jag var svag. Dagens formbesked gör att jag inte ställer upp i veteranSM i maraton i Mariestad nästa helg. Tiden är för knapp för att komma i form.
Ändå är jag inte orolig för formen. Den lär komma tillbaka om några veckor och förhoppningsvis ska min inledda intervallträning göra mig snabbare. Fem mil om dagen under 100 dagar bör vara en stabil grund att bygga något på.
Keep on running!
#1 Axel - 2014-08-16 16:18:02
Våga vila =)
#2 Ingmarie/blog.nemonisimors.com - 2014-08-20 22:23:45
Även du är mänsklig. :-)
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg