Kommentarer på Skosnörena gick upp!
Nöjd Vallentunatrio efter målgång 10 km. Lars Söderberg och Jan Andersson heter klubbkompisarna.
Alla vet att det är dubbelknut som gäller i löpartävlingar. Men inte jag. En käringknut trasslade till det hela.
Idag gick tredje och näst sista deltävlingen i Bore Cup, två varv på en något backig 5km-slinga i Vallentuna. Mitt tillstånd inför start kan beskrivas som nervöst och förvirrat; velade i kädvalet, kände inte för att värma upp och den stora frågan var om jag skulle springa över till Pressbyrån intill och köpa en stärkande kopp kaffe. Kaffet gjorde susen.
Förutsättningarna var annars rätt goda; barmark, jag hade tränat bra, haft två relativt lätta veckkor efter en 30-milavecka i Florida och nu sprungit en hel del snabba och korta intervaller på band. Äntligen skulle det bli fart på mig! Så var det tänkt men loppet började katastrofalt.
Efter 800 meter gick skosnöret upp på ena skon. Bryta, fortsätta eller stanna och knyta? Jag stannade, krånglade av mig vantarna, knöt omsorgsfullt (nu dubbelknut) och fortsatte med en tokrusning för att hinna i kapp. Det var då jag kände det- var jag inte aningen starkare än vanligt? Ruschen gjorde mig inte särskilt trött och det måste ha varit en effekt av intervallerna. Här skulle inte brytas!
-Heja Björn! Ser jättefint ut! skrek funktionärerna längs banan. Sällan har jag fått sådant stöd. Självförtroendet kom tillbaka.
På andra varvet hann jag ikapp tvåan i min egen klass M60, ettan och klubbkompisen Alex Bonn såg jag som vanligt inte röken av. Jag tog rygg på tvåan och lyckades till min häpnad spurtslå honom med två sekunder. Sluttiden blev 43.14, en minut sämre än för två år sedan och dryga minuten efter Alex. Det får jag ändå vara nöjd med, inte minst med tanke på artrosproblemen.
Vallentunas unga stjärnskott,15-årige William Måhl, spurtslår den 20 år äldre Mattias Ottestig med 1 sekund och gör milen på 38.27. Foto: Tobias Larsson
Tobas Larsson fotade massvis med löpare. Hans mycket fina bilder hittar du här:
https://picasaweb.google.com/102125830067135445685/BoreCupVallentuna20140215?authuser=0&authkey=Gv1sRgCLXV4ID78Iv1Bg&feat=directlink
Funderade en del efteråt på knuthaveriet. Var det kanske en käringknut och inte en råbandsknop jag knutit? Likförbaskat, jag glömde dubbelknuten. Vad är det då för skillnad på de olika knutarna? Denna video ger svaret:
http://www.youtube.com/watch?v=XCmMvjl03Bs
Sista Bore Cup, 7,5 km, går den 8 mars i Uppsala. Med dagens andraplats är silvret redan säkrat i sammandraget. Hur hårt jag än knyter skorna och hur många intervaller jag än springer är jag chanslös mot Alex. Suck, tur i allla fall att han tävlar för Vallentuna.
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 En löparvän... - 2014-02-15 21:01:32
Jag beundrar dig - du är liten men en stor man.
#2 Ingmarie - 2014-02-15 21:18:26
Bra jobbat! jag tror du hade varit Alex i ryggen om skosnöret varit dubbelknutet. :-)
Och härliga mål du har! Springa över Usa igen. Tufft och härligt!
#3 Helene - 2014-02-15 22:24:54
Bra kämpat och snyggt sprunget.Mycket bra arrangerat och trevliga människor som är med i Vallentuna klubben.
#4 Oliver - 2014-02-17 15:30:38
Grattis till en säkrad silvermedalj i cupen! Jag gissar att knuthaveriet gav lite extra adrenalin (löparbränsle)?
#5 Henrik - 2014-02-24 10:51:30
Väldigt bra tid! Man behöver inte ens väga in att du är 65. Gör man det så är det en fantastisk tid!
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg