Interstate 70 är kanske den vackraste motorvägen i hela USA. Den börjar i Utah och slutar i Maryland, totalt 346 mil. Ingen annan motorväg är så ödslig som denna. Där springer jag!
Jag springer på USA:s ödsligaste men vackraste motorväg, Interstate 70. Här i Utah finns en vägsträcka som är 177 km där det inte finns ett enda hus eller någon form av service.
Jag tror att antalet kust- till kustlöpare som sprungit på I 70 genom Utah går att räkna på ena handens fingrar. Avståndet mellan städerna Salina och Green River är 177 km och här finns absolut ingenting. Jo en sak förstås, backar, backar och åter backar och den mest storslagna natur man kan tänka sig.
Idag blev det drygt tre mils konstant uppförslöpning och sedan nästan lika lång nerförsbacke. Jag blev inte stoppad av polisen och troligen var det helt ok att springa här eftersom det inte fanns andra altenativ än en ebarmligt dålig grusväg.
Backen besegrad! Min högsta höjd hittills, 7 886 feet (2 404 meter). När jag kommer till Colorado ska jag upp ytterligare cirka tusen meter.
Jag känner av den höga höjden, krafterna tryter, och det är stor skillnad på att springa på 1 700 meter jämfört med 2 000 meter. Eftersom det dessutom är uppför går det bara att springa några hundra meter innan jag tvingas gå. Och då känner jag mig lite yr men återhämtar mig snabbt igen.
Under tidigare USA-löp har det kanske varit max 5-6 mil mellan serviceställena och då går det utan följebil men här har de varit absolut nödvändigt. Jan kör ut mat till mig och oftast blir det finfina sallader.
Storslagen natur möter mig längs ! 70 genom Utah. Vägen beskrivs också som ett tekniskt underverk.
Dagens distans: 59 km
Keep on running!
#1 Christer - 2014-05-16 08:29:02
Vackert! Fler bilder tack. Heja Heja.
#2 Michael - 2014-05-16 10:35:03
Du är grymt stark Björn. Hur känns låren efter tre mils nerförslöpning?
#3 Per S - 2014-05-16 10:47:48
3400 meter blir väl en utmaning?!
Kommer du att tillbringa lång sträcka på hög höjd? Om det känns av på ca 2000 meters höjd lär det väl bli betydligt tuffare på 3400 meters höjd? Men det klara du nog galant.
Kämpa på!
#4 Oliver - 2014-05-16 11:22:58
Up and down! Med samma glada humör. Och en mycket imponerande dagsdistans! Fantastiskt att kroppen hinner ställa om mellan toppar och dalar.
#5 Thorbjörn S - 2014-05-16 13:21:43
Kanon!!!
Var hamnar Höga Kusten-maran i en jämförelse?
#6 Löppar Uffe vallentuna - 2014-05-16 15:19:04
Hej ska springa göteborsvarvet imorgon, är ensam från klubben så jag söker upp din gamla klubb Majorna! Man tackar för bra reportage!
#7 Andre' - 2014-05-16 18:35:49
Du är en stjärna!
#8 Mats-Erik - 2014-05-16 20:50:23
Väldigt vackert landskap och som vanligt intressanta inlägg.
#9 Björn - 2014-05-17 05:19:07
Per S: Stigningen i Colorado går sakta uppåt så jag hinner möjligen vänja mig vid höjden. Vägen följer Coloradofloden. Skulle jag mot förmodan få tillstånd/escort genom Washington tunnel behöver jag inte gå upp de allra högsta topparna och får också genare.
Oliver: Javisst är det fantastiskt att kroppen vänjer sig vid att klara ca 5 mil per dag.
Torbjörn: Gamla HKM var värre än det här och då var vi båda blåbär i maratonsammanhang. Under tävling ska man ju helst inte gå men det gör jag här så då gör det inte så mycket att backarna är 100 gånger fler och 100 gånger längre.
#10 Björn - 2014-05-17 05:22:14
Michael: Känner konstigt nog varken av lår eller knän efter nerförslöpningen. Imorgon blir det väldigt brant nerförslöpning och det gillar jag inte. Måste också ordna till bromsen på kärran så inte den sticker iväg.
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg