Kommentarer på Skidåkning är (nåstan) som löpning


På väg mot skidspåren i Ågesta och med skidorna under vagnen. "Långt" löp på totalt 10 km. och 21 km i spåren. Bilden från den 31 april.

Fikapaus i solen på bryggan efter 2 mils skidåkning på Översjöns is i Järfälla. Det här är frihet och lycka för mig, nästan som ett långt löppass men bara nästan. Bilden från 29 mars.

Fräknig och muskelösa överarmar. Det är det synliga beviset på det myckna skidåkandet. Men skidåkandet ger också annat.

Jag åker väldigt mycket skidor nu, ute nästan varje dag. Det blir 1-2 mil per gång. För en van skidåkare är det en bagatell men mina två mil motsvarar i ansträngning en halvmara. Det tar tid att få in tekniken och vänja framför allt armmusklerna. Mycket mer än två mil orkar jag inte.

Har förstått att det är si och så med min utrustning. Skidorna har för stort spann, jag trampar inte ner och får inget fäste.Och stavarna är nog för långa. Gubbar och gummor glider om mig som ålar i backarna. Jag vallar och vallar, kan inget om det där, och inte blir glidet bättre. Ändå gillar jag skidåkandet fast ny utrustning måste jag nog skaffa. Jag har nämligen planer . . .

Har upptäckt att skidor och löpning har väldigt mycket gemensamt. Rent mentalt är det ingen större skillnad. En ensamsport, man går in i sin bubbla, håller på länge och ansträngningsgraden är måttlig. Frihetskänslan är också densamma, det är du som bestämmer allt; farten, längden och riktningen även om spåren utgör en viss begränsning.

Något jag också gillar med skidlivet är att jag får komma ut till de mest underbara områden i Stockholmstrakten, områden jag aldrig besökt. Viksjö golfklubb, Lida, Hellasgården, Ågesta, Granåsen, Runby skola, Översjön är några nya bekantskaper. Fantastistiskt att det fortfarande går att åka vid den här tiden på året!

Kvällen innan läser jag alltid på www.skidspar.se och får en vink om i vilket skick spåren är. Jag tar pendeln och bussen och springer sista biten med skidorna under armen eller i kärran. Jag ger mig av på morgonen och kommer hem vid middagstid, heldagsutflykter med andra ord. Älskar pensionärslivet- tänk att äntligen ha tid att kunna göra allt du önskat. Och jag behöver aldrig trängas med några, det är mest pensionärer ute när jag är i farten, samma vid badhusbesöken.

Som du hör är jag frälst på skidor. Och jag tänker hålla på länge, kanske hela april, eventuellt in i maj. När det snart inte längre går att åka i Stockholm drar jag mig längre in i landet och norrut. De allmänna kommunikationerna är ofta så bra att det går att nå snön över dan. Kanske tar jag en vecka i Sälen eller annan lämplig ort för att ge gubbarna och gummorna en match i spåren.

Löpningen känns rätt bra nu, har inte ont, men återställd är jag inte. I distans har jag i år snart åkt mer skidor än sprungit.

Sista biten, från pendeln till skidspåren, springer jag med skidorna i vagnen eller under armen. Bilden från spåren vid Runby skolor i Upplands Väsby den 27 mars.

Keep on running!

 



Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Michael Manske - 2013-03-30 21:02:59

Underbart.

#2 lelle - 2013-03-31 13:36:13

Pensionärslivet är klart underskattat av vår regering. Det är ju då man har chansen till full frihet, bara man inte slarvat bort alla pengar så man har en rejäl buffert utöver levnadsbidraget från pensionen. Leve pensionärslivet. (7,9 år kvar till -61;-)

#3 Björn - 2013-03-31 16:11:08

Lelle. Absolut är det så. Även om jag inte är "ekonomiskt oberoende" så känns det nästan så. Pensionen inklusive privat pensionssparande är nästan lika stor som lönen när jag jobbade. Dessutom måste jag sätta sprätt på allt privat sparande. Det kan bli "besvärligt" . . .

#4 Jan Suneson - 2013-04-01 00:45:44

Vi bränner lite nästa år hoppas jag. Otroligt att det fortfarande går att åka skidor i Stockholm.

Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg