Äntligen! Idag friskförklarade sjukgymnasten mig.
-Jag skulle kunna sätta en stämpel i rumpan på dig att du är frisk. Nästan i alla fall, skrattade Sussi Dieng Nylander på Friskispraktiken.
Jag har gått hos henne sedan i januari efter att ha fått diagnosen artros i vänster knä. Skadan blev akut i samband med Huntsville Marathon i Utah den 29 september ifjol. Jag hann springa fem minuter i denna nerförsmara innan det blev tvärstopp. Efter det har jag haltat på, haft diverse löpstopp, åkt skidor, tränat på gym och är nu nästan uppe i de träningsvolymer jag hade innan skadan (de två senaste månaderna har jag legat på cirka tio mil i veckan och under Tyskland/Danmark-löpet på en bit över 20).
Artrosen blir jag inte kvitt och gymbesöken lär fortsätta många månader till, kanske i åratal. Det senare sörjer jag dock inte, det är någorlunda kul på gym, tar heller ingen större tid eftersom jag springer dit. Nu handlar det om att öka muskelmassan i vänster lår. Helt kvitt haltandet blir jag kanske inte- jag har aldrig sprungit snyggt och för utomstående har det sett värre ut än vad det är.
Tävlandet har legat nere men nu kommer jag försiktigt börja med tempoträning och backlöp (bara uppför) för att förhoppningsvis under sensommaren eller hösten stå på startlinjen i någon halv- och helmara. Och så kan jag börja blicka framåt till nästa coast to coast våren 2014.
Keep on running!
#1 Redaktören - 2013-06-19 13:48:53
Man blir glad av glädje, särskilt när den är kopplad till rörelse. Man blir glad när kroppen håller och inte sätter emot, när man så gärna vill röra sig i löparskorna framåt. Jag håller tummarna för att ditt coast to coast 2014 blir av och blir en riktig framgång. /A..
#2 Helene - 2013-06-20 16:18:36
Keep on running
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg