Kommentarer på Dag 9: Nevada!


 

Ett glädjehopp vid delstatsskylten i den lilla kasinostaden Primm i Nevada. Det tog mig nio dagar och ca 45 mils löpning för att ta mig hit. Första delstaten firades med en "festmåltid" på Mac Donalds.

Jag är i Nevada! Solen skiner, det är 29 grader och det bildas en liten kö av nyfikna när den traditionella hoppbilden ska tas. Jag blir fotograferad framför delstatsskylten tillsammans med diverse beundrande amerikaner och mina visitkort har strykande åtgång.

Löpet går faktiskt på räls, det är ingen överdrift. Jag är skadefri, inga känningar i några artrosknän, jag följer exakt körschemat, jag är lycklig och löpformen är på topp. Hur länge ska denna "runners high" bestå? undrar jag lite oroligt.

Visst har jag haft lite problem med att inte få springa på motorväg i Kalifornien men nu är det fritt fram för motorvägslöpning i hela Nevada, Utah och Colorado. Jag gillar som ni förstår motorvägarna, dom betraktar jag som säkra.  Och det är ju längs dessa härligheterna ligger; motellen och alla matställen. Men när det finns alternativvägar kommer jag att välja dessa, som i morgon t ex då jag springer till Las Vegas.

Jag har aldrig varit i Nevada. Nevada, "The Silver State", är ju känt för sina kasinon. Som bonnläpp från Stockholm ser jag det som en helt galen värld, små kulisstäder i öknen med kasinon, tingel tangel och en massa mer eller mindre fattiga turister som gör sig av med sina surt förvärvade slantar. I Las Vegas kommer det att vara ännu galnare men publiken säkert betydligt rikare och "finare".

Kasinot försöker ge sken av "finhet" men publiken är snudd på trashankar. Bilden är smygtagen, det vimlar av vakter och övervakningskameror.

Jag har fått en viss inblick i kasinonas "underbara värld". Jag har tillbringat tre nätter på kasinohotellet Gold Strike Hotell & Gamling Hall i kulisstaden Jean, Nevada. Jag har kunnat ha hotellet som bas eftersom jag under några dagar haft min amerikanska kusin Linda Feldman som följebilschaufför.

Gold Strike lockar med stora, billiga rum samt bra och prisvärd mat i retaurangen- perfekt för en hungrig  långlöpare som dessutom sover med älskligen (joggingvagnen) på rummet. Jag får intrycket av en hård atmosfär: personalen är visserligen serviceinriktad men ser sliten ut och har bistra anletsdrag. Kan dom leva på sin lön? viskar jag till Linda, som i sin ungdom arbetade på ett kasino.

-Kanske, men många bor nog i enkla mobile homes, svarar hon.

I morgon blir det avlösning på följebilsfronten. I Las Vegas tar Jan över och Linda fortsätter mot Salt Lake City och Logan i Utah. Hon har gjort ett utmärkt jobb och har nästan varit som en mamma för mig. När min ankomst ikväll till hotellet blev lite sen blev hon orolig och åkte ut för att se om jag var kvar på motorvägen. Jordnötter, vatten, reservslangar, tandkräm, glass,  allt har undfängnats mig. Jag "varnade"  innan för att jobbet skulle bli tråkigt  men också hon verkar ha haft hur kul som helst.

Dagens distans: 61 km.

Keep on running!

 



Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Per S - 2014-05-03 09:29:25

Grattis till första delstatshoppet. Hoppas att resan flyter på lika bra hela vägen. Ska bli spännande att läsa dina reflektioner över Las Vegas.

#2 Nisse - 2014-05-03 09:44:15

Härlig syn! Keep on running and jumping!

#3 Michael - 2014-05-03 09:58:39

Härligt med en bra start! Hoppas det fortsätter så. Men Björn, den där snabbmaten på Mac Donalds kan väl byta ut mot något annat med bättre kvalité. :-)

#4 Erik - 2014-05-03 12:46:30

Hjälte!

#5 Helene - 2014-05-03 16:29:06

Härligt Björn.Keep on running

#6 Rick - 2014-05-03 17:38:24

Michael, Vad i hela friden är det för fel på kvaliteten på Mac Donalds??? Björn fortsätt ge kroppen det den behöver - du är ett bra bevis på vad som gäller för att klara denna otroliga ansträngning!!

#7 Oliver - 2014-05-04 12:37:10

Skönt att läsa din positiva rapport och att allt fungerar bra!

Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg