Kommentarer på Löparbloggar del 4: Gammaldags moral
Lennart Klingenstierna tävlar för Vallentuna FK. Bilden är från hans blogg och sedan den togs har han kapat minuter på milen och säkert också kapat ett och annat kilo!
En löparblogg ska naturligtvis handla om löpning. Men för att den ska lyfta måste den innehålla något mera. Som moralfrågor till exempel.
Moraltanter har vi hört talas om. Moralgubbar är sällsyntare. Till den senare skaran vill jag räkna in Lennart Klingenstierna från Vallentuna, en ambitös 42-årig motionslöpare, som bloggar under http://milen-sub40.blogspot.se/ . Begrepp som rätt och fel förekommer ofta i hans blogg. Det handlar då inte bara om löpning utan även vad som passar sig utanför joggingspåret.
Nu senast skrev han om "småfuskarna", löpare som på tävlingar genar i kurvorna, springer över gräsmattor och vinner några meter.
-Jag är en ganska principfast person. Jag fuskar inte, skrev han och debatt utbröt. Efteråt var han i nästan "choktillstånd" över att så många tyckte det var ok att tänja lite på reglerna (om det nu finns några klara regler).
Tidigare har det bland annat handlat om det lämpliga med att ha reklam på bloggen och bli sponsrad med diverse löparprylar och skriva om grejerna. Senast gällde det Airia som ville att Lennart skulle provspringa denna sko, som snart lanseras. Mängder av andra blogagre fick samma erbjudande- principfaste Lennart tackade nej medan övriga svalde betet och skrev spaltmeter om skon trots att de inte ens testat den.
Heder åt en så principfast man! Jag gillar den där gammaldags (?) moralen, det lite Lutherska. Det är så lätt att bara jamsa med, vara okritisk och tycka allt är kul. Men vi som läser alla dessa okritiska bloggar- kan vi lita på vad som står i dem när folk är mer eller mindre köpta? För att balansera den här texten ska i ärlighetens namn tillfogas att Lennart och jag tävlar i samma klubb.
När jag arbetade som journalist hade jag vissa krav att följa; bland annat att vara objektiv, höra bägge parter, inte utnyttja min ställning som journalist för egen vinning etc. Privatbloggaren har i vissa avseenden en friare ställning, självklart kan han eller hon vara subjektiv, det kan öka läsvärdet. Och man kan ha hur mycket textreklam som helst och ge sjutton i alla journalistiska principer även om man inte får skriva vad som helst. Risken är dock att trovärdigheten blir låg. Därför kan det vara klokt av privatbloggaren att ändå försöka följa några journalistiska principer. Det gör Lennart även om han kanske inte är medveten om det.
En av journalisternas yrkesregler lyder:
Använd inte din ställning som journalist, eller presskortet, till att utöva påtryckning för egen eller andras vinning eller till att skaffa privata förmåner.
Jag tänker på denna regel när jag läser Maratonbloggen på SvD, en blogg jag tidigare recenserat. Bloggen skrivs av SvD-journalisten Petra Månström, som inom kort kommer ut med en löparbok. Hon har den senaste tiden skrivit några gånger om boken på bloggen och lagt ut en länk till förlaget där den kan beställas. Att på detta sätt utnyttja tidningen för egen snöd vinning kan ifrågasättas. Samma om det inte strider mot pressens självpåtagna spelregler. Vad tycker du?
Hur som helst, det glädjer mig att det fortfarande finns bloggare med integritet. Dom blir visserligen allt färre men Lennart verkar vara av segt virke. Han bloggar dessutom flitigt, skriver bra svenska och är lite småfinurlig. Hade bloggen layoutmässigt varit snyggare, haft fler bilder etc, ja då hade jag gett högsta betyg, sex joggingskor. Nu blir det:
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 Lennart - 2014-01-07 23:08:02
Oj! Tack Björn!
Jag har inte tänkt på att jag följde/har följt en journalistisk princip.
Jag har också medvetet ställt mig i "andra ringhörnan" ett par gånger (med syfte att balansera upp diskussionen) när jag har känt att det väger över för mycket åt ett håll.
#2 Fredrik - 2014-01-08 08:25:42
Fast vad tycker en hederlig moralgubbe om att en kompis från samma klubb dunkar honom i ryggen på detta sätt? ;-)
#3 Henke - 2014-01-08 08:28:10
Gillar också Lennarts blogg. Den känns befriande på något sätt, nu när internet blivit ett forum för vem som helst att sprida åsikter och "sanningar". Personer som aldrig någonsin skulle få jobb på en tidning eller ens få in en debattartikel, kan nu kalla sig experter och ge andra "coachning" och "fakta", trots avsaknad av utbildning och erfarenhet. Internet är genvägsmänniskornas bästa vän.
#4 Oliver - 2014-01-08 11:43:48
I fallet med Maratonbloggen tänker jag att det snarare är tidningens trovärdighet som står på spel när man ger bloggaren fritt spelrum att agera för egen vinning.
Att en helt fristående blogg fungerar som anslagstavla för varor och tjänster har jag dock ingen annan synpunkt på än att den snarare avskräcker än lockar mig till läsning. Samtidigt har jag förstått att där är vi människor olika och att många läsare lockas av lite blingbling i marginalerna.
Vad Lennarts blogg beträffar så ska den bli trevlig att bekanta sig med (kände inte till den förut). Trodde väl annars att frågor om etik och moral var förbehållna oss gubbar och kärringar på väg mot ättestupan.
Fast det här med genvägar är knepigt. Det är förstås ingen princip jag skulle fästa på kylskåpsdörren, men ibland är frestelsen att runda ett hörn näst intill oemotståndlig.
#5 Hans-Åke Danielsson - 2014-01-08 22:29:22
Jag klarar inte att läsa Petra Månströms blogg, men om det du hävdar beträffande denna, så bör SvD för sin egen trovärdighet ta sig en ordentlig funderare kring hennes uppdrag för tidningen.
#6 Magnus - 2014-01-10 21:24:16
Jag är också av den åsikten att man ska kunna lita på vad en bloggare säger, och väljer kategoriskt bort de som har "samarbeten" eller recenserar produkter de fått från företag, helt enkelt för att det förstör trovärdigheten. Men ofta är dessa bloggare ändå ganska trista personligheter och tillför inget direkt så det är sak samma.
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg