Kommentarer på Dag 15: Underbara Utah


Storslagen natur i Utah. Delstaten är en av mina favoritstater men vilken som är "bäst" är omöjligt att säga, alla är olika och har sin tjusning.

Hästar i indianreservatet Paiute. Jag gav dem lite gräs och det gillade dom. Djuren blir annars väldigt rädda när jag kommer springande med min kärra.

Storslagen natur, vänliga människor och ett relativt högt välstånd. Utah har allt det där. Men mitt i detta paradis möter jag också förtvivlan och tragedin.

Jag springer på småvägar vid sidan av Interstae 15 norr om St George. En bil bromsar in och jag känner direkt att allt inte står rätt till.

- Har du sett en 20-årig pojke med halvlångt ljust hår gå förbi här? frågar bilföraren oroligt.

-Nä, är det din son?

-Ja, han är förståndshandikappad och fick för sig att han skulle gå till Hurricane.

Jag lovar att jag ska ha ögonen öppna, mannen ser lättad ut, ger mig tummen upp och kör vidare. Någon mil senare en ny tragedi.

Jag har stannat till vid ett café ett stycke utanför samhället Leeds med 500 invånare. Där äter jag en jättelik "breadpudding" med kolasås ( 2 000 kalorier!) och slår mig i slang med såväl gäster som med de två kvinnorna som driver caféet. När alla gått får jag höra om tragedin.

-Min brorsdotter blev påkörd och dödad av en berusad bilförare när hon cyklade ensam tvärs över Amerika för att samla in pengar till ett behjärtansvärt ändamål. Hon hade hunnit lika långt som du  och hon sa också som du att hon skulle vara extremt försiktig. Men vad hjälpte det? säger kvinnan och ser förkrossad ut.

Plötsligt inser jag att allt kan ändras så snabbt. Som löpare i detta jättelika land utsätts jag för risker som jag inte riktigt är medveten om. Jag måste ständigt vara på min vakt. Helt klart är jag mycket "blödigare" här än hemma i Stockholm.

Steve Hooper i löparbutiken St George Running Center gav mig den sedvanliga "coast to coast-rabatten". Steve är god för 2.30 på maran.

Häromdagen blev jag av med min löparkeps och det var dags att köpa en ny. Det blev vågen bland kunder och personal när jag rullade in kärran i en löparbutik utanför St George. Kepsen behövde jag inte ens betala för och skorna blev rabatterade. Jag bytte ut mina slitna  Nike Free 3 mot årets modell. Eftersom det här är lite åt barfotaskor springer jag inte mer än högst någon mil per dag med dem. Genom att ständigt skifta skor och skifta till olika modeller tror jag att man kan minska risken för skador. Men tyvärr, man kan aldrig vara säker, livet är så oberäkneligt.

Dagens distans: 39 km

Keep on running!

 



Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Jan Suneson - 2014-05-09 16:58:52

Björn och jag just nu problem att läsa och skicka E-post

#2 Hasse - 2014-05-09 20:36:00

planerar ni att träffa jessica goldman som också springer kust till kust? hon verkar ha mkt snö och dåligt väder, skiljer det sig så mkt på era rutter? hur kan det vara så olika väder i samma delstat...?

#3 Björn - 2014-05-09 21:33:23

Hasse: Ja, jag har också förvånat mig över att Jessica drabbats av snö, hagelstormar, regn etc medan jag haft sol och värme. Vi är i samma delstat och avståndet mellan oss är "bara" 50 mil. Jag sitter just nu på en mack uppe i bergen och passade på att ställa din fråga till några ranchägare. De sa att vädret uppe i norra Utah ofta är mycket besvärligare, vindarna kommer norrifrån medan där jag är kommer vindarna söderifrån. Här är normalt ingen snö vid denna tid p året , däremot på vintern men inte så mycket. Så berättade dom för mig.

#4 Dan Brännström - 2014-05-10 19:25:18

Hej Björn!
Ser att du springer fortsatt starkt! Sonen och jag får längtan till Arizona och Utah (vi har varit i de trakterna några gånger) när vi läser dina skildringar!! Och Paiute klingar verkligen indianskt, det gör längtan än större!!
Take care!

Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg