Kommentarer på Dag 98: Pinsamt pulverberoende pensionär
På jakt efter stimulantia bland hyllorna på Walmart.
Liksom miljontals amerikaner är beroende av ett vitt pulver är jag också fast i pulverträsket. Men mitt pulver är gult och jag beöver inget rakblad vid tillredningen.
Ja, det är lika bra att erkänna, jag går på Gatorade. Jag köper burkarna på Walmart, blandar ut med vatten och is och har det i termosen under vagnen. Under detta coast to coast har jag bara köpt någon enstaka färdigblandad flaska. Pulvret är 5-6 gånger billigare, känner mig nästan rik på kuppen.
Jag är ingen blandmissbrukare. Nej, jag håller mig konsekvent till Gatorade "Lemon-Lime", min absoluta favorit. Sportdrycken hjälper, bättre än vatten, tror jag. Det totala vätskeintaget under en vanlig dag brukar ligga på cirka 4 liter Gatorade, 2 liter vatten och 2 liter Coke/Pepsi. Den senare drycken inmundigas på restauranger där det är alltid är gratis påfyllning. Servetriserna får det hektiskt när jag kommer men ingen har kommenterat mitt enorma drickande.
Farligt för tänderna? Ja, man skulle kunna tro det. Men min tandläkare har inte märkt några skador. Ett år hade jag med mig fluortabletter som jag sög på när jag sprang
Under detta coast to coast har det inte varit jättevarmt varför vätskeförbrukningen hållit sig under tio liter per dag. Luftfuktigheten har dock varit hög långa perioder men jag har druckit klokt och sluppit uttorkning (något jag drabbats av en gång tidigare, dock lindrigt).
Det märks att jag nu är nära storstadsmetropolen New York. Trafiken är hemsk, tempot uppskruvat och ingen trevlig miljö alls för en fridsam löpare. Jag har dock mestadels kunnat hålla mig undan de stora trafikstråken och bitvis har det varit lugna gatan.
Infrastrukturen är dock generellt sämre här än i Sverige. Trottoarer, gång- och cykelbanor (om sådana över huvud taget finns) är ofta rena katastrofen; de slutar tvärt och är väldigt guppiga. Därför blir det mest löpning ute i gatan.
Mitt motell ligger mitt i trafikhelvetet, längs en fyrfilig motortrafikled och flygplatsen Newark. Motorcyklarna utanför överröstar planen och motellet är ett av de mera sunkiga jag bott på trots att det är Days Inn. Obegripligt hur motellet kan få flagga med detta stolta namn.
Morgondagen kan bli besvärlig. Ska jag hitta och ska jag klara trafiken? Jag har bestämt att jag ska springa på Wall Street och om möjligt snappa upp ett börstips. Och så ska jag fuska, åka färja över gränsen till New York. Bävar för vad regelspecialisterna ska säga om det!
Dagens distans: 40 km
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 Peter Malmqvist - 2014-07-31 08:14:26
Björn! Jag hyllar verkligen din storslagna prestation, som inte blir mindre av att den görs för fjärde gången (plus några "träningslopp" på andra ledder). Tvärtom, verkar du bara klara det bättre och bättre. In i det sista orkar du dessutom ge oss dessa roliga och intressant nedslag i din och den amerikanska vardagen. Du är unik och det är en förmån att få känna dig och att få ha fått arbeta ihop. Ett stort grattis till denna storslagna prestation!
#2 JB - 2014-07-31 09:45:56
Starkt jobbat! Har följt din blogg med stor glädje under våren och sommaren och dina vardagsbetraktelser är verkligen intressanta och lagom långa. Hade gärna läst mer vad du gör (har gjort) för att klara av dessa extrema distanser dag ut och dag in. Är för mig nästan obegripligt att man kan springa mer än ett maraton om dagen i 3 månader utan att bli skadad eller utbränd.
#3 Axel - 2014-07-31 10:15:52
Ultror är som sagt lite speciella. Det går att vänja kroppen vid det eftersom det inte sliter så mycket (om inte distanserna blir RIKTIGT långa). Dessutom så går Björn i uppförsbackar (med vagn dock), och gång sliter nästan inte alls på kroppen.
Människan tycks vara anpassad för långa vandringar och löpning i makligt tempo. Påminner om vår tid på savannen då förmågan att kunna svettas över tid fällde avgörandet i samband med jakt. Andra däggdjur må vara snabbare än oss, men när det gäller uthållighet, och förmåga att svettas, så var och är människan i en klass för sig.
#4 Hasse - 2014-07-31 10:21:07
I New York har de (precis som i Göteborg) cyklar man kan hyra. Vi kallar dem "Styr & ställ". Vet inte vad de kallas i USA, men om man kan hyra cykel centralt, borde det även gå att cykla och såklart springa där.
#5 Arnold - 2014-07-31 15:09:17
skall bli intressant att läsa hur du tog dig igenom "stora äpplet" - visar gps cykel/gångvägar? - vad kan vi se framemot nu Björn när "resan" tar slut? fler "projekt" på gång? själv sitter jag med ett runners´kneeproblem och jag som inte springer så mkt längre pga olika orsaker och du verkar vara helt frisk - fantastiskt ! Välkommen i mål snart!
#6 Göran Nilsson - 2014-07-31 15:19:28
Hotellet kanske är i klass m Travelodge, Newark, som vi nödsakades bo på efter 2012 års inställda NYM med påföljande inställda hemflyg. Lycka till med sista biten
av den fantastiska insatsen.
#7 Björn - 2014-08-01 05:06:02
Peter och JB: Tackar, tackar. Ja Peter, det känns som om jag klarar det bättre och bättre på sluttampen. Skulle jag då kunna springa tillbaka till Los Angeles? Nej, jag tror inte det, i alla fall inte mentalt. Så var det inte senaste gången, då kändes det som om jag skulle kunna ta distansen igen. Fast min fru hade sagt nej . . .
Axel: Ja, så är det. Min komfortzon verkar ligga vid ca 5 mil om dagen. Tveksam dock om jag skulle kunna vänja mig vid dagsdoser på 6 mil, skulle få så lite "fritid" och då skulle det inte kännas roligt.
Hasse: Jo, NYC är nog en cykelstad. Fast där jag sprang skulle jag verkligen inte vilja cykla- mycket trafik och inga cykelbanor.
Arnold: Jag gick helt på gps:en inställd för gångare. Gick bra men jag var av misstag en gång ute på en tvåfilig hårt trafikerad väg utan vägren- riktigt otäckt eftersom jag riskerade att bli klämd. Inga nya "projekt" på gång, nu gäller det att få upp löphastigheten och göra en bra mara i höst.
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg