Ejer Bavnehöj brukar räknas som Danmarks högsta berg. Jan ger sig i kast med backarna och mjölksyran sprutar i vaderna.
Glöm att Danmark är platt. Idag gav vi oss i kast med Danmarks svar på Mount Everest- Ejer Bavnehöj. Vi vann över berget och de andra topparna i området.
Nej, det är inte Himmelbjerget som är Danmarks högsta berg men det mest kända. I skolan lärde vi oss att högst är Ejer Bavnehöj. Fast det där är inte riktigt sant, det beror lite på hur man räknar.
Idag sprang vi till Skanderborg, 51 km vilket blev vår längssta dagsetapp på touren. Kommunen har tre toppar som alla kämpar om att vara högst i Danmark men skillnanden är hårfin, några ynka centimetrar skiljer Bavnehöj från konkurrenterna Yding Skovhöj och Möllehöj. Den senare toppen har den "högsta naturliga jordpunkten" (170,86 meter). De andra har gravar och annat av mänsklig hand tillverkat på sina toppar varför de då blir något lägre.
Nåväl, backarna kändes men var inte omöjliga. Idag var både Jan och jag starka och vi fick extra kraft av medvinden. De jobbigaste backarna fanns faktiskt inte i Skanderborg utan i fjordstäder som Vejle, Kolding och Horsens. Först möts du av enorma nerförsbackar och när du passerat stan lika branta uppförsbackar (där tvingas Jan ta av sig rullskridskorna och i nerförsbackarna blir det till att hålla i vagnen).
Dagens löpning är över. Vi tar tåget från Skanderborg tillbaka till hotellet i Horsens, min första "Steve" med tåg.
Antag att du kommer till en stad och hotellen är fullbelagda på grund av att det pågår en stor musikfestival. Det är ett par mil till nästa stad men du orkar inte springa dit. Vad göra?
Precis den situationen hamnade vi idag. I Skanderborg var de två hotellen fullbelagda, den stora årliga handikappfestivalen pågick där. Då tog vi tåget till Horsens, som vi passerat några timmar tidigare och där fanns det lediga rum. Det var Jan som kom på idén, han är fena på logistik.
Keep on running!
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg