Kommentarer på Löparbloggar del 3: Självhävdelse
Petra Månström under Nyårsloppet i Vallentuna. Hennes blogg kretsar mycket kring henne själv, prylar, mat, relationer, hur en löpare ska klä sig. Foto: Björn Suneson
Hur högt måste man skrika och hur mycket måste man lämna ut sig själv för att höras och synas i mediebruset? Mycket, tänker jag när jag läser ett antal löparbloggar.
Petra Månström på Svenska Dagbladet har haft Maratonbloggen http://blog.svd.se/maratonbloggen/ i snart fyra år. Hon är en av Sveriges mest kända och flitigaste bloggare inom sitt gebit. ”Jag persar alltid dagen efter ett bra ligg”, löd rubriken på hennes senaste inlägg. Och mottot är: hellre snabb än snygg (tidigare var det hellre snygg än snabb).
Är hon seriös? Ja, det mesta hon skriver är seriöst och hon är en inspirationskälla för många motionärer. Hennes blogg har kvalitéer men också bottennapp. Det finns något desperat över hennes bloggande: se på mig, jag finns, jag duger, jag kan, jag är snygg etc. Månström är kvinnan med hög svansföring- kaxig skulle några säga, andra fåfäng och egotrippad. Det går knappt en dag utan att vi får se en eller flera bilder på henne. Ibland får jag intrycket att det är hon själv eller kompisarna som är det viktiga, inte själva ämnet.
Tyvärr är hon inte ensam om dessa manér. Epitet kaxig, ja rent av stöddig, passar också in på Andreas Falk, som bloggar på svenska Runners World http://www.runnersworld.se/blogs/andreasfalk/index.htm . Han är en mycket duktig ultralöpare, fast kanske inte fullt så duktig som han själv tycks tro. Hur eliten tränar och resonerar borde vara intressant läsning men bloggen är platt, ja illa skriven. Dessutom innehåller den textreklam, något Maratonbloggen ibland också lider av. Tidningar måste hålla sig till de journalistiska principerna, annars förlorar de i trovärdighet. Ibland undrar jag om ingen i tidningsledningen läser vad bloggarna skriver. Eller handlar det bara om att få så många klick som möjligt för att glädja annonsörerna och rädda tidningarnas ekonomi?
Gnälligt? Ja, men man ska ställa mycket högre krav på tidningsbloggarna än på vanliga privata bloggar. Maratonbloggen kunde ha fått högsta betyg, sex löparskor. Nu blir det:
Andreas Falks blogg får betyget:
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 Lennart - 2013-11-09 10:30:13
Hej Björn!
Vill först säga att jag respekterar Petra och hennes blogg. Även fast jag inte läser den så ofta, Det är också kul att hon har gjort så mycket för löpningen. Jag känner inte henne men hon är troligtvis en jättefin person.
Dock hände det en sak på hennes blogg efter det senaste Nyårsloppet i anslutning till bilden i ditt inlägg. Petra lånade bilden till sin blogg gjorde en liten sak av killen som springer bakom eftersom han också låg bakom henne på en annan bild.
Jag känner honom (en fd Vallentunakille) och jag tyckte det kändes lite olustigt när hon kallade honom för "stalker" och jag upplevde att hon gjorde sig lustig på hans bekostnad. Det kändes som att hon vill lyfta fram sig själv på bekostand av killen som spriger bakom. Det kändes lite sådär faktiskt. Olustigt. Det hade hon inte behövt att göra.
Killen bakom såg Petras inlägg och tog det hela bra. Han räddade också upp situationen genom att skoja lite i kommentarsfältet. Han var bra, och jag tycker inte någon ska behöva ta sådant.
Hon är säkert en insperationskälla för många och har gjort mycket bra, men just den incidenten kändes inte bra.
#2 Lennart - 2013-11-09 10:37:39
Kan tillägga också att jag precis som du inte representerar någon annan än mig själv.
#3 lelle - 2013-11-09 10:43:35
Det gäller bara att vara snygg...gäsp...
#4 Henriko - 2013-11-09 11:27:24
Det här är väl internet i ett nötskal. Vem som helst kan kalla sig expert på löpträning, eller hävda att man är en bra löpare själv. Det är bara att starta en sajt och börja blogga. Nybörjare som inte är så insatta litar nog på dessa bluffmänniskor - ett tag.
Ett annat "problem" jag märkt tex på jogg.se, är att det nästan blivit lite fult att vara bra. Alla ska räknas som bra oavsett resultat. Om man gör halvmaran på 1.55 med två pass i veckan och röker är man lika proffsig som en löpare som gör 1.15 med sju pass i veckan.
Internet har skapat en slags duka-varandra-i-ryggen-stämning. Man behöver inte träna hårt för att bli bra. Alla är bra ändå på sitt sätt.
#5 Anders - 2013-11-09 13:25:41
Kul Björn att du reagerat på samma sätt som jag angående de två bloggarna du nämner. Petras blogg är rätt mycket trams och Andres är mer som en Facebook uppdatering (det här har jag gjort)
#6 Helene - 2013-11-10 08:55:55
Så sant
#7 Henriko - 2013-11-10 12:35:48
Varför är det så få riktiga löpare som har intressanta bloggar? Du och Pantern är lite unika och roliga att följa, men i övrigt skulle jag hellre se landslagslöpare blogga på Runners World än någon som gör 1.20 på halvmaran och hellre se tränare utbildade via Svenska Friidrottsförbundet än någon "Running Coach" som gått några helger på någon PT-skola.
Är det så att riktiga löpare/ tränare lägger sin tid på träning istället för blogg? De låter resultaten tala för sig själva?
Vill man bli bra i löpning går man såklart med i en klubb, inte läser tips på nätet.
#8 Johan Wallerstein - 2014-01-02 10:57:29
Henriko skriver:
"Varför är det så få riktiga löpare som har intressanta bloggar? "
Om den är intressant låter jag vara osagt men jag har tävlat närmare 20 gånger i landslaget.
http://jwallerstein.blogspot.se/
#9 Johan Wallerstein - 2014-01-02 11:04:07
När jag läser Björn Sunessons blogg har den ju precis samma approach som Petras. Du vill framhäva dig själv lika mycket som hon. Du skriver bland annat: "Tillhör sedan flera år de snabbaste i Sverige i min åldersklass på maraton och halvmaraton."
Du visar diagram på hur mycket du tränar och vill framhäva hur duktig du är.
En blogg har man för att synas, punkt slut.
Såga gärna på den gren...
Bästa löparhälsningar
Johan Wallerstein
#10 Camilla - 2014-01-02 14:42:52
Oj, herrejösses. Jag kan inte mer än beklaga att du är så trångsynt som du är. Vid din ålder borde du kommit till en större insikt. Löpning är för alla och alla är vi inspiratörer för andra.
#11 Björn - 2014-01-02 20:45:30
Johan: absolut, jag är till och med mer egotrippad än Petra! Men min blogg är rent privat, går inte i någon dagstidning och jag är inte anställd som journalist och behöver därför inte följa några journalistiska spelregler. Det var egentligen det kritiken gick ut på, inte att vara taskig.
Camilla: Visst är Petra en inspirationskälla (och det skrev jag ju också).
Keep on running!
#12 Sophia - 2014-01-03 08:49:06
Trist Björn att din avundsjuka spelar in. Att kränka andra är lågt och du tappar många läsare. Petra inspirerar viss
À och du andra. Det finns mycket jag tycker om din blogg son jag håller för mig själv av respekt för dig. Men vi vet ju att svenskar är bättre på att klaga än ge varann beröm.
#13 Lina - 2014-01-03 08:51:11
Varför blir vi alltid hatade när vi är stolta för något? Om jag vinner en tävling och är glad, får jag inte skriva det då på min egen blogg? Bara om det går dåligt? Fy faan säger jag!
#14 Johan Wallerstein - 2014-01-03 20:29:39
Tack för comments Björn uppskattas.
Jag gör till skillnad från dig 0% skillnad mot en blogg i en stor tidning som NY Times, Al Jazeera eller Calcuttas Allehanda eller mot en privat blogg som din eller min. En åsikt är en åsikt alla lika mycket värda att lyssna på. Obamas åsikter är inte på något sätt viktigare än mina.
Journalistiska spelregler bör alla bloggar följa. När jag läser din blogg gör du så, Petra gör det lika mycket, så jag förstår inte varför du kritiserar dig själv.
Håller däremot inte med Sophia om att du kränker Petra, men du sticker henne med spikskorna på ett ohövligt och ogenomtänkt vis. Det är din fulla rätt att göra så, fortsätt gärna men räkna med att jag fortsätter sticka tillbaka så här.
För kritiken mot Petras blogg från dig och andra s k "seriösa" löpare bygger på er tro att det är antal mil, kilometertider på intervaller som definierar vad som är seriöst eller oseriöst. Du och Petra motionärer på samma nivå. En motionär är en motionär och alla är lika. Det är larvigt att som du gör antyda att en viss motionärsträningsfilosofi, (eller elitträningsfilosofi för den delen) är bättre eller finare än nån annan. Jag om nån har snackat löpträningsfilosofi. Jag ljuger inte om jag säger att jag talat med långt över 1000 löpare, från Mo Farah till Skalle-Per i Karlstad om hur de tränar. Den enda lärdomen jag gjort är att alla människor tränar olika och ingen tränar mer rätt än nån annan. Man tränar som man tränar. Ultra tycks passa dig. Så träna det. Enligt mig är det en filosofi och inte en idrott så därför bör du byta namn på din blogg till Keep on thinking.
Själv tränar jag inte en droppe och är en lycklig(are) människa på grund av det. Rekommenderar ingen att göra som jag för det är 100% omöjligt att följa i mina fotspår.
Till sist, en grej som DU uppenbart missat är när du skriver att Petra verkar missat ämnet. Det har hon inte, men du förstår inte hennes ämne så där får jag ge dig bakläxa. Läs på och läs om.
Till allra sist, tack för att du läst enda hit.
#15 Johan Wallerstein - 2014-01-03 20:32:05
...ända hit...
(ber så hemskt mycket om ursäkt Hans Månsson)
#16 Magnus - 2014-01-03 22:23:38
Petras blogg läste jag i en vecka sen stod jag inte ut längre. Bekräftelsebehov 5.0. Selfies stup i kvarten. Hej hopp.
#17 Tompa - 2014-01-05 17:05:33
Tycker man ska undvika "du ska inte tro att du är något"- påhoppen. I det här fallet blir det verkligen att kasta sten i glashus.
Om det är något denna blogg luktar så är det bekräftelsebehov- inget fel med det men bristen på självinsikt stör.
#18 Björn - 2014-01-05 22:49:21
Johan: Utveckla gärna det där med att ultralöpning är en "filosofi" och inte "idrott". Skriv gärna långt, jag är idel öra!
#19 Björn - 2014-01-08 20:56:09
Så här svarade Johan W mig på sin blogg (kortversionen):
När jag hör Rune Larsson tala om sin passion för superlångsam och väldigt lång löpning utan tävlingsmoment är det inte idrottsmannens passion jag hör, utan en man som talar om njutningen av att få röra kroppen. En man som hela tiden betonar livets och karaktärens enhet, en sund själ måste ha en sund kropp. Jag har också varit en sån predikant en gång i tiden men nu är det slutpredikat om det ämnet.
Vidare, intervjuer med riktiga ultralöpare, såna som tävlar på SM i 100 km medger också att tiden inte är särskilt viktigt utan det handlar om att fullfölja loppet.
Ultra är därför en livsstil, filosofi eller rent av en religion. Gränsen mellan långdistans och ultra är inte självklar och jag kan medge att även långdistans emellanåt har drag av livsstil och religion snarare än idrott.
#20 sonaydv - 2017-12-25 13:35:18
how to open saved passwords in microsoft edge doesn't need you to change your phone's operating system to run effectively.
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg