Kommentarer på Dag 11: "Excuse me"
Till och med på en herrtoalett på Mac Donalds ber amerikanen om ursäkt för sin existens. Inför den låsta dörren hördes ett "excuse me".
Svenskar och i synnerhet Stockholmare upplever jag som ganska buffliga. Här tycker jag det är mest tvärt om. Genomsnittsamerikanen i mindre städer och ute på landsbygden är artig, ja nästan försynt.
Det är "excuse me" hit och "excuse me" dit. Även när jag själv gjort något fel så ursäktar man sig. Idag var var det svårt att hålla sig för skratt. På en Mac Donaldsrestaurang mitt ute i öknen råkade jag trycka ner handraget till en stängd och låst toalettdörr. Innanför dörren hördes:
-Excuse me. . .
Strax innan hade jag fumlat med en mugg iste och varit ytterst nära att skvätta ner en restauranggäst. Denne säger naturligtvis:
-Excuse me . . .
Jag har också börjat ursäkta mig och vara lite artigare än normalt. Det blir liksom lite trevligare då. Nej, Stockholmsfasonerna, vassa armbågar och stöddighet, går inte hem här. På det här området har vi svenskar en hel del att lära av andra nationer, inte minst USA.
Ett gäng spansktalande ungdomar sittande på sin sand buggy. Tyvärr kunde dom inte bjuda mig på en provtur ute i öknen eftersom de kört sönder kedjan. Däremot fick jag en iskall energidryck vilket jag återgäldade med att dela ut mina visitkort.
Löpningen går fortfarande väldigt lätt, delvis beroende på stark medvind. Idag var första dagen för Jan som följechaufför. Han lyckades över förväntan, såväl ta sig ut från ett brusande Las Vegas och dessutom hitta mig på avtald plats, en perifer mack invid motorvägen. Eftersom jag befinner mig i Nevada är det nu fritt fram att springa på Interstate men det behövdes inte idag och jag kunde vara nästa ensam på landsvägarna norr om Las Vegas. Jan gillade hyrbilen och bäst av allt var nummerplåten:
- Det står Massachusetts på den. Då kan jag ursäkta mig med att jag är en utböling och kör lite osäkert.
En härlig vecka är över. Jag kan notera 35 mil och lite drygt 50 totalt i USA vilket innebär att mer än 10 procet av sträckan är avklarad. Skönt att jag inte behöver klämma till med ett "excuse me"!
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 Oliver - 2014-05-05 14:25:36
Din beskrivning av genomsnittsamerikanen går ju inte precis ihop med den bild man skapat sig, men jag upplevde faktiskt något liknande i trängseln på Manhattan 2011. Det var mycket "excuse me" och "I´m sorry".
För övrigt tycker jag nog att du är lite väl hård mot stockholmare. Min erfarenhet är att de är betydligt artigare och trevligare än genomsnitssvensken. Fast undantag finns förstås i alla läger.
#2 S - 2014-05-05 21:13:00
Hmmm, kan vi även få din åsikt om göteborgarnas artighet eller brist på?
#3 Ingmarie - 2014-05-05 22:07:49
Håller helt med. Det ÄR trevligare. De säger ju t.o.m excuse me när de går förbi en för nära. :-)
Jag gillar också deras "Have a nice day" och "How are you".
De må vara "innehållslöst" men jag blir GLAD av det. :-)
#4 Björn - 2014-05-06 07:10:39
Oliver: Kommer man som turist till Stockholm är nog folk hjälpsamma. Men som boende i stan uppfattar jag saken helt annorlunda; hårda armbågar, trängsel, stressade, stöddiga och ohövliga människor. Naturligtvis inte alla men tillräckligt många för att skapa otrivsel på gator och i butiker m m.
Ingmarie: Precis! Själv tolkar jag alla vänliga fraser bokstavligen, t ex Good bless you. Sådan vänlighet kan jag leva på en hel dag.
#5 Johan Renström - 2014-05-07 22:29:51
En svensk säger oj eller hoppsan, inte ursäkta, när vi knuffar till någon. Vi är inte särskilt smidiga, tycker jag. Roligt att följa ditt äventyr:)
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg