På onsdagskvällen nås jag av nyheten att Steve Knowlton förts till läkare. Han har drabbats av svår uttorkning.
Läkaren i Eureka, Nevada, lyckades dock inte hålla kvar patienten. Steve är fast besluten att fortsätta sitt försök att slå "världsrekordet" i hastighetslöpning över den amerikanska kontinenten.
Steve tar nu en oerhört stor risk. Svår uttorkning i kombination med brist på elektrolyter är ett livsfarligt tillstånd och inget som botas vid ett snabbt läkarbesök. Han lider sedan tidigare av Chroons sjukdom (tarmsjukdom) som nu gjort sig påmind igen. Dessutom har hans benmuskler svullnat upp och han har också problem med skavsår på fötterna och kraschade naglar.
Jag hade från början starka tvivel om att han skulle lyckas. Projektet var vansinnigt från början till slut. Steve är 48 år, i och för sig en duktig motionär, men det krävs mycket mera för att kunna springa i snitt 11 mil (!) under 45 dagar i följd. Steve har varit ute 11 dagar och han ligger långt efter. Eftersläpningen är 32 kilometer per dag, omöjligt att ta igen.
Hela historien är bara sorglig. När Steve får frågan varför han gör detta försök svarar han:
-Why not?
Vad lär man sig av detta? Jo, att det inte är så dumt att lyssna på sin kropp. Farligt med fanatism och tron på att gud skall hjälpa i alla sammanhang.
Normalt slutar jag alla inlägg med "keep on running". Nu får det bli:
Stop running!
#1 Axel - 2013-05-29 22:45:47
Antagligen hade det fungerat bättre med att gå i 20 timmar och sova i 4. Fast då hade han inte sprungit förstås.
Tycker synd om honom. Han måste bryta innan han får några men.
#2 lelle - 2013-05-30 08:33:39
Att bli bäst i allt, är det enda som räknas, verkar det som? På tal om gud, så räknar ju han omvänt! - Run4Fun ;).
#3 Sven - 2013-05-30 10:34:25
Det här är väl baksidan av att berätta för alla att man skall göra en sådan grej. Vid medgång får man extra kraft att fortsätta, men när det går åt pipan känns det extremt jobbigt att bryta.
När jag läser sådant här blir jag ganska nöjd med att hålla min egen lilla träning för mig själv. Bara njuta av de pass jag genomför och slippa fåna mig över missade pass.
#4 Helene - 2013-05-30 20:36:58
Att vara bäst i allt verkar vara det enda som räknas,hela tiden prestera för att ligga på topp,konstig värd vi lever i.Keep on running
#5 Jan Suneson - 2013-05-31 00:19:50
I morgon klockan 9 startar Björn och jag vår generalrepetition inför Danmarkäventyret. Turen går till Forsbacka som ligger cirka 20 km från Gävle. Efter lunch på det anrika värdshuset bär det hemåt i motvind.
Om inte vädret stabiliserar sig över kontinenten kommer vi att få motvind genom hela Danmark. Danmark är ett vindkraftsland och ett ?backeland?. Vi kommer att få det tufft men det kan ju inte jämföras med Steves Golgata springning.
#6 Björn - 2013-05-31 17:29:09
Axel, det är inget krav att man måste springa för att slå världsrekordet. Däremot måste det ske till fots (utan rolerblades etc) och dessutom måste det kunna dokumenteras av oberoende människor, det senare kan Steve också få problem med.
Sven: Ja,det sätter press på en när man talar om vad man tänker göra, både på gott och ont. För läsarna gäller det att läsa mellan raderna eftersom bloggare ofta mörkar misslyckanden och överdriver framgångar.
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg