Fåren utfordras i Paragonah. Matt Rhodes med hunden Molly. Hon har värderats till 2 500 dollar och är av raseb Blue heder.
Vatten, bibelord och vänlighet kommer man som löpare långt på. Det är många bilister som vill hjälpa mig här i Utah.
Under en dagsetapp brukar en handfull bilförare stanna till, ofta för att hjälpa och ibland av ren nyfikenhet. Idag fick jag det första erbjudandet om skjuts (som naturligtvis avvisades vänligen men bestämt).
Alla är dock inte så där överdrivet entusitiska.
-What are you doing? skrek en bilförare. Och när jag förklarde vad jag höll på med blev följdfrågan:
-Why?
Och den är inte så lätt att besvara. Varför gör jag egentligen det här? Tidigare brukade jag svara att detta var friheten för mig, jag fick bestämma allt själv och behövde inte lyda några "order" från en arbetsgivare. Nu är jag pensionär, har friheten så vad är det då som driver? Jo, friheten är det väl fortfarande men mest kanske för att det helt enkelt är så förbaskat roligt. Och för att jag kan, det är mycket tillfredsstälande att veta för en 66-årig artrospatient.
Vårbuket har kommit igång, jag ser traktorer ute på åkrarna, mycket får med sina killingar men inga hästar och kor. Jag spinger på "frontage roads", småvägar vid sidan av Interstate. Här finns knappt någon trafik och det gör det mer naturligt för bilisterna att stanna till.
-Is everytything ok? ropar någon från en bil när jag tagit en slummer vid sidan av vägen. Lite urskuldande får jag förklara vad jag är för konstig typ. Jag får en vattenflaska och springer vidare.
Joe Gibilterra och Kristen Riley stannade till och gav mig vatten och uppmuntrande ord- det behöve jag efterson jag var rätt slutkörd. De hade varit på bonnauktion och köpt ett par slalomskidor från 60-talet av märket Kästle, samma som min bror Jan åkte på i sin ungdom. Time flies!
När jag närmar mig målet tömmer jag vattentanken under kärran, onödigt att kånka på extravikt.
Jag gillar den här omtänksamheten och nyfikenheten. Jag känner mig säkrare och har inget emot att folk har lite koll på mig. Jag färdas i mormonland och plötsligt stannar en bil till, Elise Richino lämnar över några religiösa texter. Hon frågar om jag läst Mormons bok och när jag svarar "delar av den" lyser det om henne och hon skriver ner några lämpliga stycken för mig att studera; Alma 7, 3 Nephi 11 och Mosiah 2-4. När jag får tid ska jag se vad de handlar om.
Morgondagen kan bli besvärlig. Snö, regn och hård blåst utlovas. Dags att ta fram vintertightsen, mössa, vantar och regnjacka?
Dagens distans: 44 km.
Keep on running!
#1 Sigrid - 2014-05-11 09:50:33
Det är en australian cattle dog, inte alltför långt ifrån kelpiesarna. :)
#2 Linda - 2014-05-12 02:43:58
I'm pretty certain that the dog in the photo is an Australian Cattle Dog...if not pure-bred, at least dominant.
Sorry about the snow....but this time of year, you never know what is going to happen.
Keep on running! Lycka till!
#3 Björn - 2014-05-12 07:28:29
Sigrid, jag tror du har rätt. Tyvärr har jag slarvat bort lappen med fårägarens namn, hundens namn och ras. Men jag minns att han sa att det inte var en fårhund utan för att valla boskap.
Linda: Yes, you are probably right!
#4 Björn - 2014-05-12 08:50:39
Nu hittade jag lappen där hundägaren antecknat rasen. Det är en Blue heder. Samma som Australien cattle dog?
#5 Sigrid Suneson - 2014-05-15 13:58:26
Ja, det är samma ras :)
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg