Äventyret är över. Men att nu ta paus och leva på gamla meriter vore förödande. Nej, nu gäller det att fortsätta som tidigare. Keep on running med andra ord.
Jag känner flera löpare som är helt tomma efter urladningar typ coast to coast eller andra extraordinära kraftansträngingar. Några drabbas av depressioner, andra lägger mer eller mindre av och lever på gamla meriter. Det här är inget man talar högt om. Tvärtom, man försöker hålla skenet uppe men sjunker allt djupare och djupare.
Jag har haft turen att aldrig ha drabbats av nedstämdhet efter mina coast to coast. Knepet har varit att fortsätta med löpningen som vanligt och återgå till alla gamla rutiner. Fungerade de tidigare så varför skulle de inte göra det idag?
Tyskland-Danmark-löpet var ingen jättegrej. Totalt blev det 511 km. Räknar man bort dag 1 och sista dagen, dag 13, som var extremt korta blir dagssnittet 43 km. Det kan jämföras med 52-53 km under samtliga coast to coast. Skulle jag klara en mil till? Ja, antagligen. Nu var vi ute 6-8 timmar per dag, betydligt kortare tid än i USA där löpdagarna sällan blev koratre än 8 timmar. I USA tog jag längre pauser, slumrade ibland till på restaurangerna och kunde sova i skuggan under ett trä. Bättre återhämtning med andra ord.
Att springa ensam jämfört med att vara två är en jätteskillnad, både på gott och ont. Jan och jag var väldigt samstämmiga, hade trevligt och inga konflikter uppstod. Ändå tror jag att löpningen gått ännu lättare om jag varit ensam. Jag är ensamvargen, känner mig lite jagad av att ha någon framför eller bakom mig. Springer du ensam springer du också i exakt rätt tempo, tar pauser när du verkligen behöver vila, stannar och tittar på saker som just du är intresserad av etc etc. Men det här är naturligtvis väldigt individuellt.
Återgå till gamla rutiner ja. Idag sprang jag till gymmet och körde mitt benstärkarprogram. Imorgon träffar jag sjukgymnasten. Vågar jag berätta för henne att jag sprungit 50-mil de senaste två veckorna?
Keep on running!
#1 Helene - 2013-06-18 17:15:07
Runrundan nästa?
#2 Björn - 2013-06-18 18:36:16
Hej Helene! Nej, men jag ska vara funktionär på Runrundan.
#3 Axel - 2013-06-18 20:27:15
Kul att det gick så bra.
Jag har läst en del om artros och den kanske kan lindras om man äter en antiinflammatorisk kost.
En sån kan vara LCHF med frikostigt med Omega-3 (fet fisk). Kolhydrater och Omega-6 är inflammatoriska. Testar det just nu och det fungerar bra när jag inte kör hårt (intervaller). På några veckor har jag fått spänstigare hud, lugnare mage, och jag kan nästan svära på att sårläkningen går lite lite fortare. Tidigare åt jag 60 energiprocent kolhydrater, nu äter jag istället över 60% fett.
#4 Arnold - 2013-06-18 23:11:24
visst vågar du säga till sjukgymnasten om löpet - du känner din kropp bäst efter alla löpmil - klart man skall lyssna på sin kropp men om inga skador skett så. annars är det inte dumt att ta på knäskydd på artrosknät som "fångar" upp en hel del energie/stötar. Rehabträning är ändå viktigt med styrke-, koordinations- och balansträning. lycka till tuffe Björn - och för den delen även din bror - fantastiskt att klara det vid 71-årsåldern - hatten av
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg