Skräppost? På vägrenen på St hwy 2 utanför staden Corydon låg ett oöppnat och frankerat brev. Det tog jag hand om, sprang vidare och postade det i brevlådan utanför Corydons postkontor.
Längs vägarna hittar jag både det ena och det andra. Idag var det ett brev som borde ha lagts på brevlådan, inte kastats på hwy 2 i Iowa.
Hur kunde brevet hamna här ute på vägrenen utanför Corydon? Var det ett viktigt brev? Vad innehöll det? De frågorna har jag funderat på under hela kvällen här på motellet i Corydon.
Jag vet vem brevskrivaren är. Samma med mottagaren. Namnen syntes tydligt på brevets framsida. Det verkade innehålla ett hårt kort. Kanske ett gratulationskort med tanke på färgen på brevet och några glada klistermärken på baksidan? Sändare och mottagare har samma efternamn så det är eventuellt pappa Daniel i Corydon, Iowa som skriver till sonen Jen i Noel, Missouri, 55 mil längre bort.
Vem skickar brev nuförtiden? Jo äldre personer. Daniel är 72 år. På nätet fick jag också fram ett telefonnummer. Skulle jag våga ringa? Nej, jag skickade iväg ett meddelande över internet men det är ingen riktig epostadress så det är osäkert om det gick fram. Nu väntar jag med spänning på ett svar! Förresten, det var andra gången jag hittade ett brev.
Jag agerade också brevbärare och la brevet på lådan utanför postkontoret i Corydon. Så nu når det defintivt mottagaren. Här i USA jobbar brevbärarna på lördagar så kanske har Jen brevet redan på måndag.
Här på hörnet vid nuvarande stadshus i Corydon låg Ocobock Brothers Bank. På väggen sitter en skylt som upplyser om att Jesse James och hans banditgäng rånade banken 1871. Tyvärr ingen årtalsangvelse på den äldre bilden.
Corydon, där jag nu befinner mig, har 1 500 invånare. Knappt en människa syntes på de stekheta gatorna, det är lördag och det mesta var stängt men pizzerian var öppen och det blev en pastarätt och gigantiska pizzawienerbröd à la Danmark.
Det har nu gått 143 år sedan stadens mest remarkabla händelse inträffade. Den 3 juni 1873, kanske också en stekhet dag, red fyra män utklädda till boskapsköpare in i staden, band sin hästar utanför Ocobock Brothers Bank, som låg 50 meter från mina danska wienerbröd. Ledare i gänget var Jesse James, alla fyra steg in på banken, drog sina revolvrar, band den ensamma bankmannen och fick med sig ett byte på 6 000 dollar (det hade precis varit skatteuppbörd så banken var proppfull med pengar).
Efteråt red de till kyrkan där en massa människor samlats för att höra jättenyheten att järnvägen skulle dras till stan. Mötet avbröts abrubt då "James Younger Band" dök upp, skjutande vilt i luften och meddelade att banken just rånats. Ingen trodde dem naturligtvis och gänget hann fly över gränsen till Missouri. Detta var Jesses sjunde bankrån och det skulle bli ett 20-tal till plus några tågrån med mera innan legendaren föll för en kula 1882. Jesse James går till historien som den förste beväpnade bankrånaren i USA (1866 Liberty, Missouri).
Spännande historia! Men tror någon att Stockholms Stad skulle sätta upp en minnetavla om Norrmalmstorgsdramat utanför dåvarande Kreditbankdns hus på Norrmalmstorg? Nej, det känns osvenskt och händelsen ligger för nära i tiden (1973).
Dagens distans 38 km.
Keep on running!
#1 ed. - 2014-06-22 09:18:59
Även om det är intressant ur nyfikenhetsperspektivet så har vi trots allt en rätt till anonymitet när vi skickar brev. Så för avsändarens och mottagarens skull, har du inte deras tillåtelse ber jag dig att dölja deras namn och adress.
#2 lelle - 2014-06-22 10:32:17
Det är långt kvar till NSA.=)
#3 Björn - 2014-06-22 15:01:55
Du tänker på brevhemligheten men det är nog mera innehållet än utsidan på ett brev man vill skydda. Men för säkerhets skull har jag nu maskerat namnen och bytt ut bilden.
#4 Dan Brännström - 2014-06-22 18:47:24
Björn,
Det är riktigt kul att följa dig, men jag är samtidigt tacksam att jag inte måste springa så långt ... Härligt också att du kryddar med Jesse James och andra vilda västern-inslag. Det gillar jag skarpt!
Keep on running!
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg