Kommentarer på Dag 4 Nej tack till vandrarhem
För det här rummet på STF-vandrarhemmet Malmgården i Strängnäs betalade jag 395 kronor. Billigt? Ja, men inte prisvärt.
Har inte vandrarhemmen börjat spela ut sin roll? Det billiga boendet är knappt prisvärt jämfört med vanliga hotell, är min erfarenhet.
Jag har varit medlem i Svenska Turistföreningen, STF, i många år och bott på massor av vandrarhem. I början var det mest för att det var billigt. Men med stigande ålder har man blivit mer bekväm och priset är inte längre lika viktigt. För mig som löpare vill jag bo bekvämt efter en hel dag ute på vägarna och då duger inte riktigt vandrarhemmen.
I semestertider tvingas många hotell ha rea på rumspriserna för att inte stå tomma. Och det är i den jämförelsen vandrarhemmen framstår som dyra. På fina hotellet i stan får du dusch och toa på rummet, platt tv med mängder av kanaler, frukost, stort rum med en bäddad säng, hiss, fungerande internet och kanske gym, bastu och pool och du slipper städa vid avresa. På vandrarhemmet får du i regel inget av det här såvida du inte betalar extra, ända blir standarden låg.
Jag tänkte på det här idag när jag efter en lång och hård dag checkade in på STF-vandrarhemmet Malmgården utanför Strängnäs. Med vandrarhemsmått mätt är det här ändå ett hyggligt vandrarhem. Men de 395 kronorna inklusive lakan jag betalade som STF-medlem var inte värt priset jämfört med de 595 kronor jag betalade på t ex på Best Western i Västerås och 550 på Bålsta Gästgiveri. Dåligt internet i ett gemensamhetskök bjöd man på, inte på rummet, jag fick dela dusch och toa, rummet var så litet att joggingvagnen inte fick plats där eller i korridoren, jag fick bädda min säng och tv fick jag dela med andra. Nä, vandrarhem är som sommarstugor, mina tvättade kläder blev aldrig torra.
Lunch på Pizzeria Bamse i Torshälla. Här börjar jag tvivla på om jag ska nå dagens etappmål. Drygt fyra mils löpning återstår till Strängnäs.
Idag hade jag den tuffaste löpdagen av alla under min Mälartour. Det regnade halva dagen, jag blev myggbiten och mot slutet satte motvinden och backarna in. Men det gick, jag måste ha blivit dunderladdad på pizzeria Bamse i Torshälla. Krafterna kom och gick under dagen men jag sprang i stort sett hela tiden och jag var inte slut efter totalt 67 km löpning.
Tyvärr väntar även imorgon ett vandrarhem, de riktiga hotellen i Södertälje hade inte rea. Och ena bakdäcket på kärran är på väg att paja. Ska jag klara hela vägen hem?
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg