Kommentarer på Dag 27: Ã?ntligen Colorado!
Ett glädjehopp vid delstatsskylten i Colorado. Nu har jag lagt under mig fyra stater; Kalifornien, Nevada, Arizona och Utah.
Herregud, jag är redan i Colorado! Löpet går som på räls- jag följer körschemat exakt, är helt skadefri, har egentligen inte haft några problem och känner mig lycklig och förväntansfull.
Nej, jag brer inte på. Det går bättre än jag vågat tro. Lite oroande, när kommer smällen? undrar jag själv ibland. Men varför skulle den komma? Jag har snart varit igång en månad och fått in en fin rutin, tycker jag. Därför fortsätter jag på inslagen linje och nu gäller det att inte förivra sig.
Många tror att ett löp av det här slaget är en fysisk utmaning. Men det är det egentligen inte. Den som har en bra träningsbakgrund klarar att dag ut och dag in springa 4-6 mil om dagen. Om något är svårt skulle det vara den mentala biten men den har jag inga problem med. Jag lever på rutinen, förivrar mig sällan och brukar ta det lugnt när motgångarna kommer. Jag "vet" att allt brukar ordna sig. Och så tycker jag att det är så roligt, annars hade det inte gått. Stödet, inte minst från familjen och alla läsare av bloggen, betyder mycket. Samma med alla vänliga ord jag får längs vägen.
Utah är nu avklarat efter 13 dagars löpning. Jag misstänker att jag kommer att klassa Utah som den svåraste staten av alla när löpet är över. Någon ödsligare stat har jag aldrig varit med om men också en av de vackraste delstaterna även om vissa partier varit trista. Utan följebil hade det aldrig gått- jag har i princip sprungit två 15-16-milasträckor där det inte funnits någon service alls.
Jan har skött sitt uppdrag perfekt. Ni ska veta att det inte är världens roligaste syssla att sitta vid en enslig motorvägsavfart och vänta på en pensionär som aldrig verkar dyka upp. Men han har aldrig klagat och jag tror att han haft roligt. Nu när jag kommit in i Colorado är hans uppdrag över, hyrbilen körs tillbaka till Las Vegas och han avslutar med några dagar i Los Angeles och San Francisco. Väldigt mycket bilåkande för hans del, säkert 3-4 gånger mer än jag sprungit.
Plötsligt är jag ensam, både på gott och ont. Om det här ska kallas för ett "äventyr" är det kanske nu det börjar?
Eric Diehc i cykelaffären Colorado Backcountry Biker i Fruita fixade handbromsen och spända ekrarna på kärran. Här köpte jag också nya slangar så nu är det problemet löst. Just lilla Fruita är ett cykeleldorado för mountainbike-åkarna i Colorado.
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 Per S - 2014-05-21 11:10:48
Björn - fick du någon Coast-to-coast rabatt hos cykelhandlarn?
#2 Axel - 2014-05-21 16:12:24
Jag är imponerad över att du kunnat logga riktigt fina 50+ km etapper i Utah (hög höjd).
Colorado lär nog bli tuffare p.ga. höjden, men sen blir det förmodligen inte svårt jämförelsevis. Appalacherna är lättare än Utah även om det kan vara mycket upp och ned misstänker jag.
#3 Per S - 2014-05-21 16:57:35
Per: Trots att han höll på en halvtimma ville han bara ha 5 dollar. Jag gav honom 10, också det billigt!
Axel: Ja, jag tror att det blir så som du säger. Möjligen kan det bli en besvärlig slakmota hela vägen i Colorado då vägen följer Coloradofloden. Ofta är det bättre med branta stigningar eftersom då finns inget annat val än gång.
#4 Björn - 2014-05-21 16:58:58
(det var jag som skrev inlägg 3, inte Per S)
, inte Per S)
#5 Emil M - 2014-05-21 21:54:45
Så inspirerande att följa dig Björn. En vacker dag ska jag följa i dina fotspår!
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg