Nyttolöp. Idag sprang jag för att söka ett borttapat lås i snödrivorna i närheten av Bromma flygfält men hur mycket jag än sparkade i snön dök inget lås upp.
Nyttolöp kallar jag löprundor där jag uträttar ett ärende, t ex springer med kärra eller ryggsäck och handlar. Nyttolöp är dock inte nyttiga för alla- två verkställande direktörer i två av Sveriges största banker fick faktiskt sparken efter sådana löp.
Eftersom jag inte har bil uträttas de flesta ärenden på springande fot. Billigt och effektivt. Jag sprang under många år nästan varje dag till och från jobbet och hem på lunch. Ofta tre pass om dagen och vanlig träning behövde jag knappt.
Även i tjänsten sprang jag. Jag vet inte hur många rekognoseringsrundor jag gjort för diverse reportage och nyhetsartiklar i Svenska Dagbladet. Det blir alltid mycket bättre om du har varit på plats och sett hur det ser ut innan du börjar skriva. Det blev också lättare att komma i kontakt med intervjuoffren om du sprang till dem. Löpning förenar och lättar stämningen.
-Kan jag duscha hos er? brukade jag ibland fråga om intervjun skulle göras en bit utanför tullarna.
Jag kan inte minnas att någon sa nej. Och fanns det inte dusch eller om det var opassande att anlända svettig, ja då brukade jag istället springa tillbaka till redaktionen efter intervjun eller presskonferensen. Kläderna hade jag då i ryggsäcken och det var på toaletten jag bytte om. Ibland "tävlade" jag med fotografen om vem av oss som först skulle komma tillbaka till tidningen. Själv blev jag aldrig fast i några bilköer och kunde närmast på minuten säga till mina chefer när jag väntades tillbaka. Ofta brydde dom sig inte vad jag höll på med, dom litade på mig och visste att jag alltid "levererade". Frihet under ansvar, brukar jag kalla det. Så här i efterhand inser jag att jag hade otroligt bra arbetsvillkor.
Bland de lite mer udda tjänstelöpningarna kan nämnas några "polisiära utryckningar". En gällde en "fin" familj som av kungliga hovstaterna fått hyra ett stort sommarnöje vid Mälaren i närheten av Drottningholms slott. Familjen ägde en stor motorbåt men båten kunde inte angöra den lilla bryggan varför familjen på eget bevåg börjat muddra och gräva ut delar av sjötomten för att torrskodda kunna nå ögonstenen. Länsstyrelsen hade dock fått nys om det egenmäktiga förfarandet och hotade med böter, själv hade jag nosat upp pappren i ett diarium.
-Vad håller du på med?, skrek kvinnan i huset när jag kom injoggandes på den privata tomten.
-Inspekterar ert olgaliga hamnbygge, jag är från Svenska Dagbladet.
Då tog det hus i helsike. Kvinnan gick upp i falsett och kom hotfullt springande mot mig. Bättre fly än illa fäkta- en löpare kan ingen fånga.
Och så var det det där med bankdirektörerna jag indirekt avsatte. Den förste hette Hans Mikaelsson och var vd för dåvarande Götabanken. I ett offentligt arkiv hittade jag papper som visade att han åkt fast för rattfylla och i hemlighet suttit i fängelse under en sommarmånad. Jag gjorde en löprunda till gatan på Östermalm där han stoppades av polisen och också en runda ut på Djurgården där han hade en kvinnlig bekant. Det räckte med ett telefonsamtal till Götabanken- två dagar senare kom banken med ett pressmeddelande där det stod att Mikaelsson avgår av "hälsoskäl". Det blev inte en rad i tidningen, det var bara jag och en inre krets i banken som kände till vad som verkligen hänt.
Mer buller och bång blev det när jag avslöjade att Sveriges kanske mäktigaste bankdirektör, Jacob Palmstierna i SEB, skattefifflat. Han betalade endast en försumbar hyra för en stor tjänstevilla i Djursholm. Jag hittade pappren på länsrätten i Stockholm och sprang dan därpå ut för att inspektera villan. När artikeln publicerades var skandalen ett faktum. Händelsen fick enorma proportioner; en husransakan gjordes senare på banken och en rättgång inleddes. Palmstierna friades i skattebrottmålet men han tvingades avgå.
Idag är nyttolöpningarna kanske lite mindre dramatiska, ofta sker de till simhallar, affärer eller t ex för att hämta tågbiljetter på Centralen (jag har dock två gånger sprungit till Arlanda för att skaffa en plastpåse för att slå in joggingvagnen i inför coast to coast).
Dagens löpning var också av nyttokaraktär. Jag misstänkte att jag häromdagen på väg till Tensta simhall tappat ett lås som legat i en ytterficka i ryggsäcken. Jag var nästan säker på var ryggsäcken ramlat av vagnen och sprang därför dit men hittade tyvärr inte låset.
Det blev pendeln hem från Spånga. Eftersom tåget var nära 20 minuter försenat hann jag med att springa 3 km på perrongen. Också nyttolöpning- det var fruktansvärt kallt och jag var nog den ende som slapp frysa.
Keep on running!
#1 Jonas - 2013-01-19 08:13:01
Jag satt på SJ-tåget som stod vid perrongen i Spånga och min fru säger att det är en kille som springer fram och tillbaka på perrongen och min första tanke är att det är du. Så jag fick berätta lite om dina äventyr för mina med passagerare medans vi satt där.
#2 Lennart - 2013-01-19 09:18:37
Kul att läsa om dina "meriter" inom jornalistiken också :-), inte bara löpningen.
MVH // Lennart
#3 lelle - 2013-01-19 11:05:34
SvD måste sparat massa pengar på att inte behöva stå för resorna i tjänst! Eller fick du egb ersättning (egna ben=).
#4 Björn - 2013-01-19 12:43:07
Nej Lelle, det blev ingen "egb-ersättning"- det skulle knäcka SvD:s finanser. Däremot fick jag igenom under en löneförhandling 1 timmas extra lunchpaus varje dag, tiden kunde jag använda för löpning. Det var den bästa löneförhöjning jag någonsin fått; skattefri och dessutom kunde jag i princip springa hur mycket jag ville/orkade varje dag under betald arbetstid. Det enda villkoret med förmånen var att löpningen inte fick inkränkta på arbetet. Vinsten för SvD var att man fick en frisk och motiverad medarbetare- jag hade knappt en sjukdag under mina ca 25 år på tidningen! Jag tycker fler företag borde ta efter en sådan lönemodell där man bjuder på t ex gratis löpning under arbetstid.
#5 leif - 2013-01-22 14:43:42
Du ser, bättre med bil... Är mycket nöjd med det nya Svarta spjutet
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg