Kommentarer på Dag 94: Hemlängtan
Twila Wright på Shear Design Hair Salon i det lilla samhället Nescopeck, PA, klipper mig för 10 dollar (12 inklusive dricks). Nu är pappa presentabel inför målgången den 1 augusti.
Träffa familjen, äta hemlagad makaronipudding, läsa svenska dagstidningar, köpa träningskort på Friskis & Svettis, träna med gubbsen i Vallentuna FK, handla på Lidl, träna så jag gör under 3.30 på en sen höstmara ute i Europa . . .
Ni hör, jag har hemlängtan. 100 dagar ensam i främmande land är lång tid. Numera är få borta så länge, jag är nästan som sjömannen förr i tiden som lämnade hustrun och återvände hem till ett nyfött barn. Ändå har jag dåligt samvete för att hemlängtann inte är starkare. Jag trivs också med ensamlivet men drygt 100 dagar får räcka.
Ibland känns det som om dagarna upprepar sig, motellrummen ser likadana ut, jag gör samma rutiner dag ut och dag in. Fast det är kanske så för oss alla? Det är visst det som kallas livet.
"Ja det är dagarna som går
dagarna som går
som är livet. . .", sjunger Carola i min hörlurar där jag kämpar i backarna här i Pennsylvania.
Jag brukar säga att det är lika mycket en fysisk som en mental utmaning att springa ett coast to coast helt ensam. Fast nu är jag är beredd att ändra mig- det är mer en mental grej, tror jag. Massvis med löpare skulle enkelt klara att springa fem mil om dagen utan några vilodagar men skulle dom stå ut så många dagar? Kanske inte, jag har lätt för att utföra monotona och tråkiga saker om jag vet att resultatet kan bli bra. Och jag gissar att jag lever mycket på erfarenheten. För en bättre löpare, rent fysiskt, är jag inte jämfört med första coast to coast 2007.
Dagens distans 31 km
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 Jonas Wincent - 2014-07-27 09:11:18
Ja handla på Lidl, det är grejer det. Snart är du där!
#2 Peter M - 2014-07-28 00:18:03
Klart intressant frågeställning - är fysisk eller mental styrka viktigast. Ett problem är väl att den mentala färdigheten är så mycket svårare att träna, än den fysiska. I ditt fall är det ju uppenbart att din inbyggda nyfikenhet och längtan att förmedla intryck och personporträtt fungerar som en mental motor. Ändå måste det vara svårt att känna sig mentalt stark om löpningen inte stämmer, som när du fick skavsår. Förmodligen skulle en psykolog säga att du har precis rätt strategi - försöker hela tiden sätta upp realistiska delmål, som ett bra motell och en god måltid. Jag tror din kollega Jessica behövde rekordet som mental motor, vilket nog är extremt riskfyllt. Om det brister borde risken vara stor att det mentala bränslet tar slut och att loppet bryts. Nu gör hon en fantastisk prestation och går i mål i alla fall, men känner hon sig som en "vinnare"? Knappast. Du är en vinnare nästan varje dag, för du når oftast dina mål. Den fråga som inställer sig är om det skulle vara mentalt lättare att springa tillsammans med någon? Jag vet att du tidigare varit skeptisk.
Keep up the good work!
/Peter
#3 Björn - 2014-07-28 03:04:08
Peter: Jag tvivlar på att jag skulle funka bättre om jag sprang tillsammans med någon. Jag är en "ensamvarg" även om det ibland skulle vara trevligt med sällskap. Andra löpare kan säkert fungera bättre i grupp.
Ensamlöparen tror jag har större chans att lyckas än de som springer i grupp såvida de inte har följebil. Springer du i grupp och en råkar ut för en skada sinkar det de andra som inte är skadade.. De kan knappast göra något annat än invänta att skadan läks. Skadas ensamlöparen kan han/hon ta paus några dagar eller linka fram. Så det finns säkert skäl till att de flesta coast to coast löpare är just ensamlöpare.
Följebil är jag också skeptisk till även om det fungerade bra med Jan. Med följebil blir det inte lika mycket "äventyr", en helt annan upplevelse. Du måste också anpassa dig lite till chaufförens önskemål och tider, jag är fri som fågeln. Den stora fördelen med följebil är att logifrågan blir mycket enklare- du kan bli körd till vilket motell som helst. Dessutom kan följechauffören fungera som din "sekreterare" och hjälpa dig med en massa vardagssysslor. Så löpare med följebil tror jag har det lite enklare, men tråkigare. Tråkigast har dock chauffören!
#4 Linda - 2014-07-29 02:49:24
It is ignorance and lack of interest. Sorry they treated you unkindly. It would have been worse if you were black.
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg