Kommentarer på Skumtomtar rena raketbränslet!
Rätt val bland godisskålarna! Skumtomtar har ännu inte blivit dopingklassade men det är en tidsfråga innan WADA förbjuder preparatet. Låter man en skumtomte smälta i munnen varar den i 8-9 km innan påfyllning krävs. Bilden från Ulla Lembkes baklucka vid depåstopp 1 i Söberg, Sollentuna.
Cola, kaffe, buljong, russin, bananer, chips och bullar är bra löparmat. Till listan kan nu läggas skumtomtar- rena raketbränslet för trötta ultraben!
-Ta nu inte för många skumtomtar, förmanade hustrun mig innan jag i ottan stack iväg på Årets Sista Långpass, ett 60 km långt gemensamhetslöp signerat paret Ulla & Peter Lembke.
Lite vild och busig tog jag fyra skumtomtar ur Ullas godisskålar vid första depåstoppet. Jag hade då legat i "snabbaste" gruppen som skulle hålla ett tempo på 6,15. Jag är novis på ultralöpning och tyckte därför att en sådan fart kändes ganska långsam. Jag märkte direkt hur tomtarna i magen protesterade och krävde ett lite högre tempo för att det skulle råda fortsatt julefrid. Men tomtarna fick lugna sig. Jag hängde istället på en liten utbrytargrupp på fyra ultrarävar, som malde på i sitt vägvinnande tempo.
Gulgrönt är tydligen årets modefärg bland löpare som vill synas.
Josef, Jesusbarnet och de vise männen. Vi är hungriga! Kö av löpare på Max i Barkarby. Klicka på bilderna för större storlek!
Vi i utbrytargruppen var först till Max i Barkarby men buffelhjorden var oss hack i häl och snart var restaurangen fullsatt med trötta, svettiga och hungriga löpare- kanske inte ställets favoritgäster. Men ingen gulklädd sågs göra ett tröjbyte ute bland borden (Peter Lembke hade innan vi startade uppmanat oss att eventuella ombyten måste ske på toaletten eftersom gäster ifjol klagat).
Det var efter 40 km, vid sista depåstoppet i Hässelby, det började hända grejer. Tre nya skumtomtar grävdes fram ur Ullas askar i bakluckan på Toyotan (jag tog väl inte för många nu och berövade övriga löpare lite tomteglädje?). Första tomten las på tungan för att smälta, snart kom krafterna åter och jag kunde höja tempot från 6.15 till cirka 5 min per kilomter. Inget ylande hördes från ultrarävarna bakom, som verkade hålla sitt tempo. Det var visserligen ingen tävling men skulle jag klara att hålla mitt tempo de återstående två milen in till Slussen?
Jodå, det kändes lätt idag trots motvinden och regnet sista biten och jag gav en tacksamhetens klapp på tomtemagen och la efter 8 km in en ny skumtomte på tungan, det var så länge en tomte varade i munnen. Jag hade bränsle hela vägen in mot mål och började nu känna mig segerviss. Men mitt på Norr Mälarstrand fick tomtarna skrämselhicka- två snabba ultrarävar hade hunnit upp mig! Hade de också tankat raketbränslet? Rävarna presenterade sig som Johan och Tobias men det var snälla rävar. De satte inte tänderna i detta lättfångade byte, ett snart 66-årigt skadeskjutet vilt, utan gav mig allt stöd jag behövde de sista kilometrarna in mot mål. Vi kunde hålla riktigt hyggligt tempo kanske det högsta jag höll denna dag.
För första gången under alla mina Årets Sista Långpass nådde jag Slussen innan det blivit kolmörkt. Klockan på Katarinahissen visade 15.07 och min gps talade om att jag varit ute 6 timmar och 39 minuter, avverkat 59,5 km och hållit en snitthastighet på 8,9 km/tim, inräknat alla stopp. Då kände jag mig inte det minsta skadeskjuten och började yla- av glädje!
Äntligen i mål. Johan, Tobias och jag har nått Slussen efter cirka sex mils löpning.
Klockan är 08.30 och 150 (!) löpare har samlats på Slussens t-banestation för att springa en runda på 6 mil. Gissningsvis klarade hälften av löparna detta. På bilden syns i mitten Daniel Becker (i gul tröja), flanakerad av Peter Lembke och Peter Nilsson längs till höger, alla var farthållare.
Vi ses väl på Nyårsloppet i Vallentuna den 31 december? Här info om loppet: http://www.nyarsloppet.nu/
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 Mats D - 2013-12-28 21:58:10
"Jag är ingen ultralöpare" ? Springer man Coast to Coast, är man sprinter då? Gott Nytt År och lycka till på 4:de resan 2014!
#2 Björn - 2013-12-29 10:30:44
Ja, det lät ju lite tokigt. Fast jag känner mig inte som någon ultralöpare, jag har aldrig tävlat på ultradistanserna. Det är maror och halvmaror som är mina distanser.
#3 Annica - 2014-01-02 10:36:30
Vi, till skillnad från andra arrangörer jag skulle kunna nämna, tar i när vi kalkylerar. Ulla kommer att få äta skumtomtar till Påsk bara för att alla bara tog ett par stycken vardera. Underbara ultralöpare, så hänsynsfulla och tänker på sin nästa. Du anar inte så goa ni är :-)
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg