Kommentarer på Ã?ntligen Ohio!


 

Det blev ett glädjeskutt igen när gränsen mellan Indiana och Ohio passerades. Ohio, min åttonde delstat, bjuder på ett ganska platt landskap men dagen blev ändå mycket besvärlig med flera felspringingar.

Vägskyltar borde kunna bli en stor svensk exportprodukt till USA. Här finns knappt några alls när man kommer ut på småvägarna och det dräller inte av dem på highways heller. Avsaknaden av skyltar gjorde att jag idag sprang fel flera gånger eftersom jag var ute på de mindre vägarna. Du kan komma till en vägkorsning där vägen delar sig i två lika stora vägar men några skyltar finns inte. Frågar man folk varför de är så rycker de på axlarna och svarar:


-Vi vet ändå vart vägen går.

Men för en utsocknes, tillika löpare, ställer det til stora problem. Nu lyckades jag ändå komma rätt till sist genom att knacka dörr och ta ännu mindre vägar. Men efter 64 kilometers löpning återstod det ändå cirka en mil till det förbokade motellet och det hade dessutom hunnit bli mörkt. Då kapitulerade jag, jag vågade inte riskera nya  fellöpningar i mörkret och tog lift till motellet. "Fusk"?  Tja, nu blev den löpta sträckan ungefär den samma som den skulle ha blivit utan felspringningarna, så jag hoppas ni förlåter mig.

Räddare i nöden var Chris Meinke i Germantown, staden där jag kapitulerade. Han körde den knäckte vikingen i bil till motellet intill motorvägen i Franklin. Chris är gammal tävlingscyklist och kunde leva sig in i mina vedermödor. Han bjöd mig dessutom på maten och stack till mig en 20-dollarssedel när vi skiljdes. Varför är folk så hyggliga mot mig? Jag begär inget men får allt när det krisar!

Är nu i Ohio. Här är om ännu lummigare än i Indiana. Det är inte helt platt men hittills ändå rätt lättsprunget.

Keep on running!

 




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här