Kommentarer på Dag 21: Quickfixarnas förlovade land
Darin Aiken åker runt hela dagaran och sprutar gift på ogräset längs gatorna i Richfield, Utah. En del villaägare vill inte att han sprutar utanför deras tomter.
Enkla och snabba lösningar. USA är quickfixarnas förlovade land. Här ska allt gå undan i en rasande takt, miljö- och hälsoaspekterna kommer ofta i andra hand.
Det är inte för inte att det finns så många snabbmatskedjor i USA. Enkelt och snabbt är liksom hela grejen för många. Att det sedan inte är nyttigt verkar inte spela någon större roll.
En motellfrukost är en orgie i resursslöseri. Avfallsberget är enormt och jag har aldrig ätit med annat än plastbestick och diverse plasttillbehör. Amerikanen verkar se det som helt naturligt.
Jag tänker på det där när jag rullar ut mätt och belåten från Quality Inn i Richfield. På en av villagatorna stöter jag på Darin Aiken, tvåbarnsfar som för 9 dollar i timman, sprutar Mosantos ogräsbekämpningsmedel Roundup 24d på gräset längs gatorna.
Är du inte rädd för gifterna? frågar jag.
-Nej, jag har inte känt av något. Men en del villaägare gillar inte vad jag håller på med, dom tror att gifterna skadar miljön och är farliga för människor.
Darin är anställd av kommunen med en timlön på 9 dollar (minimilönen i Utah). Minimilönerna varierar från stat till stat, högst är de i North och South Dakaota med 12 dollar på grund av skifferboomen.
-Jag klarar mig men mer är det inte, säger han. Min månadshyra för bostaden ligger på tusen dollar.
På frågan om det går att få bort ogräset på annat sätt än med gifter får jag motfrågan:
-Nä, med vad då?
Jag låter riktigt präktig när jag berättar att man kanske kan rensa för hand eller med maskin. När jag efteråt kollar upp Roundup visar det sig att det är en bästsäljare i det svenska jordbruket och bland villaägarna. Nä, på det här området är vi nog inte så mycket bättre, quickfixen är också populär i Sverige.
Jag fick ta av mig löparskorna och vada i iskallt vatten för att ta mig under motorvägen.
Imorgon blir jag lagbrytare. Jag tänker springa 58 km på Interstate 70 trots att fotgängare förmodligen inte får vara där eftersom det går en väg vid sidan av. Men det är en dålig grusväg och jag vill inte utsätta mig och kärran för samma helvete som jag upplevde idag.
Blir det inget på bloggen imorgon kan det bero på att jag skakar galler i Salina, en håla där jag nu befinner mig. Fängelset kan inte vara så mycket värre än denna stad eller motellet där chefen ständigt säger "No problems", trots att det är hur mycket problem som helst; poolen har inget vatten, tvättstugan är stängd liksom gymmet. No problems, det löser sig!
Dagens distans: 48 km
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 Staffan - 2014-05-15 09:53:01
Jag kommer ihåg när jag åt frukost i Philadelphia, före Boston maraton, i en galleria vid City Hall. ALLT var av engångsmaterial. Det blir verkligen stora mängder avfall.
Då var Boston Hostel ett föredöme, riktiga bestick, muggar och tallrikar.
#2 Ulf - 2014-05-15 10:44:12
"Springer" du kommande dags sträcka med gubben i Google Maps för att se vad som väntar?
Hur gör du när du ätit en rejäl lunch? Kan du springa direkt efteråt, eller går du ett tag efteråt?
#3 Oliver - 2014-05-15 20:53:13
Håller tummarna och hoppas du slipper finkan!
#4 Björn - 2014-05-16 07:38:39
Staffan: På fina motellet plastbestick, på enkla hostel riktiga grejer. Märkligt.
Ulf: Nej, vi har tidigare rekat en del med gula gubben, bl a avfarter på motorvägar och tänkbara matstopp. Jag kan springa direkt efter att jag ätit.
Oliver: Jo, jag slapp finkan. Blev inte ens stoppad av polisen. Troligen ok att springa där jag sprang.
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg