Kommentarer på Ett besök på Nancys salong


På Nancys salong gjorde jag ett klipp- en klippning kostade bara 9 dollar. Observera den äldre damen under torkhuven!

I ett vitmålat hus i skuggan av några stora träd på Main Street i det lilla samhället New Market (456 invånare) i Iowa ligger Nancy New Image Salon. På dörren hängde skylten "Open" och jag fick ett infall och klev in. Här inne rådde full aktivitet, torkhuvarna surrade hemtrevligt, telefonen ringde i ett och två äldre damer gjordes torsdagsfina. Att det här var ortens "sambandscentral" förstod jag rätt snart, hit kom man kanske inte bara för klippning  utan också för den sociala samvaron och  för att få höra senaste nytt. En nästan flintskallig herre med några strån i nacken berättade för Nancy att han skulle flytta från 1st Street till Main Street, kanske som att flytta från Årsta i Stockholm till Birkastan. Nancy lyckades hitta en lucka i det pressade schemat och klippte svettig svensk för bara 9 dollar.

Innan hade jag slängt käft inne på ortens gasstation med några pensionerade farmare.  60 dagar i USA har gjort att jag blivit säkrare i språket och kan skoja med folk. Det här äventyret handlar långtifrån bara om löpning, människorna och vad jag ser vid sidan av vägen har blivit allt viktigare.

Några timmar senare i staden Bedford fick jag ett nytt infall. Knackade på en dörr till någon slags kommunal verksamhet för att fråga efter vägen. Därinne satte ett tiotal pensionärer och spelade bridge medan solen stekte ute och luftfuktigheten var närmast outhärdlig. Pensionärerna tyckte att jag skulle slå mig ner vid spelborden men tyvärr kan jag inte bridge så där missade jag något roligt.

Jag tycks ha blivit något av en lokal kändis.  Folk i bilar tutar och vinkar och man kommer fram och pratar med mig. Förklaringen är den radiointervju som sändes på morgonen idag. I Bedford blev jag  också intervjuad, nu av en journalist på lokaltidningen så kändisskapet kanske fortsätter några dagar till.

Dagens löpning var en av de hårdaste jag haft, totalt 79 km till staden Mount Ayr. Jag var ute cirka tolv timmar men märkligt nog tycks jag tåla värmen och luftfuktigheten bra, har inte haft några tendenser till uttorkning. Dricker hela tiden och går mycket på sportdryck som späds ut kreaftigt med vatten från min tioliters vattendunk under vagnen.

Keep on running!

 




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Peter Nilsson - 2007-08-10 09:00:20

Vilken otrolig sporre att läsa om dina äventyr. Det visar dels att åldern inte bestämmer spelreglerna (är själv 40 och nyss sparkat igång igen) dels att man ska leva livet, verkligen leva.
Man blir verkligen avundsjuk på dina upplevelser "over there".
Stående hyllningar hur det än går!

Vad menar du med att du har olika skor för att minimera skaderisken? Du blandar väl inte neutrala skor med pronerarskor, eller?

#2 Inkan i Stockholm - 2007-08-10 20:01:39

Både magen, kroppen och själen får sitt. Du är snart en "kändis" över hela USA - nu när lokala media intervjuar dig - snart kommer nog CNN m fl och vill intervjua. Då måste du hälsa hem till Sverige!

#3 Peter M - 2007-08-10 21:39:45

Nu har jag följ dig så länge att en sträcka på 79 km faktiskt framstår som "vardagsmat", men det är det ju inte - det är ju två maratonlopp, nästan. Påfrestningarna måste vara enorma. Vad har du för knep efter löpningen, för att du inte skall bli stel som en pinne (som jag blir redan efter en löprunda på en mil)? För inte går du och lägger dig på motellrummet och bara zappar på TV-kanalerna? Du måste väl ha ett nedvarvningsprogram varje dag, eller..?

#4 lena - 2007-08-12 08:29:13

hejheja, läser om hur långt du springer i vilken värme!! och jag klagar öven vår fuktga värmebölja här på Gotland...

lycka till vidare,,, vi följer dig,