Påfyllning. Vid Bellmanskällan i Mälarhöjden fyllde vi på våra vattenflaskor. Nuvarande brunnsbyggnad är uppförd 1928. Medaljongen är gjuten efter ett gipsporträtt, som Johan Tobias Sergel signerade 1797.
Det blir inget Stockholm Marathon i år. Skönt, är inte ens anmäld. Däremot springer mina två äldsta barn, Nils och Erik.
Erik, som siktar på personbästa och en tid under fyra timmar, gjorde på söndagen tillsammans med mig sista långpasset. Gossen verkar i bra form och skulle nog slå pappa. En sådan nesa vill man ju inte utsätta sig för . . .
Nej, skämt åsido, jag är i för dålig form även om jag kanske skulle kunna fullfölja. Siktet är därför inställt på att i höst springa ett maratonlopp och då gärna utomlands. Jag vill inte bryta en drygt 30-årig svit med minst en mara per år. I ärlighetens namn är heller inte Stockholm Marathon min favorit även om det blivit totalt tolv lopp med två på 2.53 och senast 2011 på 3.12, den bästa tiden om man tar hänsyn till åldersfaktorn. Sämsta tiden i Stockholm är 3.23.
Idag blev det 21 km ner till simhallen i Fittja där vi badade bastu. Otroligt billigt inträde, bara 60 kronor för oss båda. En kilometer innan badet slank vi in på Max varför sista kilometern blev den tyngsta.
--
Hur går det för Steve Knowlton, som försöker slå "världsrekordet" i coast to coast? Svar: sådär. Chanserna är inte ute men veckan har varit oerhört tuff för Steve med mycket bergsklättring och nu ökenlöpning nattetid i Nevada. För att slå världsrekordet måste han snitta på 70 miles (112 km/dag) men efter första veckan ligger han "bara" på 50 miles. Terrängen har nu blivit lättare men om en vecka dyker bergiga Utah upp.
http://stevesrun.blogspot.se/2013
http://www.facebook.com/#!/stevedknowlton?fref=ts
Bättre går det för långlöparna Carina Borén och Kristina Paltén. De springer från Turkiet till Finland och är nu i Litauen. Jag är övertygad om att de kommer att nå målet, Steve tror jag dessvärre får det mycket svårt. I senaste blogginläggen vädrar kvinnorna konflikten om att den ene löparen (Kristina) är mycket bättre än den andra (Carina), som dessutom drabbats av skada men nu verkar ok igen. Hur löser man upp en sådan knut? Och borde man inte ha pratat igenom saken före start? Nu tycks det ändå gå vägen. På frågan jag ställde häromveckan "Är två löpare starkare än en?" blir svaret nej (men helt säker är jag inte).
Keep on running!
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg