Coloradofloden är en av Nordamerikas största floder med en längd på 233 mil, nära ett halvt coast to coast. Själv kommer jag att följa floden cirka 20 mil. Observera att vattnet är brunt.
Jag springer motströms längs mäktiga Coloradofloden. Det stiger sakta uppåt hela tiden men löpningen känns ändå behaglig. Interstate 70 och gamla highway 6 följer floden i det storslagna berglandskapet.
Det är riktigt trevligt att följa en flod. Bäst är naturligtvis att springa medströms men motsröms brukar inte vara så farligt. Coloradoflodens vatten är brunt som en chokladpudding, det flyter trädgrenar och annat bråte i vattnet som också är väldigt strömt. Det vore livsfarligt att bada här och jag vågar inte ens svalka mina trötta fötter. Det är faschinerande att se hur floden grävt sig ner i berglandskapet, på några ställen ser jag små forsar. Trafiken på interstate är ganska tät och överröstar floden, ibland hör jag godstågen tuta.
Coloradofloden ska vara en av Nordamerikas mest exploaterade floder men just här finns varken kraftvefk eller större bevattningsanläggningar. Jag läser att floden har en vattenföring på 500 kubikmeter per sekund. Det är naturligtvis mycket men vår Luleälven är snäppet vassare och Umeälven kommer inte långt efter. Coloradofloden är mycket viktig för bl a Los Angeles, San Diegos och Phoneix dricksvattenförsörjning.
Tunneln var förbjuden för cyklister och fotgängare men jag fick en mycket vackrare väg vid sidan av. Bilden till höger vinodlingar i Palisade.
Först efter 38 km löpning kunde jag ta matpaus vid en bensinmack. Då förstår ni att det fortfarande är väldigt ödsliga områden jag springer i. Tyvärr visade sig macken innehålla en Subway-restaurang. Jag gillar inte denna kedja, bara lukten därinne förskräcker och smörgåsar är ingen mat för löpare, dessutom tvingas man göra en massa val för att få ihop mackan. Det blev istället en halvgod kycklingsallad.
Men mackbesöket blev ändå en höjdare. Från mitt fönsterbord kunde jag se hur den ena leriga monsterbilen efter den andra rullade in. Ur en av dessa hoppade en yngling ut, byxorna var nefhasade och man såg kalsongerna. Hm, en slyngel, tänkte jag.
När jag kom ut i den sköna värmen (jag fryser alltid på restauranger) kom "slyngeln" fram till mig, tryckte min hand, stoppade andra handen i sin byxficka och drog upp några dollarsedlar.
-Jag beundrar vad du gör, ta dom här, jag har inte mer, sa han.
Jag blev helt paff och väldigt rörd, ja nästan gråtfärdig. Här kommer en 22-årig arbetslös yngling fram och ger mig pengar. Det är så typiskt Amerika. Detta beteende är något amerikanerna ska vara stolta över, denna generositet och uppskattning av personer som gör något utöver det normala, den känner jag inte igen från Sverige. Här tycker jag nog vi har en hel del att lära.
Jesse Hammet från Debeque, Colorado, visade sig vara en generös och omtänksam person. Hans mamma är ägare till den stora bilen.
Dagens distans: 58 km
Keep on running!
#1 Per S - 2014-05-23 08:56:50
Björn - hur visste "slyngeln" vad du gjorde? Hade du pratat med honom på restaurangen eller hade han sett din coast-to-coast skylt på vagnen och förstod därigenom vad du håller på med? Rolig och rörande historia hur som helst!
#2 Markus B - 2014-05-23 09:27:42
Du har rätt, Björn. Amerikaner i allmänhet har ett stort hjärta och uppskattar den som gör en extra ansträngning. Där har vi sannerligen en hemläxa att göra.
Kör hårt!
#3 Michael - 2014-05-23 09:45:55
Fantastiska berättelser du bjuder på. Tack!
#4 Björn - 2014-05-23 16:02:06
Per: Jo, han hade sett skylten på vagnen och gjorde kopplingen.
#5 Jan Suneson - 2014-05-23 16:23:36
Hur lång blev tunnel omvägen? Jag tror att det kommer flera innan Eisenhower.
Jag åt en god middag på Applebee's i Cedar City i går, favoriter i repris
#6 Björn - 2014-05-23 22:20:03
Jan: Högst 1 km längre men mycket vackrare. Fanns en skylt om cykelförbud så jag tänkte ett tag chansa att springa igenom eftersom fotgängare inte uttryckligen var förbjudna.
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg