Kommentarer på En katt bland hermelinerna
Långa distanser på asfalt är min melodi. Så nog var jag en katt bland hermelinerna på terräng SM i Falun. Klicka på bilden för att läsa resultaten!
Skulle en långtradare van vid asfalt ha någon chans i sandbackarna på terräng SM i Falun? Nej, naturligtvis inte. Men det var förbaskat roligt att pröva något nytt.
Samma "dumhet" som för 13 år sedan upprepades idag- jag sprang ett terräng SM för veteraner. Då var platsen Borlänge och distansen 8 km, jag kom näst sist bland 20 löpare i M50. Nu var distansen bara 4 km och jag blev sexa bland 10 löpare i M65, ett fall framåt.
Nog är det underbart att ställa upp i lopp där man inte känner någon press? Normalt är jag en lugn person men i tävlingssammanhang en orolig figur. Så deltagandet tillsammans med en massa snabba seniga gubbs i terrräng SM kändes snarare rogivande. Här visste jag från början att jag var chanslös; distansen var fel (för kort), underlaget var fel (sand och gräs) och bananprofilen var fel ( nästan bara backar).
Jag hade alltså inget att frukta men skulle ändå göra mitt bästa. Så jag öppnade första varvet lugnt. Det skulle visa sig vara rätt taktik för jag plockade en del löpare mot slutet. Och för första gången någonsin lyckades jag spurtslå en löpare i min egen ålderklass. Det lever jag hela året på . . .
Efteråt kom jag i samspråk med ettan och trean i min klass, Lasse Svidén från Hammarby Friidrott respektive Åke Palmqvist från IK Akele.
-Hur ska jag träna för att slå er på den här distansen? frågade jag oblygt.
- Du måste träna intervaller, både korta och långa samt backar, svarade de.
En annan sak jag lärde mig av elitlöparna i det "riktiga" terräng SM är att jag måste ge allt, ta ut mig fullständigt. Nog är den här bilden ganska talande:
Lars Södergård (liggande) från Vallentuna FK ledde första varvet men slutade femma. Kanske öppnade han för friskt? Lars har i år haft en fantastisk säsong med bl a en fjärdeplats i Lidingöloppet där han blev bäste svensk. På söndag springer han 12 km, sex varv, på den tuffa banan i Falun.
Min klubbkompis Arne Lekström, M70, fick ta emot en välförtjänt bronspeng från Jenny Kallur.
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 Helene - 2013-10-30 12:46:13
Tack Björn för att du skriver så bra,spännande,roligt och enkelt.Jag gillar din blogg.Keep on running
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg